Wagner: Omarssons mål gav eko till Island

Michael Wagner

GÖTEBORG. IFK Göteborgs nybygge var pressat.

Då hittade Poya Asbaghi rätt med både laguttagning och balans i spelfilosofin och undvek en mardrömsrepris mot Häcken.

Elias Omarsson har redan hittat sig själv 2018. Nu svarade Blåvittanfallaren dessutom för ett drömmål som gav eko till Island.

Det är ny tränare, ny ordförande, ny filosofi och i stora delar ett nytt lag – men samma läge.

För ett år sedan mötte IFK Göteborg Häcken i allsvenskans sjätte omgång, då visserligen borta på Bravida Arena, men då som nu efter en ojämn inledning av säsongen och sladdande i tabellen (nära nog identisk målskillnad med nu).

Häcken kontrade sönder Blåvitt, vann med 4-0, och kaoset efter den matchen blev början till slutet för Jörgen Lennartsson som tränare och troligen också Frank Andersson som ordförande.

IFK Göteborg fick inrikta sig på fajt på nedre halvan när tåget gick tidigt. 

Nu stod detta nya IFK Göteborg denna lördag eftermiddag i stort sett i samma läge tabellmässigt, med ryggen mot en oviss undre halva och en rejäl skopa – uppfriskande tycker jag – Alexander Axén-kritik i CMore mot Poya Asbaghis val att spela mot AIK senast.

Jag tror inte Blåvittränaren lyssnat direkt på Axén men hade gjort analysen som så många andra.

Axén måste varit nöjd

Efter sju sekunders spel (!) matade Mix Diskerud en längre boll i djupled. Efter dryga tio minuter hade Blåvitt slagit tio snabbare, längre djupledsbollar och kopplat ett brottargrepp (nåja) om Häcken med aggressivitet, hög press och mycket rörlighet. 

Norrmannen Diskerud, som nu verkligen svarar för devisen ”tar en match i taget” när ingen vet hur länge hans utlåning från Manchester City Group sträcker sig, svarade för ett par galna Sebastian Larsson-löpningar men hade också fin kemi med August Erlingmark, som gjorde säsongens första allsvenska match från start.

IFK Göteborgs 1-0-mål efter en kvart var inte ologiskt. Inte heller att det kom efter en hörna som Erlingmark förlängde och Elias Omarsson styrde in. Blåvitts frenesi och aggressivitet gav utdelning mot ett passivt Häcken.

Hemmalaget fortsatte att etablera spel på Häckens planhalva med en lyckad kombination av bollrullande och snabba, något längre (Axén måste varit nöjd) bollar i djupled där Gustav Engvall var mycket bra i mottagningsspelet.

Efter en dryg halvtimme, som så långt var det bästa jag sett IFK Göteborg prestera 2018, kom Häcken bättre in i matchen och när Blåvittspelarna behövde andas gav det utrymme för Nasiru Mohammeds och Paulinhos finlir.

Med något kilo mindre på vågen hade Mostapha El Kabir nått någon centimeter högre upp och nickat in Kari Arkivuos vänsterinlägg. Nu satt nicken i ribban bakom IFK-målvakten Erik Dahlin.

El Kabirs mål kommer komma för Häcken. Anfallarens kvalitet finns där och matchformen blir allt bättre.

Första kvarten av den andra halvleken stod matchen och vägde.

Hördes ända till Reykjavik

Sedan skickade Elias Omarsson en signal som hördes ända till Reykjavik där förbundskaptenen Heimir Hallgrimsson sitter och filar på den isländska VM-truppen.

Sebastian Ohlsson chippade in från vänster, Gustav Engvall krigade in bollen mot straffområdet på något engvallskt sätt, Omarsson tog emot bollen i luften, lättade den med foten, låret, snodde runt och sköt in 2-0 på volley i bortre hörnet.

Ett drömmål av spelaren som under 2017 gjorde noll mål på 25 allsvenska matcher, varav 21 var inhopp, och som nu svarat för fyra mål på sex allsvenska matcher och fem mål under försäsongen.

Direkt efter målet byttes islänningen, som kan vara ruskig ojämn i spelet ute på planen – och då är jag diplomatisk – ut och in kom nyförvärvet Giorgi Kharaishvili.

Andreas Alm tog in Daleho Irandust och Mervan Celik, men inte ens den truppbredden gav tillräcklig spets hos Häcken när Diskerud, herregud så han sprang, och Erlingmark stängde ytorna centralt. 

Häcken 1–2-reducerade via en frispark av Paulinho i 90:e minuten och det blev en rafflande avslutning där Alexander Faltsetas, av alla, försökte sig på en Omarsson, men cykelsparkade över.

Segern för IFK Göteborg var minst sagt välbehövlig för nybygget. Det blåvita huset är långt ifrån klart, men efter säsongens bästa match från Blåvitt kan varken arga snickaren eller Alexander Axén ha synpunkter på det inledande arbetet med grunden.