Så reste sig tre Kronor
Publicerad 2013-05-17
Taktiska triumfen Straffdramat Firandet – så chockade vi Kanada
De var uträknade på förhand, blev av med sin bästa back och hamnade i underläge mot VM:s mest stjärnspäckade lag.
Då reste sig Tre Kronor och stod för en svensk VM-klassiker.
Här är berättelsen om den taktiska triumfen, spelet bakom straffdramat och firandet efteråt.
– Inte en människa i hela Sverige har trott på oss, förutom vi här inne, säger Henrik Sedin.
Förberedelserna
Efter en VM-turnering där Tre Kronor inte glänst i mer än enstaka sekvenser fanns det ingen som på allvar räknade med att Tre Kronor skulle rubba ett stjärnspäckat Kanada.
Från Pär Mårts och övriga tränare är matchplanen kristallklar – och ovanlig. Det gällde att gå stenhårt på nyanlända Henrik och Daniel Sedin som bildar kedja med Loui Eriksson. En klart aktivare matchcoachning och noggrant studerande av videoklipp skulle ge Sverige chansen.
– Vi har 653 videoklipp på Kanada, berättar Pär Mårts dagen före match.
När laget på förmiddagen samlas för värmning så ser hela laget cirka 15 minuter av de videoklippen. Där meddelas också vilka spelare som kan vara aktuella för straffskytte, båda bröderna Sedin och Loui Eriksson får reda på att de står på listan. Fredrik Pettersson får inte höra någonting – men han kollar noga på videon ändå.
– Jag såg fyra straffar med honom i morse och han glider långt in i mål på alla fyra. Han räddar till och med en och tar med sig pucken in i mål ändå.
En vetskap som skulle bli viktig senare under kvällen.
Pär Mårts meddelar också sitt beslut att köra på tretton forwards och sju backar. Det betyder att Andreas Jämtin och småskadade Dick Axelsson får sitta på läktaren. Ett besked som gör framförallt Andreas Jämtin ordentligt besviken.
Matchstraffet
Tre Kronor visar tydligt från start att Pär Mårts tänker köra hårt på några få spelare. Inledningsvis får Henrik Tallinder och Erik Gustafsson samt Alexander Edler och Staffan Kronwall spela nästan vartannat byte. Och Sverige håller stången på ett helt annat sätt än i första mötet.
– Förra gången släppte vi alldeles för många tre mot tvåor och två mot ettor, vi pinchade i tid och otid. Nu sa vi att vi backar av och låter de komma mot fem man. Och det gör vi riktigt bra i dag, säger Erik Gustafsson som hyllade det taktiska utförandet:
– Det var så bra som det bara går tycker jag.
Märkte stämningsförändring
Men precis när känslan av att Sverige börjat kommit in i matchen slår Alexander Edlers knä rakt in i Erik Staals dito. Domaren håller handen nere men Carolina-spelaren vrider sig omedelbart i svåra plågor.
Det dröjer någon minut och samtidigt som Staal hjälps av isen med en befarad knäskada annonseras det ut – ”Swedens number 24, Alexander Edler, game misconduct for kneeing”.
– Det var utvisning, inget snack, men sen tar de tre minuter på sig och prata ihop sig och arrangören rullar två reprisbilder på jumbotronen. Så då är det inte konstigt att de tar en utvisning, säger Henrik Sedin.
Backpartnern Staffan Kronwall märkte en stämningsförändring i laget direkt efter Edlers uttåg:
– Ja, vi tappar ju vår toppback, det är klart att vi känner direkt att ”fan, det här kommer att bli en lång kväll” eftersom vi är ont om backar och matchas ganska hårt.
Direkt när det händer samlar Peter Popovic backarna på bänken för att gjuta mod i dem.
– Det var bara att ladda om, det går inte att tänka någonting på det. Det är trots allt bara en spelare, vi är ett lag det är därför vi vinner i dag, säger Erik Gustafsson.
Tre Kronor håller ut till periodvilan, men när andra perioden startar i numerärt underläge så spricker nollan när Steve Stamkos styr in 0–1. Ett resultat som trots en del chanser åt båda håll står sig in i periodvilan inför tredje.
Snacket Inför tredje
Med underläge och 0–1 inför tredje så var Tre Kronor bara 20 minuter från ett nytt kvartsfinaluttåg. Men någon desperationshockey var aldrig på tal. I stället klev de rutinerade spelarna fram – och predikade tålamod.
Henrik Tallinder, Staffan Kronwall och Niklas Persson är de spelarna som sköter snacket.
– Vi har jäkligt högt i tak och det var många röster som hördes. Vi har en väldigt öppen och bra dialog, det är många som vill vara med och leda där ute på isen, säger Staffan Kronwall.
