Ett klubbyte vore det bästa för Totti

Kristina Kappelin: ”Er Pupones” bindning till Roma blir alltmer destruktiv

Hur ska det gå för Francesco Totti?

Italiensk fotbolls bräckligaste talang måste komma igen och visa vad han verkligen går för.

Det bästa vore en erfarenhet utomlands.

Sällan har ett sant fotbollsgeni gjort ett så lättviktigt intryck som Francesco Totti under det andra halvåret i fjol. När EM började hade han spelat en god säsong och lyckats skaka av sig sitt rykte som dumhuvud. Idén att ge ut en bok med de elaka skämten om honom själv, gjorde Totti populär i vida kretsar.

Men sedan kom spottloskan och det började gå utför. Italienarnas stora kärlek till Totti falnade. Den allmänna känslan är att bilden av Totti överskuggar den sanna Totti, innan han på allvar hunnit visa vad han går för.

Ingen tvivlar på att Totti är en stor talang. Men hittills har landslagets nummer tio alltid gjort en ganska blek figur när det verkligen gäller.

Zlatan är bättre än Totti på att dribbla sig förbi hårdbevakande försvarare. Båda har problemet att de inte kan behärska sig emotionellt. Zlatan skallar och Totti spottar.

Att Tottis personlighet är skör, framgår inte minst av hur landslagsledningen daltar med honom. Totti måste lämnas ifred, heter det. Han får inte tyngas ner av för mycket ansvar, han behöver inte delta i presskonferenserna. Kort sagt, Totti måste skyddas, så att hans bräckliga mentala balans inte rubbas.

Italiens landslagstränare Marcello Lippi har sagt till Totti att han bara ska le mot dem som tacklar honom. Så visar ett verkligt proffs att han är överlägsen.

Måste ge igen

Men det klarar inte ”er Pupone” och det vet motståndarna. Totti som skulle kunna åstadkomma underverk om han bara höll huvudet kallt, kan inte låta bli att ge igen.

Och så går det som det går.

Totti spelar i princip bara riktigt bra i Italien där han känner sig hemma.

Men under hösten har hans prestationsnivå varit ojämn. Roma har genomgått en oerhört svår period med tre tränarbyten, urusel ekonomi och allmänt dålig stämning.

Därtill kommer ”i tifosis” malande irritation över att det går så dåligt. Åtta radiokanaler av tio i huvudstaden sänder dagligen ändlösa pratprogram där supportrar ondgör sig över lagets fel och brister. Totti fick massor av kritik för en missad straff mot Lecce i början av hösten. Istället för att rätt och slätt skjuta bollen i mål, försökte Totti få till sitt svåra specialskott, ”il cucchiaio”. Men försöket misslyckades och Rom spelade oavgjort i en match man borde ha vunnit.

Trycket är så hårt att man måste ha en stark personlighet för att stå emot. Det har inte Totti och den kritik han är allra känsligast för är den som kommer från fansen. Han känner igen sig i ”i tifosi” och försöker vara dem till lags.

Förgäves.

En säsong att glömma

2004-2005 är hittills en säsong att glömma för Roma och Totti är inte tillräckligt ung för att bara låta det bero. Fansen kritiserar honom, men reser raggen ännu mer när det spekuleras att han ska lämna klubben. Totti får inte misslyckas, men han får inte söka lyckan någon annanstans heller. ”Er Pupones” bindning till Roma blir alltmer destruktiv.

Det bästa sättet för honom att mogna, som spelare och människa, vore om han bytte klubb. Helst borde han lämna Italien. Det sägs att Real Madrid är intresserat. Bättre kunde det inte bli.

En sådan erfarenhet skulle förmodligen ge Totti den stadga han behöver för att stå emot pressen i de stora internationella sammanhangen, sluta spotta, börja reagera rationellt och spela den gudomliga fotboll som bara han kan prestera. Då skulle han kanske också ge upp planerna på att lämna fotbollen om bara två år, efter avslutat VM i Tyskland.

Pensionär vid 30. Låter inte det för tidigt för någon som Francesco Totti?

Kristina Kappelin (sport@aftonbladet.se)