Så gör inte en kapten
Bank: Zlatan svarade för två rasande attacker – en som jag gillade & en som inte alls var okej
GÖTEBORG. När Lars Lagerbäck ställer sig upp och manar på för ett femte mål med sekunder kvar – då är det inte en kuriositet.
Det är en diagnos.
Sveriges landslag är, sommaren 2009, i desperat behov av
goda nyheter.
När Göteborg går från grafitgrå till göteborgsgrå och VM lik förbannat är en hägring, det är då man förstår att Lagerbäck väldigt gärna hade velat komma ut från Ullevi, klia sig i tinningen sådär som han gör och säga:
– Vi är i alla fall före Portugal.
Han hade gillat det igår, han hade älskat att kunna
säga det till sina spelare inför helveteskvalet i höst.
Psykologi ska inte underskattas om man nu tänker bestiga berg.
Å andra sidan är det inte så dumt med vanlig hederlig tempofotboll heller. Särskilt inte om man möter en minimotstådare som Malta.
Illa tänkt, illa utfört
Det här var en match som gjord för jämnmod, en vi-ska-bara-match av den sort som Sverige nu för tiden brukar ordna på ren grundkompetens. Ett par temposkiften här, ett fysiskt 2–0-mål där, och så ett par bonusmål i andra halvlek.
Men... inte nu.
Nu kan det här laget gå in i en sån här match och provocera allt och alla med en första halvlek som är en ren pinsamhet. Jag vet inte väldigt mycket om Malta. Jag vet att Michael Mifsud är en rapp liten rackare (som var avstängd i går), jag har koll på att Daniel Bogdanovic gjort en okej vår med Barnsley och jag har noterat att Jordi Cruijff har tagit ett tränarjobb i Valletta.
Inte mycket mer.
Men jag vet att Malta kan göra nästan allt som Sverige kan, om de bara får tid på sig.
Och, herregudihimmelen, i första halvlek fick de all tid i världen.
Sverige spelade upp bollen från eget mål, tappade boll i idiot-lägen, stod still och spelade anti-fotboll i Malta-tempo.
Det var illa tänkt, det var illa utfört.
Vi behöver inte prata så mycket mer om det. Det räcker med att lyfta fram ett par saker som lyfte Sverige ur livlösheten.
l För det första: Kim Källström. Han har sina märkliga sidor, Kim, men ingen kan förneka att han är en poängspelare. Han vräker in mål, och det var ingen
slump att just han anfallsdök in i straffområdet och gjorde det förlösande 1–0.
l För det andra: Efter paus började Sverige anfallen högre upp, spelade med en renodlad mittfältsdiamant och lät Anders Svensson sköta uppspelen istället för mittbackarna, vilket var en kvalitetshöjning med två miljarder procent.
l För det tredje: Sverige är för dåligt för att rulla ut Malta i hundra meter från mål till mål. Det är en svaghet om man inte förstår det. Om man förstår det gör man som de gjorde i andra halvlek, hotar i djupled, sliter om andrabollar, trycker fram målen istället för att lira fram dem.
Safari – en befrielse
l För det fjärde: Behrang Safari.
Behrang har aldrig gjort något för att dölja att han egentligen tror att ”defensiv” är namnet på en hårvårdsprodukt snarare än nåt en ytterback ska syssla med, men jag gillar honom. Det var en befrielse att se en vänsterback som kunde öppna sin kant, som slog fina inlägg och hela tiden var ett offensivt alternativ. Sverige kunde legat under i paus, de kunde gjort 8–0 efter paus.
Och... om vi nu ska prata om vänsterbackar...
– Kim har spelat för mycket vänsterback, det är vad han har gjort, sa Zlatan Ibrahimovic efter matchen.
Jag tillhör nu den falang av mänskligheten som gillar att se spelare som vill något så mycket att de kör över både lagkamrater och motståndare emellanåt. Kim Källström är en sån spelare, Zlatan Ibrahimovic är det också. Kim rammar Zlatan, Zlatan skäller på Kim.
Inga problem. Halvpsykopatiska vinnare, båda två.
Däremot ska en lagkapten naturligtvis inte hugga på lagkamrater. Inte på det sättet, inte när mikrofonerna är framme. Zlatan Ibrahimovic är färsk som kapten, han lär sig fortfarande.
Dessutom gillade jag en annan rasande attack han gjorde i den mixade zonen.
Goda nyheter, Lagerbäck
Jag stod där och pratade med Rasmus Elm, den 21-årige farbrorn från Broakulla som fortfarande aldrig satt en fot fel på en fotbollsplan, och jag hade frågat om hur det kom sig att han och Zlatan förstår varandra på ett närmast telepatiskt sätt.
– Han visar fötterna där jag vill att han ska visa dom. Vi tänker väl ungefär likadant, sa Rasmus.
Sen fick han en rejäl smäll i sidan av en förbipasserande italiensk skyttekung som snabbt vände sig om och log Det Där Leendet©.
Rasmus Elm roulette-snurrade fram dagens vackraste passning till Ibrahimovic, som gjorde dagens vackraste mål.
I morgon åker Rasmus till U21-EM, och i två veckor kan vi gå på fotbollsmatcher och smacka belåtet om en svensk fotbollsframtid som kanske ser rätt trevlig ut.
Där har du dina goda nyheter, Lagerbäck.
Trots allt.