Bank: Dö? Inte nu när han bestämt sig för att vinna VM
DOHA. Det sägs att han hade blivit en fantastisk spelare om han bara haft fysik till det.
Louis van Gaal blev en fantastisk tränare i stället.
Han struntar väl i om kroppen ber honom ge upp.
Today I feel Qatari.
Att landa i Doha, mitt i ett fotbolls-VM, är en märklig upplevelse på så många plan. De flesta känner ni till, ni har matats med dem i flera år. Det är de andra jag sett fram emot, att få känslan av ett mästerskap inifrån mästerskapet, på andra sidan rapporterna och rubrikerna. I hettan, bland minareterna och ghutrorna, bland khimarerna och de arkitektoniska sensationerna. Qatar-VM är mer som ett OS, storskalighet på en begränsad yta, en konstant känslan av nybygge och renhet.
Och tänk, det finns människor här också. Där är de, migrantarbetarna, de stolta invånarna, fotbollssupportrarna, hela känslan av normalitet. Det är inte bara möjligt att känna andra känslor än äckel inför VM 2022, det är ett ansvar man har för att bottna i alla avståndstaganden.
Khalifa-stadion är inget nybygge, bara en totalrenoverad gammal nationalarena, och den första slutspelsmatchen är sportsligt signifikativ för hela mästerskapet:
Världar kolliderar.
Från ena hållet kom den blivande supermakten USA, utan soccer-pokaler men med en ny generation, ett hemma-VM på gång och en nedärvd I-believe-that-we-will-win-mentalitet. The mighty, mighty US. Från andra hållet? Hela världens mest imponerande intellektuella fotbollsbank. Holland, kantstött och med väldigt få världsspelare, men med ett lag som lärt sig tråka och tänka hem vinster.
Gregg Bajen-Berhalter i t-shirt och sneakers, mot Louis van Gaal i kostym.
Dö? Inte en chans
I tio minuter var det USA:s match, inklusive läktarövertag mot blott tusen (historiskt få) orange supportrar. Daley Blind sov, Christian Pulisic fick ett friläge och USA radade upp inspel från kanterna. Sedan exploderade Nederländerna i en enda sekvens av totalfotboll. Tjugo kvicka passningar inom laget, Cody Gakpo som tog fram bollen, Dumfries som spelade in bollen på andralöpning och Memphis Depay som tryckte in 1–0.
Jag har tänkt så mycket på van Gaal, så lite på Berhalter, och det finns väl en anledning till det.
Det har gått två år sedan en av europeisk fotbolls största tänkare fick sin diagnos: en aggressiv prostatacancer. Han förlorade sin första fru till cancern precis innan han vann Champions League med ett tonårigt Ajax 1995, han hade inga tankar på att låta sjukdomen stjäla hans sista stora dröm från honom.
Spelarna i landslaget fick inget veta, de visste inte att de hade en tränare som gick på strålbehandlingar om kvällarna, eller att han bar en kateter för att samla upp urinen han inte längre kunde kontrollera. När de kvalade in till VM satt han i rullstol, till spelarna sa man att det berodde på en cykelolycka.
När hans livskamrat Truus oroat sig för sin make de här åren har Louis van Gaal bara lett sitt buspojkeleende:
– Så lätt blir du inte av med mig, vet du.
Dö? Inte en chans. Inte nu när han bestämt sig för att vinna VM.
Det är inget särskilt estetiskt landslag han byggt, kanske inte ens särskilt bra – men han har byggt det rätt. Frenkie de Jong tar ansvar för hälften av deras kreativa spel, Cody Gakpo är en urkraft, van Dijk en världsback och Memphis Depay har matchats försiktigt för att vara i form lagom till det här. Och nu är han det, han var exakt i det mesta han gjorde i första halvlek.
Matchen hyperventilerade
Det var Depays match från start, det var De Jongs, men mer än något annat tillhörde den en arrogant-briljant gammal gubbtjyv som föddes ett par meter från Ajax hemmaplan.
Louis van Gaal har tolkat fotbollen 2022, han ser ett VM där det verkar omöjligt att spela sig igenom täta mittfält och där 72 procent av alla farligheter (jag höftar siffran, världen går under om vi får fler datakvantifieringar av fotboll) kommer till på samma sätt, från kanterna. Hans Oranje har en stabil backtrea, de har Denzel Dumfries som hotar från sin kant, och nu har de matchat in Depay som kan hugga i mitten. Han (och evige följeslagaren, målvaktsideologen Frans Hoek) verkar ha valt rätt målvakt i Andries Noppert, en provinsspelare som funderade på att sadla om till polis efter att ha varit petat av Warner Hahn och som var den ende i truppen som valde att inte flyga ner familjen till Qatar, eftersom familjens budget helt enkelt inte höll för det.
Vad har USA för svagheter? Det hade väl van Gaal också räknat ut. De blir ofta överambitiösa och bolltittande när de försvarar, tappar form och motspelare. 1–0 kom efter att de glömde bort andralöpningen in i straffområdet. Det gjorde det andra också.
Precis före paus jobbade Dumfries loss bollen från ett inkast och rullade in bollen på exakt samma punkt som vid 1–0, och kolla: Där kom gamle Daley Blind och rakade in tvåan.
USA hade svårt att hämta sig, de promenerade in i en orange, låg fälla och hade svårt att komma runt den där fembackslinjen. Enda gången det såg lovande ut var när speedige yttererbacken Sergiño Dest (född i Nederländerna, fostrad i Ajax) drog i väg på sin högerkant, men det var först när van Gaal bytt ut sina mittfältssamveten Marten De Roon och Davy Klaassen, kontringsbalanserade lite för mycket och behöll en allt tröttare Memphis på planen som de fick en biljett in i matchen.
De klarade bara inte att lösa in den.
Haji Wright klack-loopskarvade in 2–1 på ett sätt som möjligen hade varit avsiktligt om han hetat Bergkamp, och i tre minuter hyperventilerade matchen – innan matchens överlägset främste spelare (Dumfries) volleydunkade in ett långt Blind-inlägg. 3–1 till Land of Dumfries.
Tyskland har spelat anfallsspel men åkt hem efter gruppspelet, Belgien har internbråkat som värsta holländarna, och här står ett smart, svalt Oranje och funktionsspelar sig till kvartsfinal, och firar mål i en enda kollektiv, brandgul klump. Världen är upp och ner, men de trivs rätt bra i den ändå.
Och mitt i den sitter Louis van Gaal och myser.
För åtta år sedan var han förbundskapten över ett Oranje som var en straffläggning ifrån en VM-final. De mötte Argentina då, de kan få möta dem nu igen, och van Gaal har lagt väldigt mycket tid på straffträning.
De kommer inte att vara favoriter. Men så lätt blir du inte av med honom.
