Bolin: Helsingborg gör bäst i att glömma den här matchen
Ett tillfälligt hack i skivan, eller?
Man undrar ju.
Seriefavoriten Helsingborgs IF kom, hur som helst, snabbt ned på jorden efter de två övertygande segrarna här i upptakten.
Ny match på Olympia.
Nya förutsättningar, där det handlade om att leva upp till inledningshajpen.
En förrädisk motståndare med färsk allsvensk rutin, en hel del individuell skicklighet och med en stärkande 4-0-seger mot Värnamo i bagaget.
Hur HIF svarade upp emot den utmaningen?
Om vi ska vara snälla: inget vidare.
Åtminstone inte under den första 45:an, då den tidigare tryggheten, stabiliteten, självsäkerheten var som bortblåst.
Försvarsspelet hackade betänkligt.
Precis som anfallsspelet.
De enkla tekniska misstagen avlöste varandra, vilket gjorde att HIF inte fick minsta flyt i spelet. HIF kunde heller inte hålla ihop laget så som man gjort i tidigare under våren, vilket innebar att AFC Eskilstuna kunde spela igenom lagdelarna lite efter behag.
Faktum är att HIF – med undantag för Darijan Bojanic stolpstrykare – inte skapade en målchans värd namnet i första halvlek.
AFC, kvickfotat, tekniskt skickligt, passningstryggt och taktiskt slipat, tog fram desto fler.
Och på en av dem ringde det.
Kadir Hodzics känsligt slagna frisparksboll en bit utanför straffområdet touchade HIF-muren och ställde Pär Hansson utan chans.
Prakttavla av HIF-backen
I det skedet av matchen, och då snackar vi slutet av första halvlek, kunde ingen på Olympia protestera mot resultatet.
Inte den mest inbitne HIF:are.
Tränaren Peo Ljung mönstrade exakt samma elva som senast mosade Frej med 5-1.
Det gjorde han såklart rätt i.
Spelare fullpumpade med självförtroende ska givetvis nyttjas och att ge en eventuell galaelva fler minuter tillsammans skadar förstås inte.
Men den här kvällen hjälpte det inte. Inte alls.
Min gissning är att Ljung i halvtid sade ett sanningens ord till sina spelare i halvtid och framför allt tryckte på att energinivån måste upp och att noggrannheten och koncentrationen måste bli mycket bättre.
Och visst, med Mohammed Abubakaris entré i matchen (avlöste en misslyckad Rasmus Rosenqvist), blev det betydligt bättre fart på HIF.
Men… Fredrik Liverstam hade uppenbarligen inte lyssnat tillräckligt noga på sin tränare.
Matchuret hade bara hunnit ticka fram fyra minuter innan innerbacken svarade för en prakttavla och ytterst frikostigt bjöd AFC och Kermit Erasmus på 2-0-målet.
Ridå, såklart.
Då kommer han ifrågasättas
HIF försökte förvisso in i det sista att skapa nerv i matchen, plockade också fram ett par vassa målchanser, men 2-0-målet gav AFC både den där energin och det där modet laget så innerligt behövde för slutföra matchen på ett sätt som gör att det omöjligt går att invända mot slutresultatet.
HIF gör förstås bäst i att glömma den här tillställningen snarast möjligt. Redan på lördag väntar ett hittills obesegrat Brage på bortaplan.
Skulle det bli vinst i Borlänge kan vi andra också glömma kvällens håglösa insats och kalla den för ett olycksfall i arbetet.
Men skulle det bli en ny torsk, på Domnarvsvallen, hamnar HIF i ett bekymmersamt läge.
Då kommer de otåliga fansen att börja knorra.
Då kommer Peo Ljung, precis som i fjol, att börja ifrågasättas.
Då kommer spelarna att få veta att de lever när de går ut på stan.
Då har vi, kort och gott, en favorit i uppenbar fara.
Hur kunde Elfsborg missa honom?
Några avslutande rader innan vi stänger butiken för kvällen och hänger oss åt fotboll på ännu högre nivå.
Finns det en bättre vänsterback än Kadir Hodzic i den här serien?
Han satte inte en fot fel under 93 minuter och bidrog dessutom med det så betydelsefulla ledningsmålet.
Killen är ny i AFC denna säsong, 23 år ung, och representerade i fjol seriekonkurrenten Norrby från Borås.
Så frågan är:
Hur i all sin dar kunde Elfsborg missa honom?