”Kompisar som inte ens kände igen mig”

Kim Martin Hasson drabbad av anorexia

Hon tappade 20 kilo i vikt och stoppades från att spela matcher med sitt collegelag.

Damkronornas stjärnmålvakt Kim Martin Hasson avslöjar att hon kämpade mot anorexia under OS i Vancouver 2010. Hon berättar för TT:

– Jag hade kompisar som inte ens kände igen mig när det var som värst.

Linköpingsmålvakten kämpar just nu för att komma tillbaka efter att ha slitit av hälsenan i våras.

Om ett par veckor hoppas hon göra comeback.

Men Sveriges mest kända damhockeyspelare har gått en mycket svårare kamp än så.

Den mot anorexian.

I applikationen Arla Idrottshjältar berättar Kim Martin Hasson, som gifte sig i somras, om sitt liv, sina kostvanor och att hon drabbades av ätstörningar.

För TT berättar hon mer ingående om sina problem åren runt OS i Vancouver 2010.

Det började med att hon gick upp i vikt på college i USA och vägde 76 kilo.

Hon började banta och där någonstans gick det snett.

– Det hände inte på en gång, men successivt blev det för mycket. Jag blev smal och många kände inte igen mig när de träffade mig. Jag kan inte säga att jag var jättedålig, jag orkade ju träna, men det var på gränsen, berättar hon.

Hjälp av psykolog

Efter att ha lett Damkronorna till silver i OS 2006 och brons 2002 var fjärdeplatsen i Vancouver en besvikelse.

– Jag var inte kass i OS, men hade jag mått bättre så kanske jag hade gjort som 2002 och 2006 och kunnat prestera på min högsta nivå, säger hon.

Botten nåddes hösten 2010. Då vägde Kim Martin Hasson 57 kilo.

Det var då insikten kom att något var fel.

– Vi skulle spela en fyrnationsturnering och det var många som reagerade och landslagstränaren (Niclas Högberg) tog upp det. Han sa att jag måste fixa någon i USA att gå till. Skolan i USA såg till att jag fick hjälp av en psykolog, berättar hon.

TT: Var du rädd någon gång?

– Nej, jag tyckte att jag hade en fin kropp och trivdes med det. Oftast gör man väl det när man är i den situationen, man tänker inte på det viset. Man tycker själv att allt är bra. Men man blev lite orolig och tyckte det var jobbigt när alla andra började prata om det och var bekymrade.

"Inte rädd"

TT: Hur reagerade du då?

– Jag tog det ganska bra. Många förnekar ju det, jag kanske gjorde det lite grann, men samtidigt så blev jag bättre ganska snabbt. För många tar det flera år och jag tog aldrig något uppehåll.

TT: Hur känner du i dag?

– Nu känner jag att jag har kontroll på allting. Nu är jag inte rädd längre.

Hon tycker att problematiken kring anorexia borde lyftas upp på ett bättre sätt.

– Vi har jättebra kostrådgivning i landslaget, men i klubblaget har vi nog aldrig haft det.

Kim Martin Hasson säger att hon vill berätta sin historia för att hjälpa unga tjejer att inte hamna i liknande problem. Hennes råd är:

– Många tjejer tycker de är finare när de är smala och ofta har man en väldigt fin kropp innan man börjar banta. Man måste tänka på kroppen och att det är viktigt att äta – annars orkar inte systemet. Känner man att man får problem måste man söka hjälp.

Göran Sundberg/TT