Här formades den perfekta fotbollsspelaren

Jude Bellingham är underbarnet från lilla Stourbridge, den duktiga sonen och djupt älskade fotbollsspelaren. Hur blev han så här perfekt?

När Jude Bellingham nyss hade fyllt 17 år valde Birmingham City att pensionera hans tröjnummer 22.

Det ovanliga beslutet möttes av många hånfulla skratt.

Nu börjar alla förstå.

Baksidan av ett köpcentrum i Stourbridge, en liten ort i West Midlands, pryds av en väggmålning föreställandes en 20-årig kille från trakten.

Stourbridges lista över framstående invånare är blygsam. Några musiker, en skådespelare, en racerförare och ett par författare som ”bodde i området under begränsade perioder”.

Det var när Jude Bellingham drog på sig landslagströjan under VM 2022 som muralmålningen kom till, en påminnelse om att Englands senaste stjärnskott faktiskt tog sina första stapplande steg just här.

17-årige Joe är på väg till skolan när han stannar till en stund för att prata om det tre år äldre fenomenet.

”Han är en inspiration för många här i Stourbridge”, medger Joe och tittar upp på Bellinghams allvarsamma ansiktsuttryck.

Kort senare spatserar en annan kille förbi, Daniel, som av en händelse tillhörde samma ungdomslag som Jude Bellingham en gång i tiden.

– Man såg att han skulle bli något, inflikar Daniel bestämt och påstår att han själv tvingades lägga av på grund av en knäskada.

Jude Victor William Bellingham föddes den 29 juni 2003. En klanderfri bild målas upp av ett duktigt barn som alltid var snäll mot andra och blev ett stöd för de som inte hade lika enkelt att skaffa kompisar.

En sak sticker ut med berättelsen om denna framtida fotbollstjärna, att han aldrig sov med bollen i sängen.

Faktum är att det tog ett tag innan Judes fotbollsintresse väcktes till liv.

– Gav man honom en boll kastade han bara iväg den. Inget hände egentligen förrän vid sex års ålder när något plötsligt klickade, säger mamma Denise i en dokumentär om sonen, gjord av moderklubben Birmingham City.

När Jude Bellingham väl började ha bollen vid fötterna blev hans fallenhet för sporten omedelbart påtaglig. Men det var inte Premier League-stjärnor som inspirerade den lille killen inledningsvis, utan pappa Mark.

– Mark är en Non-League-legendar, säger Simon Jones med eftertryck, rekryteringsansvarig i Birmingham City.

Non-League refererar till divisionerna under de professionella ligorna i England. Vanligtvis är klubbarna semiprofessionella, alternativt rena amatörklubbar.

Mark Bellingham tillhörde en rad olika föreningar under sin långa fotbollskarriär, som faktiskt inte tog slut förrän 2017 när han hade hunnit fylla 40 år. Totalt noterades han för fler än 700 mål på drygt 900 matcher, vilket gav honom epitetet Non-League-Pelé.

Det var sällan Jude såg sin pappa tacklas, men den råa spelstil som genomsyrar dessa ligor formade sonen, förberedde honom på fotbollens fysiska sida.

Till vardags höll pappa Mark ordning i Stourbridge genom sitt yrke som polis i West Midlands poliskår. Mamma Denise delade sin tid mellan jobbet som personalansvarig och deras två söner, Jude och Jobe.

Amatörmatcherna om helgerna må ha hjälpt Jude Bellinghams kärlek till fotbollen att växa. Det är framför allt föräldrarnas trygghet, skyddsnätet, som anses vara en av de främsta anledningarna till att han nu tar hela världen med storm.

Solen lyser över Birmingham denna onsdagseftermiddag. Många glömmer att detta är Storbritanniens andra största stad, att över en miljon människor trängs bland industrier och kanaler och slits mellan tre fotbollslag:

Birmingham City, Aston Villa samt West Bromwich (dock beläget elva kilometer nordväst om Birmingham).

Den förstnämnda, Birmingham City, spelar sina hemmamatcher på St Andrew’s, en arena målad i klubbfärgen kungsblått, med plats för 30,000 åskådare.

Tolv år har avlöpt sedan St Andrew’s senast var en Premier League-arena, då med Sebastian Larsson i laget. Nyligen avslöjade Bellingham att svensken var en av hans första idoler som liten, bortsett från pappa Mark.

