EM:s klokaste lag som möts i dag
HELSINGBORG. Får det lov att vara en stormatch till sillen? En liten bragd till brännvinet?
Italien har sina stjärnor.
Sverige har sina hjärnor.
Det blir jämnare än det borde.
På presskonferensen i går, dagen före ödesmatchen mellan Sverige och Italien, satte sig Jörgen Lennartsson och Pierluigi Casiraghi bredvid varandra bakom ett bord på Olympia. Det var verkligen en lustig syn.
Två män rymdes på en meter, trots att det är en mil mellan dem.
Till vänster: Världsmannen Casiraghi, svalt elegant som en pudrad skyltdocka, med VM-silver och en skyttekungs hela glittrande karriär i ryggen.
Kommer att bli en jämn match
Till höger: Växjö-grabben Lennartsson, en bullrig overallgamäng från träningsplanen på Åbo Idrottsplats som säger ett spanskt ”gracias” till italienska journalister.
I eftermiddag klockan fyra springer Sverige in för att möta Italien, och om vi dömer av den bilden kan det bara gå på ett sätt.
Om vi istället tittar på meriter och erfarenheter kan det fortfarande bara gå på ett sätt.
Casiraghi skickar in elva spelare som gjort 240 Serie A-matcher den här säsongen, Lennartsson skickar in en backlinje med killar från Trelleborg och Hammarby.
Ändå kommer det att bli en jämn match, Sverige kan till och med vinna.
För att förklara varför kan man ägna sig åt att titta på Marcus Bergs snabba fötter, Rasmus Elms totala fotbollskunskap, Pontus Wernblooms karisma – eller på hur det kommer sig att Lennartsson och Casiraghi känner varandra så väl.
– Vi träffades genom Franco Ferrari, förklarade Lennartsson i går.
Franco Ferrari är bas för Italiens tränarcenter i Coverciano. Sveriges U21-kapten har inte varit där (”Inte än, men jag har en inbjudan och ska åka dit”), men det är ingen slump att svenska tränare attraheras av Italiens omsorgsfulla, vetenskapliga förhållningssätt till tränarskap.
Det är EM:s två klokaste lag som möts på Olympia. Sverige kan – som lag – inte konkurrera med Italiens stjärnstatus, tekniska kunnande eller erfarenhet. Men Sverige är minst lika välutbildat och smart.
– Vi kan lura dom att tro att de är lite bättre än vad de är, låta dem spela lite och sen sno bollen.
Det var Rasmus Elm, den smartaste av allihop, som sa det.
Grunderna och bristerna likadana
Jag tror nu inte att man snor boll lika enkelt av Marco Motta som av Sergej Kisljak, men det går absolut att såra Casiraghis lag. När Sverige mötte Italien i Trieste i februari fick de en halvlek på sig att känna på hur bra gli Azzurini är när man låter dem
spela – och en halvlek på sig att känna hur de vacklar när man inte låter dem göra det.
I alla matcher jag sett med Italien har grunderna varit likadana, bristerna också.
Sverige dansar och ler efter Vitryssland, vill de surfa vidare hela vägen in i nästa vecka och kanske till och med i ett feberhett slutspel så finns det saker de inte får slarva med.
Det finns ett geni i Italien
1. Stoppa Criscito.
Italiens vänsterback har precis allt en back behöver 2009. Han sticker tidigt, och är den viktigaste länken till Giovinco. Om Rasmus Elm släpper iväg Criscito vinner Italien. Om Rasmus Elm stoppar honom kan Marcus Berg hitta fantastiska ytor bakom honom.
2. Tryck upp backlinjen.
Acquafresca försöker stressa backlinjen i djupled, men han gör det mest för att öppna upp ett utrymme åt Giovinco. Den lille är ett större hot än den store, Bengtsson och Bjärsmyr måste ha modet att ligga högt, länge.
3. Vårda spelet.
I Trieste vann Ola Toivonen inte en enda nickduell mot Andreolli på 90 minuter. Sverige måste spela sig fram, ska de göra det snabbt måste det ske efter marken eller på kanterna.
4. Släpp aldrig geniet.
Det finns ett geni i Italien. Balotelli – om han nu spelar – är bara ett halvt geni och ett halvt något annat. Sebastian Giovinco, däremot, är ren och skär briljans, i 180 kilometer i timmen. Han vandrar inåt i planen, Wernbloom och Gustav Svensson måste stänga det utrymmet, och skrika sig hesa när de lämnar över Giovinco-ansvaret mellan varandra.
5. Bevaka Balotelli.
Han är inget geni. Skadan kanske gör att han inte ens kan spela. Men om han gör det kan han vara värdelös i 89.59 och använda den sista sekunden till att dunka in bollen från 35 meter.
Sverige vet det här. Och de vet att de kommer att få stryk med 3–0 om de inte gör sitt jobb ordentligt och samvetsgrant. Därför är jag övertygad om att de kommer att göra just det.
Berg, Bengtsson, Bjärsmyr och de andra är bara en bragd ifrån att bli det här landets hjältar på riktigt.
Nu har de chansen.