Gabriel Landeskog:
– Det är mycket fokusering där inne. Vi vill bara fortsätta jobba efter planen, med tålamod. Vi ville tajta till det lite också, kanadensarna är bra på att sprida ut spelet i deras uppspelsfas. Vi gjorde det lite bättre i tredje och i overtime.
Fram till tredje perioden hade Sverige inte haft en sekund i numerärt överläge. Joel Lundqvist var en av många spelare som i spelartunneln röt och domarparet och tyckte att svenskarna var förfördelade.
’Vår bästa period’
Men även här handlade det om tålamod.
– Vi sa inför sista att vi kommer få våra chanser i powerplay. Vi hoppades att det skulle jämna ut sig lite grann, säger Henrik Sedin.
Sen ställde laget upp sig i spelargången. Från kön av spelare hörs ett rop.
– Kom igen nu gubbar! Det är tredje perioden som är vår bästa period!
PowerPlay-succén
Tålamodet gav resultat. Efter knappa fem minuter skickade Sedinarnas lagkamrat i Vancouver Dan Hamhuis pucken över sargen och Sveriges utskällda powerplay fick göra sin första entré.
– Då hade jag en känsla av att det här kan gå vägen, haha. Vi behövde verkligen utvisningen i det läget, vi skapade inte så mycket fem-mot-fem, säger Daniel Sedin.
Med Edlers uttåg blev Staffan Kronwall inkastad på backplats tillsammans med Nicklas Danielsson, framför sig hade de så klart bröderna Sedin och Loui Eriksson. Nicklas Danielsson hade inför matchen skjutit mest i hela svenska laget men utan att få ett enda mål bokfört från sin klubba.
– Det är därför jag är med, för att jag ska använda skottet och ge laget det. Och när det inte har funkat så är det klart att man går till sig själv och funderar. Jag har fått mycket kritik så det är klart att det tar på en, säger Danielsson.
Den tyngden lyfte från nummer 44:as axlar exakt 5,41 in i tredje perioden.
– Ah shit asså, det var så otroligt skönt att få utdelning.
– Jag blev lite förvånad, de spelade med en ganska liten box och släppte skotten från blå. Alla lag vi mött har spelat högt på oss, backarna har inte haft något att skjuta på. Det har varit otroligt frustrerande.
Henrik Sedin:
– Jag tror de har ganska stor respekt för Danne när han kommer in genom slottet. De sjunker ner djupt och öppnar upp för Nicklas direktskott där. Och han skjuter bra!
Och han skulle skjuta igen.
Ett nytt skott från blå, återigen en skymd kanadensisk målvakt – och ett avgrundsvrål från Nicklas Danielsson
– Man vill ju bara riva Globen, det är helt obeskrivliga känslor. Det är så otroligt skönt att få med sig Globen också, i dag skötte dem sig, haha.
Glädjen av att vara i ledning varade dock inte så länge, tyvärr.
Martin Thörnberg fick ett ordentligt hjärnsläpp i egen zon och gav borta pucken till Andrew Ladd som serverade Claude Giroux som kunde sätta 2–2.
– Det blev ett missförstånd mellan mig och Tallinder. Det blir så ibland, man vill det bästa men i bland blir det fel, säger han.
Kanske var han nöjdast av alla svenska spelare när Sverige tillslut stå som segrare.
– Absolut, absolut. Det hade inte speciellt kul om vi hade förlorat på grund av det målet. Jag har kramat Freddan lite extra efter matchen.
Ett tufft matchat svenskt lag tog alltså matchen till sudden death.
Enroths förlängningsdrama
I gruppmatchen mot Kanada tvingades Jhonas Enroth lämna isen med svåra kramper i hela kroppen. Nu hade det bara gått 1,18 av den tio minuter långa sudden death perioden när det återigen blev dags för ett plötsligt målvaktsbyte.
Enroth i huvudrollen
På läktaren undrade alla: Var det kramp igen? Försökte han köpa tid för att Sedinarna skulle få vila lite extra i offensiv zon?
Svaret: Han kunde inte reglerna.
– Mina handskar var för blöta och jag ville byta handskar. Men man fick tydligen inte åka upp till båset så utan att byta målvakt. Så det var lite klantigt men nu vet jag.
Ingen taktikgrej då?
– Kanske de behövde vila men jag hade aldrig hört talas om den regeln. Det lär inte hända igen i alla fall.
Jacob Markström fick 2.19 mellan stolparna och fick göra ett par ingripanden:
– Det kändes bra, jag fick lite att göra men det är bara att göra det bästa av situationen.
Tufft läge att komma in i?