I Birmingham City är stämningen sisådär just nu, främst på grund av Wayne Rooneys plötsliga ankomst (för övrigt en annan av Bellinghams tidiga förebilder).

Från att ha vunnit två raka ligamöten under därefter sparkade John Eustace tog Birmingham ett kliv tillbaka i Rooneys första match som tränare i förlustmötet med Middlesbrough.

Lisa, en livslång Birmingham-supporter, åker på samtliga matcher under säsongen med diverse familjemedlemmar, hemma som borta.

Vad det är som driver henne?

– Det är bara så man gör, svarar hon och rycker på axlarna. Det spelar ingen roll att det går dåligt ibland.

Trots undermåliga resultat har anhängarna lyckligtvis något annat att glädjas åt, eller snarare någon.

Lisa pekar på sin son, Ethan, som spelar fotboll med sin kusin framför Birminghams stadssiluett i väntan på att portarna till arenan ska öppnas inför matchen mot Hull.

– Vi träffade Jude Bellingham för ett tag sedan, säger hon stolt.

– Jag kan inte minnas vilken match det var, men han var här för att titta på sin bror. Så vi väntade utanför och min son fick en bild med honom. Han tog sig verkligen tid för alla supportrar.

Lisa beskriver den 20-årige klubblegendaren som ”jordnära”.

– Att tänka sig att han inledde sin karriär här och att han nu är en världsstjärna är enormt. Alla vet vem han är. Men han minns alltid var han kommer ifrån.

Redan när Jude Bellingham var sju år gammal stod det klart att nivån i Stourbridge FC, den lokala klubben som även pappa Mark spelade för, inte var utmanande nog.

Om Jude skulle ges bästa möjliga förutsättningar att lyckas var det nödvändigt att pendla till storstaden Birmingham.

– Han var som vilken annan 7–8-åring som helst, menar akademitränaren Mike Dodds.

– Om man hade backat in mig i ett hörn och sagt ”kommer han vara där han är nu, kan du förutspå det”... inte en chans. Han var bra men han var inte mycket bättre än någon annan. Det är ofattbart att detta bara är drygt tio år sedan.

Efter lite över ett år i Birmingham började Bellinghams utveckling plötsligt stegra markant. Lekande lätt trillade målen in och den unge talangen flyttades upp flera åldersklasser.

Att ständigt byta lagkamrater var inte alltid helt enkelt – eller särskilt roligt – till en början, men hans imponerande kvaliteter drog uppmärksamhet till sig.

Det ska tilläggas att fotbollen aldrig tilläts vara av högsta prioritet i familjen Bellingham. Så väl klubben som Judes föräldrar såg till att skolan alltid kom i första hand.

– Vi sade jämt att om utbildningen blev lidande så hade fotbollen fått sättas åt sidan, säger mamma Denise.

– Jude förstod också detta och lyckligtvis har det alltid fungerat bra.

Denise och Mark Bellingham begärde aldrig att sönerna skulle vara genomgående perfekta eller få högsta betyg. Vad de däremot krävde var att lektioner skulle avverkas, läxor göras och tider hållas.

En kravställning som spillde över på övriga delar av Bellinghams liv.

– Jag tror att Jude kan lyckas med allt han tar sig för här i livet, säger rekryteringsansvarige Simon Jones.

– Vissa killar spelar ofta fotboll i lågstadiet och dras sedan till andra aktivitet när de blir äldre. Oavsett vilken sport Jude hade sysslat med hade han garanterat blivit väldigt framgångsrik. Han har det där fokuset som krävs, den där hungern och drivet för att bli bäst.

Kollegan Mike Doods fyller i:

– Han har verkligen rätt bakgrund för att lyckas, han är så stabil på alla områden i sitt liv. Familjen, skolan... Vi behövde inte behandla honom annorlunda överhuvudtaget, inte sett till hur han var som person. Han var väldigt enkel att arbeta med.

Så fort Bellingham fyllde tonåring dröjde det inte länge innan engelska förbundet hörde av sig.

Att han låg ett steg före sina jämnåriga spelare blev tydligt när han som 13-åring debuterade för U15-landslaget. Året därpå bar han till och med kaptensbindeln för samma upplaga.

Trots att de övriga spelarna kom från storklubbar som Manchester United, Manchester City, Chelsea och Arsenal kände sig Bellingham aldrig malplacerad.

