Bank: Hade vi blivit klokare på kuppen?
”Jo, stämningen var väl helt okej”
När röken lagt sig och Bajen slagit ut Djurgården – hade vi blivit något klokare på kuppen?
Nja.
Hela Sverige vet fortfarande hur Djurgården spelar sin fotboll. Och Hammarby funderar fortfarande på hur de ska spela sin.
Först som sist: Blott Sverige svenska marsmatcher har.
När Tele2 Arena fylls av folk en halvtimme före avspark, ambitiösa läktarkoreografier avlöser varandra och 90 minuters cupderby låter som en seriefinal i många ligor så finns det all anledning att, undantaget avigsidorna som vi vet allt om, vara stolt över stockholmsfotbollen.
Det talande när man går hem efter att ha frusit fingrarna av sig ihop med 21 000 andra medan Djurgården och Hammarby jagar Syrianska i en gruppmatch i svenska cupen är inte hur imponerad man är.
Det anmärkningsvärda är att man kommer på sig själv med att tänka ”jo, stämningen var väl helt okej”.
Det finns inte många städer i Europa där det låter så här, och framför allt inte när det spelas på det här sättet.
Djurgården kom hit med vinsttvång och halva startelvan borta, Hammarby kom med en svajig försäsong och alla möjliga sorters tvivel.
Jag vet inte hur mycket som sveptes bort av det här.
Grönvit osäkerhet
Matchstarten bekräftade mest all den där grönvita osäkerheten, inte bara för att Sebastian Andersson nickade in 1–0 i öppet mål innan ens läktarröken skingrats. Hammarby mötte laget med landets kanske tydligaste spelidé, om Djurgården kommer med halva laget borta så kommer de fortfarande att spela Dif-fotboll. Raka linjer, 4-4-2, Alexander Faltsetas som vinner boll och vänder i sidled, samlat försvarsspel och fyra spelare som öser på framåt när de får chansen.
Med startspelare borta är det kvalitén som försämras, inte formen som förändras.
Hammarbys idé finns på papper, Nanne Bergstrand har sin vision om fart och intensitet, men de letar fortfarande efter fötter att hänga upp den på.
Till en början letade de inte ens särskilt bra.
Blev bättre, men inte bra
Så länge som Sebastian Andersson och Sam Johnson var noggranna med att stänga uppspel fick Hammarby slå långt. När de väl fick chansen transporterade backarna upp bollen mot fem offensiva ryggar. Hade de felvända spelalternativ så fanns de hos Philip Haglund och Johan Persson och… ja, de är ju inte Andrea Pirlo, någon av dem.
Nu fick Bajen trycka fram sina chanser snarare än spela fram dem. De fick 1–1 efter att Alex nickat in en retur efter en frispark. De fick 2–1 efter att Johan Persson dunkat in en andraboll från 22 meter.
Det är, generellt sett, bra att göra mål i fotboll, men utöver det fanns inte jättemycket till positiva tendenser.
Efter 20 minuter började de klokt nog ta runt bollen en vända i backlinjen innan de hetsade framåt, och slå attackpassningarna från mittfältet istället. Det blev bättre, men inte helt bra.
”Gillar att slå ut Djurgårn å Gnaget”
Alex ser intressant ut längst där framme, tydlig och ryckig, jobbig att möta, men han kommer att behöva mer att arbeta med än så här. När Erik Israelsson, oroväckande nog, plockades av igen fick Bergstrand in Imad Khalili, som jag fortfarande tror en hel del på. Med Khalili fick de en länkspelare som saknats, mötande fötter, en möjlighet att spela sig in mot straffområdet. Om Hammarby hittar en roll för Khalili kommer de att få nytta av honom.
Efter hand blev luckorna i Djurgårdens elva tydligare, när de inte pressades sönder så stressade de sönder sig själva. Jacob Une Larsson är den sortens klok, värderande mittback de kommer att glädjas åt i år, men skadorna gör dem kreativitetsfattiga, och ju längre matchen gick, ju längre blev det mellan de där lagdelslinjerna.
Hammarby är vidare i cupen, de vann med 3–1 efter en rackarfin hörnick av Philip Haglund, och de behövde den här vinsten för att kunna andas lite.
”Gillar att slå ut Djurgårn å Gnaget” meddelade den grönvita klacken när de sista sekunderna rann ur matchen.
Klart de gör.
Men när Hammarby andats klart kommer det att ställas högra krav än så här. Om en månad börjar allsvenskan. De behöver bättre idéer än att bara trycka sig till vinsterna då.