Abrahamsson: Krävs mycket mer än det här
TRINEC. Ett läckert Nils Höglander-mål och en snygg vändning ordnade svensk seger i JVM-premiären.
Monstersviten lever vidare efter ett nytt styrkebesked.
Ändå finns det en hel del som kan och måste bli bättre.
Det var på väg mot ett straffavgörande för att skilja de här lagen från varandra, men med fem sekunder kvar av förlängningen prickade Alexander Holtz in segermålet
48 raka segrar i gruppspelet är nu 49.
För mig spelade en seger eller förlust faktiskt mindre roll. Juniorkronorna kommer att gå till slutspel. Om man slutar etta eller trea i gruppen tror jag inte har speciellt stor betydelse. Som uppdelningen av grupperna ser ut kan ettan i Sveriges grupp ställas mot exempelvis Ryssland, som förlorade sin premiär, i en kvartsfinal. Nej, vad som betyder något är hur Sverige lyckas putsa till de skavanker som fanns i premiären och successivt växa i den här turneringen.
Och där står förmågan att få in pucken i mål sett till de chanser som skapas högt på listan. Nu blev det till slut tre mål på 48 skott, men fram till fem minuter återstod var det bara ett mål på väldigt många skott.
Ser så löjligt enkelt ut
Men vi börjar med det som var positivt. Vid sidan av Hugo Alnefelts målvaktsspel var det givetvis Nils Höglanders konstmål som lyste starkast. Killen från lilla Bockträsk i Lappland har redan hunnit med ett par lacrosse-mål i SHL. Nu slog han till direkt i sin JVM-debut.
Det ser så löjligt enkelt när Höglander först leker upp pucken på bladet och sedan rundar målet innan han sveper in den i krysset.
En klassiskt svenskt landslagsmål som kommer att vevas om och om igen på sociala medier och andra kanaler.
Till och med den finländske målvaktsjätten Justus Annunen blev ställd när Höglander bjöd på show.
Lacrosse-målet har sitt ursprung i innebandyn och den typen av mål är fortfarande en vågdelare bland hardcore-hockeyfansen. En del tycker det är guds gåva till ishockeyn, andra är mer skeptiska.
Men i en tid då ishockeyn närmar sig innebandyn med mindre och mindre kroppskontakt och högre teknisk skicklighet är det kanske bara en logisk utveckling.
Höglanders mål var för övrigt en vänsterfattad kopia av Robin Figrens mål för tolv år sedan, också det i JVM på tjeckisk mark.
Ingen stad för blekfisar
På tal om tjeckisk mark. Trinec är sannerligen ingen stad för blekfisar, det kan jag slå fast efter bara några timmar på plats. Här trängs inga chicka cafè latte-ställen och crossover-restauranger med varandra.
Stålstaden lever verkligen upp till sitt rykte och bakom den moderna hockeyarenan röker det ur skorstenarna från stadens hjärta och lungor: Stålverket.
Ska jag vara diplomatisk är inte det här ett ställe man åker till utan att ha ett uppdrag.
Juniorkronorna har ett uppdrag, de är här i östra Tjeckien för att jaga en ädlare metall – nämligen guldet.
Men då kommer det att krävas betydligt mer än i premiären.
För ett år sedan, på vackra Victoria Island, gick Juniorkronorna ut och sköljde över ett de blivande mästarna Finland under första halvan av matchen. Den här gången var det ett betydligt bättre rustat finländskt lag som klev ut till premiären.
Vilka ska göra målen?
Bara fyra spelare är kvar från guldlaget för ett år sedan men återväxten i finländsk ishockey är det sannerligen inget fel på.
Precis som vi befarat på förhand blir offensiven och produktionen från forwards den stora utmaningen om Juniorkronorna ska gå långt.
I förra årets turnering gjorde svenska forwards sju mål på fem matcher. Fyra av dessa gjordes av Emil Bemström, som var ensam forward i topp 4 i den interna poängligan. Nu är Bemström för gammal och i 55 minuter satt jag och funderade på vem eller vilka som ska göra målen?
Därför var det positivt att båda målen under ordinarie tid kom från forwards och dessutom från den förstakedja som är hopsatt för att producera och leda laget offensivt.
Utöver Höglanders konstmål tryckte Samuel Fagemo in kvitteringen till 2–2 med fem minuter kvar.
Tomas Montén öste verkligen istid och förtroende över sin första power play-enhet, utan att de fick någon utdelning. Där måste det hända mer om den här turneringen ska sluta lyckligt.
De båda 17-åringarna Alexander Holtz och Lucas Raymond (tillsammans med 18-årige Karl Henriksson) hade i de två första perioderna svårt att komma till och ingen skugga ska falla på dessa två. De allra flesta vet hur svårt det är att göra avtryck i en turnering som dubbelt underårig. Åtminstone mot toppnationerna. I tredje perioden började det däremot att hända betydligt mer och där är ytterligare en positiv faktor att ta med sig från den här matchen.
Och när det som bäst behövdes var det just Holtz som klev fram.
