Mourinhos enda räddning att vinna – och han kan offra Zlatan för att göra det
MILANO. En gammal dam och en ung, fräck brud stirrar ut varandra i Milano.
Juventus vill bli avskytt igen.
Inter? De älskar Zlatan för mycket för sitt eget bästa.
Planet tar mark i ett kristallklart Milano. Ingen lombardisk dimma, ingen onödig
eftermiddagsvärme, inget som skymmer sikten.
Jag går stan runt, slinker in på Milan-marinerade l’Assassino och möter, av ren och lycklig slump, Thomas Nordahl. Lamberto, restaurangens hjärta, dukar fram dagens pasta, stek med smördränkt spenat, en flaska rött, grappa, en caffè och en till. Ariedo Braida, Milans sportchef, skakar hand och byter vänligheter.
– Har du några nyheter?
– Inga nyheter…
Och det vore nästan ofint – för hur det än är så är det inte Milans helg.
Det är Inters. Och Juventus.
Jag är här för att se det som Gianni Brera, den legendariske fotbollsskrivaren från Po-slätten, döpte till Derby d’Italia.
Och det finns så mycket att prata om, så mycket som händer i och runt klubbarna, små revolutioner och explosioner i deras respektive DNA.
Tidningarna mobiliserar. Juve-lojala Tuttosport ägnar större delen av tidningen åt att frossa i Juventus nya arenabygge. I torsdags höll Juve en stor ceremoni, Fiat-arvingen John Elkann gav Alessandro Del Piero en gammal läderboll, en boll som morfar Gianni Agnelli fick av ett av mästarlagen från 50-talet.
Historien tar nuet i handen och hoppar – arenan kommer att bli Juventus biljett in i framtiden, in i den moderna internationella multifotbollen.
Juves största dröm är att bli så stora och starka att Italien börjar tycka illa om dem igen. Allt sedan Eduardo Agnelli gjorde dem moderna på 20-talet har de varit älskade och hatade. För tre år sen hatade vart fjärde passionerad supporter Juventus. Så kom calciopoli, kollapsen, så kom en snygg (bröderna Elkann) och sympatisk (Cobolli) klubbledning – och nu är både Milan och Inter mer avskydda.
Men Juve bygger för en stor framtid, så det kan nog ordna till sig.
Just nu är deras allierade mest upptagna med vapenskrammel och psykologi inför kvällens partitissima på San Siro.
Gazettan till motangrepp
Turins Tuttosport basunerar ut: presidenten Giovanni Cobolli Gigli och Amauri säger att Juve är bättre än Inter, Luca Vialli jämför försvarsspelet med Arrigo Sacchis Milan-defensiv. Adriano bråkar i Inter.
Milanos Gazzetta dello Sport går till motangrepp. Avslöjar att Gigi Buffon minsann fått ett miljardbud från Manchester City. Vieira hyllar Zlatan Ibrahimovic, som ”har allt” just nu. Och Adriano? Han är fullt koncentrerad på Inter just nu.
Mourinho på väg att offra Zlatan
Serie A avgörs aldrig i november, och om den här matchen är viktigare för någon så är det för José Mourinho.
Att säga att han skaffat sig fiender är som att säga att Neville Southall gillar glass. Arrogansen, de fräcka uttalandena om italiensk fotboll, allt det där har gjort att det inte går att passera en tidningsredaktion utan att höra ljudet av José-knivar som slipas.
Ritz, ratz, ritz, ratz.
Mourinhos enda räddning är att vinna matcher, leda ligan, stapla resultat. Är hans Inter snyggt och framgångsrikt så klarar han sig. Jag har en känsla av att han är på väg att offra Zlatan Ibrahimovic för att göra det.
Inter har alltså spelat sjutton matcher i höst, och Mourinho har använt sjutton olika laguppställningar. Det enda gemensamma namnet? Ibrahimovic.
Och Zlatan har gjort det otroligt bra. Iaquinta – Juventus breddanfallare – slår fast att svensken är ”40 procent av Inter” och just nu är det ju sant. Men om Inter fortsätter använda honom varje match (och de har bara avgjort två av de där sjutton matcherna före sista kvarten) så finns det bara två alternativ på sikt.
Det ena: Att Zlatan vinner ligan åt dem, som Maradona gjorde åt Napoli, vilket vore fullkomligt oerhört. Det andra: Att Zlatan inte orkar.
Och, återigen, man vinner inga titlar i november.
Ett mål kan räcka
Men det där är förstås en diskussion för andra matcher. Den här gäller mer, väger tyngre. Inter litar på Ibrahimovic, men det är på mittfältet de vinner eller förlorar i kväll.
Ska vi tro på två fyramannamittfält? Jo, förmodligen.
Kan trehörningen Vieira-Cambiasso-Muntari vara kreativ när den möter Sissoko och Tiago, förstärkta av Nedved och
Camoranesi?
Nej, jag tror inte det.
Men om Inter klarar oavgjort där så blir det en match mellan Amauri/Del Piero och Zlatan. Två fantastiska anfall – mot två fantastiska målvakter.
Får de tre–fyra chanser var är det bra gjort. Gör de mål på en av dem kan det räcka till tre poäng.
Men Inter har ju en hel vår på sig att rycka. Och Juve behöver inte erövra Italien just i kväll.
Så jag tror att båda är väldigt nöjda med en poäng.