– Tufft? Det beror på hur man ser det, jag ser det bara som kul.
Strax därefter var det dags för Jhonas Enroth att återigen kliva in i huvudrollen. Det var dags för straffläggning.
Straffdramat
Medan ismaskinerna försökte jämna till de värsta skårorna i isen bestämde Pär Mårts och Peter Popovic vilka som skulle lägga straffarna. Loui Eriksson och bröderna Sedin hade som sagt redan på morgonen fått reda på att de skulle lägga och där rådde inget tvivel. Men det behövdes en fjärde skytt också om det blev suddenstraffar. Martin Thörnberg och Jimmie Ericsson fanns bland alternativen, men blicken föll på en orädd göteborgare.
– Jag råkade hamna bredvid Pelle (Mårts) och då pekade han på ”Freddan” i laguppställningen vi hade på papper. Då sa jag bara: Ja!
– ”Freddan” hängde två i samma straffläggning i en träningsmatch mot Vitryssland för ett år sedan. Jag hade de bilderna i huvudet.
För TV4 berättar förbundskaptenen om valet:
– Jag sa till Freddan: ”ta din variant du har” och det är slagskott.
Sen följde ett åtta straffar långt drama.
Först ut var Claude Giroux som aldrig ens fick iväg ett skott.
– Jag var egentligen borta på Giroux straff, han hade dragit mig, men jag lyckades haka upp hans klubba, berättar Jhonas Enroth.
– Det är alltid viktigt att ta första straffen.
Sen gav Loui Eriksson Sverige greppet om rysaren:
– Jag har spelat med Smith i många år i Dallas så det var extra kul att sätta den på honom.
– Jag har inte gjort den på länge på honom, jag har gjort några andra finter i stället. Han var inte riktigt med på den, säger Dallasstjärnan.
”Tappade rösten”
Jordan Eberle tog Kanada in i matchen:
– Eberle gör ett otroligt bra mål på mig. Jag hade faktiskt inte en chans på den i stort sett, säger Enroth.
Henrik var först ut av sedinarna i andra omgången:
– Han bet inte riktigt på någon dragning, det var väl så där.
Men en ny räddning från Enroth på Matt Duchene ”han skjuter i det femte hålet, men jag lyckades läsa den” gav Daniel Sedin läge att avgöra.
- Isen var lite halvdålig när jag skulle lägga den och jag vet om att Smith är stor så jag ville få in honom djupt i mål och skjuta men det fanns inte så många luckor.
Oavgjort – och fram klev jokern Fredrik Pettersson.
Lite abrupt kastades han ut på isen.
– Jag visste inte att vi skulle byta ordning, det tog lite på mig. Jag gillar mer att skjuta sista straffen.
Men slagskottet rakt upp i krysset visade inget spår av tveksamhet.
– Det var så skönt!
Spelarna i båset visste inte vad de skulle göra under det avslutande dramat.
– Jag kollade inte ens, jag hörde bara jublet, men det kändes helt fantastiskt, säger Daniel Sedin.
Nicklas Danielsson:
– Jag bara skrek så jag tappade rösten.
Gabriel Landeskog var bara imponerad:
– Jag har inte de bollarna som krävs för att göra det. Det var kyligt alltså. Oerhört kul att se!
När sedan Jordan Eberle drog sin straff i ribban bakom Enroth bröt det stora tv-pucksjublet ut.
Firandet med Stiftelsen
Loa Falkmans stämma hade precis klingat ut och alla väntade in det svenska laget till den mixade zonen. Då gjorde de höger om direkt innanför spelartunneln och gick raka vägen in i omklädningsrummet.
Där stängde laget in sig för ett traditionellt firande för den här Tre Kronor-upplagan. Enligt uppgifter till Sportbladet gick det till så här:
Först ställer sig assisterade tränare Peter Popovic mitt i rummet och håller ett kort tal. Det avslutas varmt och kärnfullt:
– Jag älskar er allihopa!
Därefter var det matchens lirare, Jhonas Enroths, tur att hålla tal. Ett tal där han hyllar hela lagets insats innan han precis som vid alla segrar avslutar med ramsan:
– Vi tackar domare och publik med tre starka hej. Hej hej hej!
Sen letas det i spellistor – efter Stiftelsens hit ”Vart jag än går”. En låt som den här Tre Kronor-upplagan spelat efter varje seger så här långt i turneringen.
När tonerna till den radioplågan tonat ut börjar det så sakteliga sjunka in vad man ställt till med och att de betyder en VM-semifinal mot Finland om två dagar.
Erik Gustafsson längtar redan:
– Det är fan... det ska bli riktigt skoj. Ännu roligare än i dag och då hade vi ändå fruktansvärt kul i kväll.