Fiorentinas renässans
Uppdaterad 2018-08-09 | Publicerad 2015-10-18
De har längtat i snart ett halvt sekel – nu vågar supportrarna drömma om en ny ligatitel
Nära men inte hela vägen fram.
Det har varit Fiorentinas öde genom åren.
Men nu tronar laget i ensamt majestät på Serie A:s tron.
I dag väntar Napoli borta.
Sportbladets Italien-expert Jennifer Wegerup berättar om Paulo Sousas pånyttfödda Fiorentina som fått Viola-fansen att drömma om den första scudetton på 46 år.
Stazione Firenze Campo Marte.
Klockan är 02 på natten till den 28 september men över 200 Fiorentina-fans väntar på tågstationen. En sjungande väntan på tåget, laget. Det Viola-lag som för första gången på 16 år ligger i ensam ledning i serie A.
Denna kväll har Fiorentina besegrat Inter med 4–1, i Milano. När Kalinic, Borja Valero och de andra spelarna, trötta men seger- sälla, kliver av tåget går de rakt in i sången, in i den böljande, älskande violängen.
”Alé Viola!”.
Supportrar överallt, alla vill ta selfies, få autografer på tröjorna. Kalinic är i centrum för kärleken, med sina tre mål mot Inter har han väckt hoppet om ”en ny Batistuta”. En hederstitel men också ett ansvar att axla, en stor kostym att försöka fylla ut i längden.
– Det var en viktig seger och vi förtjänade den. Vi dominerade matchen. Men nu tar vi ett steg i taget, säger Kalinic.
Mot Florens natthimmel vajar flaggor i vitt med en röd lilja. Fiorentinas emblem – och Florens stolta stadsvapen.
I begynnelsen var Florens.
Här stod renässansens vagga. Här började vår pånyttfödelse, här fick antikens konst och vetenskap nytt liv. Här vände Europa medeltidens mörker ryggen och blickade mot ljuset.
Florens är också min begynnelse. Hit kom jag i juli 1989, 16 år ung. Här förälskade jag mig i Italien och den italienska fotbollen. Vi kom med Falkenbergs gymnasieskola för att spela skol-VM, Mondialgoal.
Florens skönhet och kulturella rikedom i ljuv förening med människornas värme och passion för fotbollen fångade mig för alltid.
Historia runt varje hörn
1990 återvände jag för att se fotbolls-VM. 1991, fem dagar efter att jag tagit studenten, flyttade jag till Florens för att lära mig italienska och bo mitt i förälskelsen.
Att vakna och se dom- kyrkan, il Duomos magnifika profil mot himlen. Gå genom gator och gränder där varje byggnad, varje staty och minnes- märke talar om Michelangelo och Leonardo da Vinci. Påminnas om alla strider och maktkamper som präglat staden genom århundradena. Och, inte minst, att bli en del av stoltheten som präglar alla florentinarna, över staden och över laget.
– Fotbollen är inte stor i Florens. Den är religion. Fast jag ska egentligen inte säga fotbollen, utan Fiorentina. Det finns andra lag och andra sporter i stan, men Fiorentina är allt, säger Luca Cellini.
Han har i många år som journalist på radio och nyhetsbyrån Italpress följt Fiorentina och kan laget som få andra.
– Allt stannar här när det är match. Kärleken som finns för Viola gränsar till galenskap, säger Cellini.
Jag minns, jag vet. Jag var med i Curva Fiesole och såg mina vänner Gianna och Cristianas tårar när Fiorentina åkte ur serie A, för- sommaren 1993.
Genom åren har så en rad minnespärlor trätts upp på mitt viola-halsband. Åren med Gabriel Batistuta, Roberto Mancini. Vittorio Cecchi Gori. Spelare, tränare, ägare.
Mål, misslyckanden, skandaler och triumfer. Rui Costas avsked. Luca Tonis alla mål. Calciopoli.
Den tyngsta perioden av alla, 2002, då klubbens ekonomi körts i botten av Cecchi Gori och allt tycktes över.
Men inte i Florens, aldrig i Florens.
Började om i serie C2
Familjen Della Valle tog över som nya ägare, man började om i serie C2 under namnet Florentia Viola. Resan tillbaka till serie A inleddes, namnet Fiorentina köptes tillbaka.