Tvärtom var han minst lika bra – ofta bättre – än sina medspelare.

– I början är det rätt skrämmande att åka på sådana där läger. Jag var den enda från vårt lag på min tid, säger målvakten Jack Butland, även han en Birmingham-produkt.

– Nästan alla andra spelar med varandra till vardags så man måste hitta ett sätt att passa in. Jag är säker på att Jude lät fotbollen tala, att han snabbt lärde sig hur allt fungerar.

I september 2020 blev Bellingham yngst någonsin att representera Englands U21-landslag, då 17 år gammal.

Vid det laget hade Birmingham City insett för längesedan att de förfogade över en ytterst värdefull juvel.

”Han är fortfarande enorm, så här tre år efter att han lämnade klubben. Du kommer inte höra ett ont ord om honom häromkring”, säger Alex Dicken, reporter på Birmingham Live.

– Det snackades mycket om honom när han var 14–15 år och när han sedan tog steget upp till U23-laget vittnade många om hur ofattbart bra han var. Det var oundvikligt att han snabbt skulle flyttas upp till A-laget.

Alex Dicken står framför Bellinghams andra muralmålning på engelsk mark, ett stenkast från St Andrew’s.

Tröja nummer 22 är också avbildad, en symbolisk siffra som ger en hint om hans positionsmässiga flexibilitet på planen (fyra plus åtta plus tio, vilket ska ha varit akademitränaren Mike Doods idé).

Detta är också tröjnumret som pensionerades när Bellingham skrev på för Borussia Dortmund sommaren 2020. Ett ovanligt besked, dels eftersom det sällan händer i England och framför allt med tanke på hans unga ålder och begränsade speltid med A-laget.

– Han hade bara spelat ett fyrtiotal matcher så det förlöjligades av många av förklarliga skäl, säger Alex Dicken.

I ett pressmeddelande, eller snarare hyllningstext, motiverade klubben sitt beslut:

På ofattbart kort tid har Jude blivit en ikon för Blues och visat vad man kan åstadkomma genom talang, hårt arbete och målmedvetenhet. Hans omhändertagande, ödmjuka och engagerade framtoning har även bidragit till att han har blivit en stor förebild.

Tröja nummer 22 har blivit synonym med Jude, hans resa till A-laget vid en ålder av endast 16 år och 38 dagar samt dessa egenskaper.

En annan, desto mer rationell förklaring lyder att Birmingham City ville visa sin tacksamhet för Bellingham eftersom försäljningen säkrade klubbens ekonomi.

– Han har ju faktiskt dragit in 40 miljoner pund (ca 485 miljoner kr) till klubben, påminner Alex Dicken.

– Sett till hur dessa pengar har hjälpt klubben rent ekonomiskt så framstår det inte som ett dåligt beslut. Längre fram kommer de kanske välja att använda tröja nummer 22 igen. Men Jude är en väldigt, väldigt stor profil häromkring.

Supportern Lisa var en av de som förvånades över klubbens val att göra tröjnumret otillgängligt för andra spelare.

– I början kändes det lite... galet. Många andra klubbar drev med oss över det, men samtidigt tycker jag att han har visat alla nu att det var värt det, säger hon.

På grund av rådande pandemin och tillhörande restriktioner i Storbritannien under 2020 blev frälsarens slut i Birmingham City abrupt.

– Ingen fick chansen att säga adjö vilket var sorgligt. Jag tror att han också kände det. Men vi håller fortfarande koll, hur det går för honom. Förhoppningsvis kan han komma tillbaka en dag, säger Lisa.

Att Jude Bellingham valde Borussia Dortmund framför övriga intressenter, däribland Manchester United, var på flera sätt banbrytande.

Övergångssumman på hela 25 miljoner pund (drygt 300 miljoner kr) gjorde honom till världens dyraste 17-åring.

Dessutom har engelska talanger traditionellt sett valt att spela på högsta nivå i hemlandet innan en eventuell övergång till utlandet ens är aktuellt.

När Dortmund, med sitt fina rykte vad gäller spelarutveckling, lyckades locka till sig Manchester Citys guldklimp Jadon Sancho 2017 fick fler upp ögonen för denna nya, okonventionella väg till toppen via Tyskland.

Skillnaden mellan Sancho och Bellingham är att den förstnämnda snart återvände till de brittiska öarna och debuterade i Premier League för lokalrivalen Manchester United.

