Så mörkar polisen om miljonnotan

Publicerad 2013-07-06

Fakturorna censureras - Dif: ”Är farligt och odemokratiskt”

Stockholmslagen betalar miljontals kronor till polismyndigheten varje år – utan att veta vad pengarna går till.

Sportbladet kan avslöja hur polisen censurerar sina specifikationer till klubbarna.

– Det är ett farligt, odemokratiskt tillvägagångssätt, säger Mats Jonsson, evenemangsansvarig i Djurgården.

Polisens räkning för  Djurgården-Helsingborg (till vänster) och DIF–AIK 2012. (Klicka för större bild)

Sedan ett drygt år tar polisen betalt för sina insatser kring fotbolls- och hockeymatcher för klubbar som drivs som aktiebolag.

För Stockholmsklubbarna AIK, Djurgården och Hammarby innebär det fakturor på miljontals kronor varje år, vilket vållat stor debatt.

Dels har diskussionen handlat om det är rätt att en skattefinansierad myndighet ska ta betalt för sitt arbete, dels om att polisen själva bestämmer vilka insatser och kostnader som det handlar om.

Dessutom är det svårt eller omöjligt att få svar på varför betalningskraven ser ut som de gör.

”Maffiaverksamhet”

Djurgården Fotboll har begärt att få ut en specifikation av polisens bedömning inför matcherna, vilket de efter mycket om och men (samt ett antal extrafakturor för det administrativa arbetet) har fått.

Men den viktigaste informationen är censurerad.

I avsnitten om risksupportrar och hotbild – som avgör hur stor polisinsatsen kommer att vara – så är det mesta överstruket.

– Det är vi som ska betala och då måste man berätta vad vi ska bet­ala för. Men så fungerar det inte och tyvärr så håller domstolarna med. Det blir ett moment 22. Vi får en faktura strax innan match: betala och se glada ut. Det liknar gammal klassisk maffiaverksamhet, säger Mats Jonsson, evenemangsansvarig i Djurgården.

Jonsson har förståelse för att vissa saker måste censureras, men tycker att systemet är odemokratiskt.

– Det görs en sekretessprövning när de begär ut dokumenten och jag har full förståelse för att man inte kan röja sina källor, uppgiftslämnarna, kring hotbilden. Däremot måste man förstås visa varför man kommer fram till vilken hotbild som föreligger.

”Okunskap”

Nyligen presenterade regeringens utredare Bo Svensson en rapport där han föreslog att polisdebiteringen skulle fortsätta. Slutsatsen var att klubbarna skulle prioritera sitt säkerhetsarbete mer om de även fick betala för polisens insatser.

Ett hopplöst resonemang, menar Jonsson.

– Om man pratat om ”incitament” och utökat ansvar för klubbarna så är hotbilden en vital del att lämna ut. Annars är det svårt att veta hur vi ska förbättra oss och samarbeta. Om de säger att ”Nu ska arrangören göra mer!” så svarar vi ”Okej, vad vill ni att vi ska göra mer?” Polisen kommer då med förslag på hur vi skulle göra, hur vi ska utbilda personalen, jobba mer aktivt med vissa frågor vilket är bra. Problemet är bara att vi redan uppfyller alla de sakerna till punkt och pricka och till och med ännu mer, vi har gått ett steg längre. Polisen har en okunskap om oss som arrangörer, de vet inte alls hur vi arbetar.

”Måste driva det här”

Vad tycker du om själva kostnaderna?

– 920 kronor i timmen för en polis? En miljon för ett derby? Nej, det tycker jag inte är rimligt. Vi ifrågasätter också vissa poster inom polisen, till exempel tunnelbanepoliser. De befinner sig i tunnelbanan, vilket är utanför vårt ansvarsområde tycker jag.

Djurgården fick nyligen avslag i förvaltningsrätten på sin överklagan om polisnotorna. Nu tänker klubben gå vidare till kammarrätten.

– Vi måste driva processen vidare, pröva den demokratiska vägen även om utsikterna är dåliga, säger Jonsson.

Följ ämnen i artikeln