Luxemburgos lyckade sexdebut

Succéstart för nye Real-tränaren – revolutionen har startat

Vill man vara rolig kan man konstatera att Vanderlei Luxemburgo var snabbare än Svennis – det handlade om sex redan första dagen på jobbet.

Om man inte vill vara rolig?

Tja, då kan man säga att Reals Revolution inte kunde fått en bättre start.

Först kom 88 minuters impotent fotboll, av den sort vi vant oss att se Real Madrid prestera den här säsongen. Sedan kom kaoset, minnet av terrorismens vidriga potential och en diskussion om hur man bemöter den.

I går var det tid för fotboll igen.

Sex minuter.

Det är naturligtvis rätt och riktigt, det finns inga andra alternativ eftersom alla andra lösningar skulle kunna spela andra intressen i händerna. Matchen skulle spelas klart.

Sex minuter, alltså. En kuriös liten parentes i fotbollshistorien. Orange pluppfråga i TP om tio år: ”Vilka lag möttes i den första spanska fotbollsmatch som pågick i två år?”. Rätt svar: ”Real Madrid–Real Sociedad. Hit med tärningen, losers”.

Real Madrid har fått en ny tränare, Vanderlei Luxemburgo. Om det tog Real Madrid två år att vinna mot La Real så klarade han det på sex minuter – en fenomenal start.

– En drömseger som jag hela tiden trott på, sa Luxemburgo.

Han pratar så. Paradoxer är hans språk, Armanikostymer hans uniform. Det sägs att hans garderob och slipssamling håller Imelda Marcos-klass, och hans avsked från Brasilianska landslaget (komplett med kärleksbråk, knark- och mutanklagelser) är en av fotbollshistoriens mer underhållande såpor.

En tuffing

Nu ska han, tillsammans med gamle Arrigo Sacchi, genomföra en revolution i Real Madrid.

Bara att de får chansen är underbart. Det borde innebära att Florentino Pérez slutgiltigt insett att det inte räcker med galaktiska reklampelare för att vinna i sporten fotboll. För att vinna i sporten fotboll måste man inte sälja mycket; man måste träna mycket, vilja mycket, springa mycket.

Allt det där försökte José Antonio Camacho, en stenhård köttbulle med melonstora cojones, göra i början av säsongen. Han förklarade krig mot stjärnkulten – och klarade sig marginellt längre än en Snickers i Ronaldos kylskåp.

Luxemburgo är samma andas barn som Camacho, en brasiliansk tuffing med akademisk examen (vilket, såvitt jag vet, Camacho aldrig varit i närheten av).

Vad kan han göra med Los Blancos?

Kanske få dem att arbeta som ett lag, som i går?

Sex minuter är ingen fotbollsmatch, men det var befriande att se Real Madrids stjärnor visa vad de kan göra när de kombinerar sin briljans med att springa, springa, springa.

Bergsäker straffskytt

Tridenten med Raúl, Ronaldo och Morientes fick understöd av Beckham, och Zidane hade plötsligt fler aggressivt offensiva spelalternativ än han haft på hela säsongen.

Real Madrid hade flera chanser att göra det där målet, även innan Ronaldo slog till.

Han lurade López Rekarte och Labaka att båda täcka inåt (eller, ja, det var helt klantige Labakas fel) – och fixade en straff. Zidane var bergsäker; 2–1, en drömseger som överraskade alla utom Vanderlei Luxemburgo.

Nu har han och sportchefen Sacchi fått sin drömstart med två bonuspoäng. Nu kan Madrid åtminstone känna doften av Barcelona i toppen, kanske ger det en ny känsla i omklädningsrummet. En? tro?

Med en ny seger i derbyt mot Atleti på söndag och dessutom ett par spännande Sacchi-värvningar i januari har det vita tåget börjat röra på sig – och då vet all världens Juventus och Barcelona vad som kan hända. Jag tror fortfarande att det är för sent att reparera det sjunkande kungliga skeppet, men jag är inte säker längre.

Tänk vilken skillnad en lyckad sex-debut kan göra.

Kuriosa från världens kortaste match: Michael Owen blev, i realiteten, inbytt efter 75 minuter och utbytt efter 88. Ronaldo, å sin sida, fick spela i fyra minuter i går.

Han orkade hela tiden.

Det är inte ofta det krävs styrka för att blåsa straff för Madrid på Bernabéu – men det var faktiskt starkt av Lizondo Cortés att våga i går.

Nu ska Madrid handla, enligt spekulationerna ska Luxemburgo värva halva Brasilien till laget. Samtidigt snackas det om Sacchi-värvningar som Gravesen (agenten förnekar kontakter), Pedretti och Mavuba. Bordeaux Mavuba, 20, är en fysisk balansspelare, Pedretti en delikat (och i Marseille misslyckad) bredsidesartist och Gravesen – är Gravesen. Ingen av dem känns som en Real Madrid-värvning.

I alla fall inte före revolutionen.

Simon Bank