Bellingham? Han drog vidare till Real Madrid, vilket kan vara till hans fördel sett till hans enorma popularitet i England. En spelare som inte förknippas med en Premier League-jätte får automatiskt färre hatare, kan älskas villkorslöst av ännu fler.

Så långt hade vägen till kändisskapet gått i rasande takt för Bellingham. Blott 20 år gammal poserade han ihop med Real Madrids president Florentino Perez och tröja nummer fem, Zinedine Zidanes gamla nummer (i landslaget bär han nummer tio).

Den unge mannens underskrift var värd över en miljard kronor och gjorde honom vid tillfället till Storbritanniens näst dyraste spelare genom tiderna.

Vid hans sida fanns självfallet föräldrarna Mark och Denise samt lillebror Jobe.

När Jude Bellingham flyttade till Dortmund följde mamma Denise med honom, medan Mark stannade kvar i England med Jobe.

Varje dag körde hon sonen till träningsanläggningen. Att hon fortfarande bäddar hans säng framkallade skratt bland landslagskamraterna (och blev stora rubriker i tidningarna) under VM förra året.

I lugn och ro tilläts Bellingham fokusera på fotbollen i Tyskland, samtidigt som han studerade vid Loughborough College på distans.

Föga förvånande beskrivs han som en exemplarisk elev av mentorn Jason Ramsey.

– Han kunde ha blivit precis vad som helst. Advokat, fotbollsspelare... oavsett om han blev det eller lärare eller reporter så tror jag att han hade varit en av de bästa, säger Ramsey till Sky Sports.

Det är slående likt orden från Birmingham Citys rekryteringsansvarige Simon Jones, en fascination över Bellinghams mångsidighet och förmåga att alltid ge hundra procent.

Förre lagkamraten i Dortmund, Thomas Delaney, förstod omgående att det var något speciellt med denna lovande engelsman.

Inte minst när nyförvärvet assisterade till ett av målen i 3–0-segern mot Mönchengladbach i sin Bundesliga-debut.

– Han förväntar sig mycket av sig själv och även sin omgivning. Han har en bra inställning när det kommer till att ge det där lilla extra, säger Delaney och jämför honom med en annan av lagets dåvarande talanger, Erling Haaland.

– De är lite galna, vilket jag tror är väldigt viktigt. Det här mentala att alltid vilja vinna på träningarna, i varenda del av spelet.

Att Champions League-debuten mot Lazio gjordes vid en ålder av 17 år och 113 dagar innebar att Bellingham slog Phil Fodens gamla rekord som yngste engelsman att delta i den prestigefyllda turneringen.

Det var nu hans rykte började intensifieras, oändligt långt utanför West Midlands gränser. Liksom Jude Bellingham avgudades på St Andrew’s, älskades han av den gula väggen på Signal Iduna Park.

Bortsett från lagkamraten (tillika bästa kompisen) Gio Reynas påstående att han aldrig skulle ge sin välsignelse åt ett giftermål mellan Bellingham och sin egen syster, framstår det som omöjligt att gräva fram något negativt kring hans persona.

Vad som helst som möjligen hade krossat bilden av Jude Bellingham som en nästintill perfekt fotbollsspelare, son och människa.

Det kan med andra ord inte vara lätt att heta Jobe Bellingham.

I skuggan av sin två år äldre bror har Jobe redan åstadkommit mycket i sin fotbollskarriär, om än inte lika iögonfallande milstolpar.

När han som 16-åring inkluderades i Birmingham Citys trupp mot Coventry 2021 (samtidigt som Jude spelade i Bundesliga) haglade frågorna över dåvarande tränaren Lee Bowyer.

– Det är inte rättvist att alla förväntar sig att han ska vara som sin bror. De är olika typer av spelare, man kan inte begära att han ska göra samma saker, säger Bowyer.

– Dessa kommande 2–3 åren är oerhört viktiga för honom. Kommer han att bli en bra spelare? Vi tror det, annars hade han inte suttit på bänken i dag.

Alex Dicken, reporter på Birmingham Live, håller med om att jämförelserna måste få ett slut.

– Rent utseendemässigt liknar Jobe och Jude varandra, men Jobe är lite längre. Han har behövt mer tid och kom med i A-laget förra säsongen där han gjorde ett par starter, säger han.

