Niva: Vad buar ni åt?
Publicerad 2018-06-02
Här hade ni en provkarta på en truppbredd, en 90 minuter lång demonstration av en hyggligt hög lägstanivå.
Det är kanske inte sammanfattningen av säsongens spänstigaste fotbollsmatch – men det är sannerligen inte heller något att bua åt.
På riktigt, jovisst, men ändå inte riktigt på riktigt.
Inte fullt ut. Inte den där sista satsningen i tacklingen, inte de där sista centimetrarna i löpningen.
För att beskriva matchen hade det funkat fint med några ögonblicksbilder från sekvenser då bollen inte ens var i rullning.
Det var inte direkt Mikael Lustig på San Siro.
Det var lite fler vinkningar upp mot familjerna än vanligt, både under uppvärmningen och efter nationalsångerna. Det var lite längre och lite mer kärvänliga paussnack mellan klubbkamrater från Tyskland (Emil Forsberg och Yussuf Poulsen) och gamla polare från PSV (Ola Toivonen och Zanka Jörgensen).
Bredden finns där
Individuellt sett räcker det med att titta på vilka blågula spelare som utmärkte sig för att förstå förutsättningarna och ingångsvärdena. Det var de med en hackordning att förändra, en startelva att närma sig.
Jimmy Durmaz var mer företagsam än Emil Forsberg, Oscar Hiljemark överglänste Albin Ekdal, Martin Olsson var Sveriges flitigaste avslutare och Emil Krafth spelade luftrugby.
Ingen av dem gjorde tillräckligt för att förändra premiärelvan i Nizjny Novgorod – men alla bidrog till att ge oss kvällens viktigaste kvitto från Solna.
Truppen är okej. Bredden finns där.
Laget är ju vad laget är – vi kommer fortfarande vara beroende av den där kollektiva lejonhjärta för att kryssa oss genom VM-gruppen – men det kommer i alla fall inte att falla sönder totalt ifall vi nu drabbas av ett frånfall på en nyckelspelare.
Det går att ge Pontus Jansson mittbacksbindeln istället för Andreas Granqvist och hålla nollan mot Danmark ändå.
Glittrade gjorde det sannerligen inte ikväll – anfallen var för få, för slumpartade och för korta – men någonstans var det en 90 minuter lång demonstration av en hyggligt hög lägstanivå.
Om nu motståndet är lite mer bollskickligt och får tag i matchen och gör det väldigt svårt för blågult att överhuvudtaget få in våra offensiva nycklar i spelet – vad gör Janne Anderssons lag då?
Till för att träna på
Faller in i positioner, håller formen och strukturen, tuggar sig strävsamt in i matchen. Ser till att inte släppa till gratischanser, att inte förlora.
Förr eller senare kommer sedan det där ögonblicket då Emil Forsberg blåser förbi en dansk nere vid kortlinjen, och därifrån är det egentligen bara en fråga om att rätt spelare med rätt skärpa ska se till att stöta bollen i mål.
Nu blev det inte så den här gången, och när allt kommer omkring spelade det ju inte någon större roll.
När slutsignalen gick så buades det rätt utdraget på Friends – totalt orelaterat till domarnas stopptid – och det är ju inte utan att man undrar vad folk förväntat sig, hur korta deras tidshorisonter egentligen är.
Träningsmatcher är till för att träna på, för att förbereda sig, för att repetera.
Ett drygt halvår sedan San Siro, två styva veckor till Sydkorea.
Vi förlorade inte då, och vi kommer att ge oss själva chansen nu också.
Så stadig är ramen.
Färgklickarna tar vi en annan gång.
LÄS MER: Stor guide till VM – lag för lag
LÄS MER: Alla artiklar om fotbolls-VM
LÄS MER: VM i tv – så sänds matcherna
LÄS MER: Alla trupper – spelare för spelare
LÄS MER: Resultat i fotbolls-VM – live och tabeller