Likt Venus i Sandro Botticcellis mästerverk föddes klubben på nytt. Vackrare, starkare.
Men Fiorentina har förblivit ett lag som inte når hela vägen fram. Den senaste ligasegern kom 1969, för 46 år sen.
I snart ett halvt sekel har Viola-fansen längtat och väntat.
Med Paulo Sousas ankomst har de fått nytt hopp.
Ändå började denna säsong med protester. Tränare Vincenzo Montella hade stött sig med Diego Della Valle och de andra i klubbledningen.
– Efter tre år med fjärdeplatser var det inte nog längre. Montella gick ut i media och krävde fler spelare på toppnivå för att ha en chans att vinna ligan och komma med i Champions League-spel. Klubbens ägare gillade inte att pressas offentligt, säger Italpress Luca Cellini.
Montella fick gå, Paulo Sousa kom.
Supportern Cristiana Moretti är född att älska Viola, klädd i lila schal redan som liten och med på stadion varenda söndag med sin pappa.
– Vi var tveksamma till Sousa, vi fans. Minst sagt, säger Cristiana Moretti.
Fansen protesterade utanför Della Valles hem, höll upp plakat och banderoller, sjöng nidvisor.
En av anledningarna var att portugisen Sousa spelat i Juventus, ärkefienden. Den mäktiga klubben i norr som köpte den älskade juvelen Roberto Baggio 1990. För en rekordsumma och till priset av upplopp på Florens gator och stor bitterhet.
Paulo Sousa har dock med lika delar hjärta och hjärna, som en ömsint Machiavelli, vetat hur han skulle erövra både fansens och spelarnas förtroende.
Den nye tränaren började genast gå ut och möta supportrarna. I timmar har han blivit kvar efter träningarna för att skriva autografer, låta sig fotograferas och svara på frågor. Med sin tillgänglighet har han stillat oron, vänt misstro i förtröstan.
– Sousa var också klok i sitt sätt att hantera gruppen. Han vände sig först till Gonzalo Rodriguez och Borja Valero, ledarna i omklädningsrummet, och fick deras förtroende och sen var det lättare att erövra resten av laget, berättar Luca Cellini.
Under Sousa har laget hittat en ny harmoni. Spelare som Nikola Kalinic men också Jakub Blaszczykowski har lyft spelet till en ny dimension. Inte minst ”Kubas” sätt att länka ihop mittfältet och anfallet har visat sig ovärderligt.
– Vi vet vad vi kan men vi vet också att säsongen är lång, säger Paulo Sousa.
Han manar till besinning, väl medveten om att spelet i både ligan och Europa League egentligen skulle kräva en ännu bredare – och spetsigare – trupp. Inte minst defensivt är Fiorentina sårbart för skador och slitage.
”Redan CL vore oerhört stort”
– Varken spelarna eller Sousa eller klubbledningen tror riktigt på att man kommer att hålla hela vägen och kan vinna ligan. Men redan att kvalificera sig till Champions League-spel vore oerhört stort, säger Viola-experten Cellini.
Och fansen, de vill inte sansa sig. Inte nu, inte när de äntligen kan stå med espresson på Bar Stadio eller aperitivon på Bar Marisa och drömma om scudetton.
I dag väntar Napoli borta på San Paolo i Neapel, en av fotbollens vildaste, vackraste städer. Direkt i nästa möte står Roma på tur.
De stridbara, stolta Viola-fansen är redo och segervissa. Kommer en förlust kan de ta den.
Historien har lärt dem att ovanför molnen är himlen alltid violett.
Några Viola-profiler genom åren...
Gabriel Batistuta
Roberto Baggio
Christian Vieri
Rui Costa
Luca Toni
Francesco Toldo
Enrico Chiesa
Nuno Gomes
Dunga
Brian Laudrup
Stefan Effenberg
Adrian Mutu
...och Viola-svenskar
Många svenska profiler har
funnits i Fiorentina genom åren,
både som spelare och tränare
och i augusti skrev Lisa Ek på för
Fiorentinas damer.
Herrlaget, spelare:
Kurt Hamrin 1958–1967
Torbjörn Jonsson 1961
Glenn Hysén 1987–1989
Stefan Schwarz 1995–1998
Herrlaget, tränare:
Niels Liedholm 1971–1973
Sven-Göran Eriksson 1987–1989
Damlaget, spelare:
Lisa Ek 2015–