I samma veva bestämde sig Jobe för att dra vidare till Sunderland och därmed återförenas med ett par ledare från ungdomstiden, däribland Mike Doods.

– Precis innan han flyttade till Sunderland såg han bekvämare ut, mer redo för Championship. Så det är fint att se att han delvis har bevisat nu, säger Alex Dicken.

– Jag är övertygad om att han kommer ha en fin karriär, förmodligen i Premier League. Men han kommer aldrig nå Judes höjder, Jude är en på miljonen.

Det hindrade inte Jobe från att, på ett så gott som nonchalant vis, inleda målskyttet mot sin gamla klubb i början av november, hans första mål på tre månader. En match som Sunderland till slut vann med 3–1.

Bland Birmingham-supportrarna är Jobe Bellinghams rykte fortfarande intakt.

– Jag gillar Jobe. När han kom fram kunde man se delar av Jude i honom. Så det var sorgligt när han försvann, men jag tror helt enkelt inte att han ville stanna, att han ville bryta sig loss, säger supportern Lisa.

Om det rådde Bellingham-feber i Birmingham och Dortmund är det ingenting mot vad som väntade Jude i Madrid.

På Santiago Bernabéu sjungs hans namn ljudligt, på planen har han gjort tolv ligamål på 14 matcher samt utsetts till matchens lirare i åtta av dessa.

Hans totala målskörd sett över samtliga turneringar – 16 mål på sina 18 första matcher – är bästa facit för en spelare i Real Madrids historia, två mål fler än exempelvis Cristiano Ronaldo mäktade med.

Bellinghams målgest, armarna brett i skyn likt kristusstatyn i Rio de Janeiro, har blivit viral på Tiktok.

De yngre spelarna i Real Madrids ungdomsakademi ser upp till engelsmannen, viskar entusiastiskt om hans bedrifter när han är i närheten.

– Han har alltid ett leende på läpparna. Gör någon gest när de gör något bra, någon annan när det är något mindre bra. Han är väldigt, väldigt positiv, extremt väluppfostrad. Det finns ingenting oäkta med honom, han är vad man ser på planen; en gentleman, säger en källa till The Athletic.

Om Bellingham hade valt att flytta ”hem” till Premier League är det troligt att hans lön hade varit snäppet högre. För sina lagkamrater har han förklarat att storheten i att representera Real Madrid attraherade mer.

Det kan också ses som ytterligare ett strategiskt steg i en karriär som trots allt är tänkt att vara länge. Premier League kommer alltid finnas kvar som ett framtida alternativ.

Vem som kör honom till träningarna i Valdebebas? Att döma av klipp på när han stannar till för att skriva autografer och ta bilder med fansen är det ofta mamma Denise som sitter bakom ratten.

Med hökögon håller hon koll på vad sonen gör, ser till så att anhängarna inte kommer för nära.

En engelsk journalistkollega berättar att mamman i stort sett är Jude Bellinghams PR-ansvarige, att det många gånger är hon som drar i trådarna.

Under en exklusiv intervju med en tabloid signalerade hon synligt när sonen halkade in på känsligt område, såg till att han höll sig till de på förhand godkända ämnena.

Pappa Mark är minst lika delaktig i Judes affärer. Efter att ha lagt polisbrickan på hyllan är han numera licenserad agent och var således inblandad i övergången från Dortmund.

Kanske kommer det en dag när Jude Bellingham plötsligt tröttnar på att vara den perfekta förebilden, slutar lyda sina föräldrar och visar upp en rebellisk sida av sig själv.

Kanske förblir han Englands och hela världens ögonsten under resten av sin extraordinära karriär.

– Ta inte död på honom när hans form dippar, uppmanar Wayne Rooney journalistkåren.

Rooney vet om någon hur det är att slå igenom vid en ovanligt ung ålder och därefter kämpa med pressen och förväntningarna som följer.

– Vi måste göra allt vi kan för att stötta honom. I mina ögon är detta en framtida landslagskapten, tillägger han.

I Birmingham hoppas City-supportrarna att Jude Bellingham en dag väljer att dra på sig den kungsblå tröjan igen.

– Jude är verkligen stadens stolthet, säger Lisa, som gör sig redo för att gå in på St Andrew’s och se sitt lag förlora mot Hull (just nu ligger klubben i mitten av Championship-tabellen).

– Att se honom och Jobe här tillsammans i framtiden, det vore fantastiskt.