Helsingborg en värdig mästare

Uppdaterad 2018-07-31 | Publicerad 2011-09-25

Stefan Alfelt: HIF:s SM-guld är en bragd

MALMÖ. Grattis, Helsingborg!

En mästare är alltid värdig – men vissa år blir mästarna lite mer värdiga.

Guldstriden levde i några minuter på Swedbank stadion. Sedan dödade Mathias Ranégie AIK:s hopp med ett sent nickmål.

Följ ämnen
Malmö FF

Nicklas Backmans ledningsmål på Swedbank stadion gav AIK lite guldvittring men fortfarande krävdes att HIF efter två år av förbluffande jämnhet plötsligt skulle förlora tre matcher i rad?

En AIK-seger hade kittlat lite grand men den hade inte betytt något i praktiken.

Ett bragdguld

HIF:s guld är en bragd. Ett lagbygge som till och med när det borde ha köpts sönder till en spillra förblivit lika starkt.

Jag tror inte ens att MFF hade några problem med att spela hem guldet till värste konkurrenten. Alla visste ju att det var en ren tidsfråga innan årets guld skulle hamna i Sundets pärla.

Elfsborg hängde av sig själv i lördags. AIK är heller inte tillräckligt bra för att skapa den segersvit som hade behövts. Men framförallt talar ingenting, absolut ingenting, för att HIF även om de satts under lite mer press skulle ha fallit samman.

Conny Karlsson en vinnare

Conny Karlsson har kritiserats internt för tråkiga enformiga träningar men med sitt lugn har han ändå byggt upp ett spel som fungerat för HIF på absolut toppnivå i allsvenskan under två hela år. Oavsett vilka spelare han kunnat ställa på planen.

Det är intressant att jämföra med förra årets mästare Malmö FF. Medan HIF inför den här säsongen blev av med lagets pådrivare Marcus Lantz och i år sålt skyttekungen Alexander Gerndt, mittbackarna Joel Ekstrand och Marcus Nilsson, anfallsstjärnan Rasmus Jönsson och inte fått behålla lånet Peter Larsson så har MFF bara blivit av med Guillermo Molins.

Hansson den stora hjälten

Att Malmö faller ihop och blir ett mittenlag är anmärkningsvärt men det är ännu mer anmärkningsvärt att HIF kan genomföra en säsong utan en enda svacka trots förlusterna av så många tongivande spelare.

Eftersom HIF verkligen agerat som ett vinnande lag där kollektivet svarat för prestationen är det ändå några som jag tycker ska ha lite mer beröm än övriga.

Målvakten Pär Hansson har räddat massor av viktiga poäng. Det är väldigt sällsynt att en målvakt har så stor betydelse i en serieseger som Pär har haft.

Elfsborg största besvikelsen i serien

Evighetsmaskinerna i mittfältets mitt – Ardian Gashi och May Mahlangu – har varit lagets lungor och hjärta som balanserat såväl anfall som försvar. Vilket varit viktigare än vilka som sprungit på topp eller tätat ihop längst bak.

Jag tycker fortfarande att Elfsborg haft störst kvalitet i sin trupp i årets allsvenska men som lag har man misslyckats med att få fram den i avgörande matcher. Tränarens betydelse kan diskuteras men Magnus Haglund får ta på sig ett stort ansvar för Elfsborgs misslyckande. För ett misslyckande är det sett till förutsättningar och hur man kastat bort sina chanser även om man slutar tvåa i serien.

För AIK är topplaceringen ett fantastiskt lyft jämfört med fjolårets kaossäsong.