Storlagens kelgrisar har hamnat i blåsväder

Kristina Kappelin: Il Problemino tornar upp sig över Turin

Det stormar i ligan. Förändringens vindar sveper in och två kelgrisar är i blåsväder.

En vill bort, men får inte. En vill stanna, men är inte välkommen.

En tredje har äntligen kommit tillbaka.

Man heter Adriano. Man är 22 år och verkligen otroligt bra och man sitter fast i ett lag som antingen inte vill eller inte kan vinna.

Kamerorna bländar och mikrofonerna är på.

Och så råkar man undslippa sig att det vore härligt att få spela i Real Madrid och den diplomatiska krisen är i full gång.

Så här sade Adriano ordagrant till spanska Canal+:

– Jag hoppas att jag i framtiden kan förverkliga min dröm, som även är hans dröm (Florentino Perez), nämligen att spela i Real Madrid.

Det skulle han aldrig ha sagt. Inters ledning är fly förbannad.

– Adriano spelar i Inter, han hör hemma här och kommer aldrig att flytta härifrån, röt Inters klubbpresident till svar.

– Många klubbar uppvaktar Adriano, men hans dröm är att vinna med Inter, medan det är Florentino Perez dröm att föra Adriano till Real Madrid.

Den stackars Adriano vet nu ingen annan råd än att påstå att han sagt vad han i själva verket inte sade.

– Jag sade att jag ville vinna med Inter, men i stället överdrev de den här grejen med Real Madrid. Det är min dröm att vinna med Inter.

Tuff uppgift för legendaren

Sista akten i dramat är ett pressmeddelande från Real Madrid där Perez säger att han aldrig har talat varken med Adriano, hans agenter eller Inter om att köpa Adriano.

Uppenbarligen har de drömt alltihop. Allihop.

Det finns några namn i fotbollsvärlden som låter mer som fragment ur en futuristisk dikt än som namnet på lag och spelare.

Röda Stjärnan. Dynamo Kiev. Oba Oba. Dino Zoff.

Och för dem som tillhör fanklubben som undertecknad: Dino is back.

Italiensk fotbolls mest legendariska målvakt och främsta pokerface har lämnat sin pensionärstillvaro och på de italienska golfbanorna för att återta en framträdande plats i den värld där han verkligen hör hemma.

Dino är Fiorentinas nya tränare.

Ålder är verkligen ett problem i fotboll. När man är 37 är man urgammal och Zoff, som är 63, beskrivs följaktligen som Methusalem.

Så nu står han redan där som en stenstod, på ”i violas” iskalla träningsplan, med sina solglasögon och sin gåtfulla bistra uppsyn och ser vad ingen annan ser.

Frågan är vad han kan uträtta på mindre än en halv säsong. Målet är en plats i nästan års Uefa-cup, men Fiorentina ligger på 15:e plats bland ligans 20 lag?

”Il problemino” tornar upp sig över Turin

Det var Silvio Berlusconi som fick Zoff att avgå som landslagstränare, efter att italienarna förlorade EM-finalen mot Frankrike 2000 på grund av ren och skär otur.

Dino Zoff II. He’s back.

Och så har vi ”il problemino”. Det ”lilla problemet” som tornar upp sig som ett ovädersmoln över Turin.

Det handlar om Pinturicchio, alias Alessandro Del Piero. Juventus mest omhuldade gullegris fick sitta på bänken i 90 minuter i söndags!

Fast han hade värmt upp alldeles själv borta vid hörnflaggan och allting! Herregud alltså.

Visserligen var Trezeguet och Zlatan lysande därute på plan och visserligen vann Juventus mot Brescia och förlängde avståndet till huvudmotståndaren Milan.

Men att lämna Pinturicchio på bänken!

Det blev ett herrans liv i Scirea-kurvan. Inte kan man väl förödmjuka Ale på det viset? Vad skulle Juventus ha varit under de senaste elva åren utan honom?

Ett problemino har alltså uppstått. Det är så typiskt för Juventus att avfärda denna potentiellt explosiva situation i omklädningsrummet och på stadion som ”ett litet problem”.

Probleminot själv, det vill säga Ale, är beundransvärt cool. I dessa tider, när alla verkar känna sig manade att berättar även sina mest intima hemligheter för vem som än vill höra, drar Del Piero på sig sin vindtygsjacka, rör inte en min och styr stegen mot omklädningsrummet.

Inga ”vaffan”*, inga fascisthälsningar eller spottloskor. Bara ett kort, sorgset blänk i ögonen.

*Fult italienskt ord

Kristina Kappelin (sport@aftonbladet.se)