Måste kräva mer av Uniteds lyxkryssare
Brenning: Passivt, defensivt, försiktigt och rent av tråkigt
”Förpiskade luspudlar! För sjutton hakar! Gravade oxsvansar!”
Med kaptenshatten på, pipan i mungipan samt en flaska rom i högerhanden styrde José Mourinho in sin lyxkryssare på Anfield och ett par kapten Haddock-svordomar senare var det över igen.
Det måste gå att kräva mer av Manchester United nu.
Han har haft över ett år på sig att bygga det här laget nu, José Mourinho. Han har fått mer eller mindre oändliga resurser, han gör det som en av världens mest rutinerade och framgångsrika tränare och han efterföljer en så misslyckad Manchester United-period att han fått mer tålamod och mindre press än någon annan tränare i dagens Premier League-topp.
Han har gjort det okej. Men det är dags att höja kravbilden nu.
Kryssade sig till en sjätteplats
Förra säsongen kryssade sig United till en sjätteplats i tabellen men räddade säsongen genom att kvalificera sig för Champions League genom segern i B-slutspelet Europa League. När laget nu kom till Anfield för att ställas mot Liverpool hade jag därför förväntat mig något annat. Något mer.
Ett lag med en offensiv tanke. En klubb med en ambition. Ett gäng som i alla fall vill vinna.
Istället fick vi det vanliga. Elva man som ställde upp med den enda avsikten att inte göra ett enda misstag defensivt och en stor förhoppning att genom Fru Fortuna ändå bjudas på ett oförtjänt men matchavgörande mål offensivt. Det är för dåligt av ett lag med Uniteds historia, resurser och spelarmaterial att åka till ligasjuan med den enda ambitionen att inte förlora.
Vi måste kunna kräva mer av José Mourinho än så och fansen borde sannerligen göra det. För om United fortsätter att som bäst plocka kryss borta mot rivalerna i tabelltoppen kommer det bli väldigt svårt för dem att vinna ligan.
På lördagen var United passivt, defensivt, försiktigt och rent av tråkigt. De spelade stundtals med en 6-3-1-uppställning trots att de ställdes mot ett Liverpool som kom till spel utan sin vassaste avslutare.
Salah 90 procent världsklass
Det märktes också på hemmalagets spel. United sjönk djupt och isolerade Philippe Coutinho vilket lämnade de kreativa uppgifterna till Emre Can, Georginio Wijnaldum och Mohamed Salah. De fick ändå gott om yta centralt i banan när Uniteds ytterbackar (de som hade skrivits upp som offensiva mittfältare i den taktiska uppställningen) täckte kantytor Liverpool aldrig hade som avsikt att använda ändå. Wijnaldum inledde bäst med ett par fina aktioner innan Salah så småningom spelade sig in i matchen. Men Salah är inte Sadio Mané. I alla fall inte ännu.
Mohamed Salah är fortfarande 90 procent världsklasspelare och 10 procent julgransfot. Han kan visa lysande kvalitéer hela vägen till straffområdeslinjen för att sedan förvandlas från Egyptens Messi till Egyptens Samuel Ayorinde. Det var skillnaden mellan en Liverpool-seger och ett United-kryss i dag.
Istället var det mittbacken Joel Matip som stod för det allra mest kvalificerade avslutet för Liverpool men då visade David de Gea återigen vilket Liverpool-spöke han förvandlats till. Den benparaden var matchens behållning. Men visst hade vi hoppats på mer?
Det brukar lite elakt sägas att José Mourinho alltid åker till bortmatcher mot de andra topplagen i Premier League för att parkera bussen. Det stämmer inte. Det är ett gigantisk skepp portugisen styr in där framför eget mål.
Världens dyraste lyxkryssare.