Tack, Djurgården
Ni räddade ett semifinalspel som var på väg att förlora all spänning
Åh, en sådan härlig dag.
Åtminstone om man inte håller på (Skellefteå) AIK.
Djurgården vann och blåste liv i ett semifinalspel som var på väg att ta slut innan det ens hade börjat.
Växjö har 3–0 i matcher mot Malmö. Skellefteå hade chansen att gå upp i samma siffror med seger på Hovet. Ni som har den minsta koll på slutspelshistorien vet att i SM-slutspel vänder ingen 0–3-underlägen.
Det är sedan gammalt.
Men Djurgården ville annat. 3–1 på tavlan betyder 1–2 i matcher.
Robert Ohlsons järnkaminer hade desperationen och viljan att gå framåt som jag tycker Skellefteå saknade.
Inte helt ologiskt med tanke på ställningen efter två matcher.
Ett fullsatt Hovet eldade på, den som inte får energi av det befinner sig troligtvis i koma.
Hemmaspelarna på isen öste på.
Det krävs två för att tävla och, utan att ta något från hemmalaget: Skellefteå var inte riktigt där den här eftermiddagen.
Power play-chocken avgjorde
Resultatet var grejen i den här matchen.
Kvalitetsmässigt var det ingen match vi minns och spar i någon minnesbank för att plocka fram under mörka novemberkvällar i grundserielunken.
Höghastighetshockey från i torsdags var utbytt mot något som var svårt att definiera.
Power play-chocken, kanske?
Inför den här matchen hade Djurgården fyra PP-mål på sju slutspelsmatcher. Nu kom tre stycken inom 9.23 minuter.
När det väl var spel fem mot fem var det stundtals lite som hela havet stormar. Under första halvan fanns det ingen riktigt tydlig karaktär på någonting.
Innan Djurgården tog över både spel- och målmässigt var det ett taktiskt ställningskrig med en hel del gruff och tjafs.
Svarade före en riktig tankevurpa
Djurgården var tvunget att hitta på något i dag, för hade matchbilden från de två första matcherna fortsatt hade det bara gynnat Skellefteå.
Lite stök, bök, tjafs och slafs är ett sätt att förändra en matchbild, inte minst i slutspel. Det hade Djurgården insett. Lite mer i ansiktet på spelare som Ericsson, Lindström, Möller och Lindholm.
Skellefteå såg också själva till att förändra spelplanen inför nedsläpp.
Av någon hittills okänd anledningen lät man monstermålvakten Joni Ortio sköta båsdörren.
I stället släpptes Gustaf Lindvall plötsligt in i slutspelsvärmen.
I efterhand fick vi veta att ”det hade man bestämt redan inför semifinalen”. Så urbota korkat om ni frågar mig, även när jag väger in vikten av att ha två målvakter igång.
I efterhand känns det som en riktig tankevurpa. Visserligen var Lindvall långt ifrån Skellefteås största problem i den här matchen. Han spelade okej och höll nollan i 31 minuter och 20 sekunder, men det var inte direkt Ortio-klass på returerna.
Klantiga och petiga utvisningar
När Djurgården (äntligen!) fick till en genomtänkt hård passning på blad för styrning i power play så ringde det direkt. Linus Johansson kunde raka in returen efter bröderna Davidssons förarbete.
Det satte fart på en mittperiod som blev rejält sönderryckt av avblåsningar, utvisningar och lite annat.
Åtminstone blev det ännu bättre fart på hemmalaget, som redan före målet hade tagit över matchen. Efter en bra inledning kändes det som Skellefteå var mer intresserat av att taktiskt stänga ner Djurgården än att försöka skapa någonting offensivt.
Längtar efter att se hur Skellefteå svarar
Västerbottens AIK straffades också hårt av några klantiga, och några petiga, utvisningar. Mest klantiga, faktiskt.
Som i slutet av mittperioden då Djurgården fick fem mot tre i 1.41.
Med 18 sekunder kvar av mittperioden sköt Markus Ljungh genom både Johan Alm och Gustaf Lindvall fram till viktiga 2–0.
42 sekunder in i tredje perioden sköt Niclas Bergfors 3–0.
Två mål på 61 sekunder som definitivt sänkte Skellefteå.
Eller lagstraffet i slutminuterna när man tog ut Lindvall och skulle jaga ytterligare en en reducering. Nej, det var inte någon stor mental match av västerbottningarna.
För Djurgården var det här en måsteseger för att hålla liv i den här matchserien. För oss neutrala var det en måsteseger för att få någon typ av spänning runt de två finalplatserna.
Ny match i Skellefteå på måndag och Djurgården har åtminstone ställt en allvarlig fråga.
Jag längtar redan efter att se hur Skellefteå svarar på den.
