VÄRSTING-STRAFFAR
Här är sju situationer som diskuterats flitigt
Daniel Sjölund skedade en och blev hjälte. Jonas Eriksson gav bort en och blev syndabock. Rasmus Elm satte en billig. Häcken fick ingen, Elfsborg fick två. Straffsnack i allsvenskan, säger ni? Inget nytt under solen, säger jag. Här är sju allsvenska straffar det pratats väldigt mycket om.
Puttes premiärnerver
Den 3 augusti 1924: AIK–Västerås IK 5–1.
När det nu skulle läggas en första straff i den första omgången i den första upplagan av allsvenskan – ja, då skulle det förstås vara en av svensk fotbollshistorias stora som fick lägga den.
17 minuter in på premiären klev AIK:s Putte Kock fram för att göra klubbens första allsvenska mål någonsin.
Och missade.
Sump-Hugos superstraff
Den 25 oktober 1964: Djurgården–IFK Göteborg 4–1.
Efter en okaraktäristisk formsvacka för Antonio Durans Malmö FF levde serien in i sista omgången.
Eller, den andades i alla fall. MFF ledde med två poäng och fem plusmål före Djurgården, och tidningarna hade utropat skåningarna till mästare.
Lite för tidigt, visade det sig.
Malmö tappar sensationellt till 0–3 i Norrköping, medan Järnkaminerna kannar på på Råsunda.
Men 3–1 räcker inte, de måste göra ett mål till för att bli mästare, och med ett par sekunder kvar kommer chansen.
Centern Leif Eriksson fälls halvannan meter utanför straffområdet, men domaren blåser straff.
Högeryttern Bernt Andersson – med det självlysande smeknamnet ”Sump-Hugo” – kliver fram och dunkar upp bollen i nättaket. Guld till Dif, total bitterhet för Malmö FF.
Drottz debuterar
Den 14 maj 1979: IFK Göteborg–IFK Norrköping 2–2.
Matchen ska vi komma ihåg av två skäl, två debuter.
Den förste debutanten hette Glenn Hysén, kom in som back och började med att orsaka en straff efter 43 sekunder.
Den andre debutanten hette Christer Drottz, en linjeman (det hette så då) som fick chansen att döma när den ordinarie domaren skadade sig. En hypertaggad Drottz blåste fyra straffar, varav ett par rätt tveksamma.
Pär-Olof Ohlsson satte två, Glenn Holm två, och efter matchen fick de båda huvudtränarna frågor om domarinsatsen. De hade alla chanser att såga den domardebutanten, men...
– Han ser bäst inne på planen, sa Blåvitts unge tränare Sven-Göran Eriksson.
Medan Norrköpings Gunnar Nordahl satt bredvid och nickade instämmande.
Holters högform
Den 20 oktober 1990: IFK Norrköping–Öster 2–1.
Semifinal i SM-slutspelet, och nykomlingen Öster är sensationellt på väg till final efter 4–3 hemma mot Peking.
Med 1–1 i returen börjar Öster bevaka resultatet, när ett missförstånd mellan Pål Lundin och Erkka Petäjä ställer till det. Patrik Andersson dyker emellan, och Leif Sundell blåser straff.
På matchuret: 90 minuter. Vid punkten: Göran Holter.
Pål Lundin dyker till höger, bollen går in i andra hörnet, och efter en finalförlust mot Blåvitt kan Holter summera den allsvenska historiens förmodligen märkligaste målfacit.
Han gjorde sju mål den säsongen. Sex av dem mot Öster.
Drottz dyngar på
Den 16 juli 1992: IFK Göteborg–Örebro 3–1.
Under tiden med hybridtabell slogs Blåvitt och ÖSK om den sista platsen i den där märkliga mästerskapsserien.
Det här var matchen som skulle avgöra kampen.
Hasse Holmqvist gjorde 1–0 för ÖSK, och mästarna IFK var illa ute när de fick en hjälpande hand.
Mannen med handen? Christer Drottz.
På de 22 avslutande minuterna blåste han en, två, tre blåvita straffar.
Stefan Rehn satte allihop, Örebro missade chansen till guld – och Drottz petades ur allsvenskan.
Lillebrors luring
Den 8 maj 2007: IFK Göteborg J–Gais J 6–0.
Nej, den hör förstås inte hit – men straffen kvalar in på gullighetskontot, så ni får stå ut.
Den 8 maj 2007 var dagen när hela fotbollsvärlden cirklade runt IFK Göteborgs 19-åring Andres Vasquez, som dagen före hade gjort mål mot Örebro med en klockren ”rabona”.
Den 8 maj 2007 var också dagen när IFK Göteborgs juniorlag derbykrossade Gais med 6–0. I slutet av matchen fick IFK straff, och en liten kille gick fram och slog en klockren rabona... över.
Vem?
Salvador Jesus Vasquez Rueda Pinto, 16 år gammal.
Japp. Lillebrorsan.
Skoogs skyddshelgon:
Den 30 oktober 2004: Malmö FF–Elfsborg 1–0.
Halmstad håller guldet i handen inför den avslutande omgången.
Efter 50 minuters spel är greppet av järn. HBK leder med 1–0 mot Blåvitt, samtidigt som Elfsborg gnetar emot på Malmö stadion. MFF har två poäng och fem plusmål att ta ikapp, och 40 minuter på sig att göra det.
Det går på två.
Först slår Magnus ”Ölme” Johansson bergsäkert in 1–1 för Blåvitt på Örjans vall, och 100 sekunder senare får Niklas Skoog chansen från straffpunkten i Malmö.
Problemet är att Skoog missar. Lösningen är att Jon-Inge Höiland finns där på returen.
MFF vinner med 1–0, HBK krigar förgäves mot Blåvitt – och Malmö blir mästare för första gången på 16 år.