Filips hjärta klappar fortfarande för Luleå

När Filip Sandberg, 11, fick ett nytt hjärta var hans största farhågan om kärleken till Luleå Hockey skulle finnas kvar.
Det var den.

Och nu har fått sin träffa sina idoler.

– Det var fantastiskt kul att träffa honom och krama om honom, säger Per Ledin till Sportbladet.

Det finns ingen åldersgräns för när man kan börja bli en hängiven supporter.

Vissa blir det i vuxen ålder och andra blir det successivt när de växer upp. Luleåsupportern Filip Sandberg, 11, gick på sin första hockeymatch när han var fyra år. Och efter det har kärleken till klubben bara växt.

Oro för kärleken

Luleåsakerna var därför det första som packades ner i resväskan när beskedet att Filip Sandbergs skulle åka till Drottning Silvias Barnsjukhus i Göteborg. Det var efter ett efterlängtat samtal om att Filip skulle få ett nytt hjärta. Ett samtal han och hans familj väntat på i över två år.

Filip Sandbergs kärlek till hockey och framför allt Luleå hockey har hjälpt honom med den väntan som det innebär att stå på en transplantationslista. Därför blev Filips största oro, när hans hjärta skulle bytas ut, att hans kärlek inte skulle följa med det nya hjärtat.

– Hans stora fråga innan operationen var ’Det är inte mitt hjärta, kommer det kunna klappa för Luleå?’ Jag sa till honom att du får gör det till ditt, säger Filips mamma Eva Sandberg till Sportbladet.

Några dagar efter operationen fick Filip lyssna på sitt hjärta för första gången. Mamma Eva var beredd på att fotografera ögonblicket. Och då sa Filip helt spontant:

– Mamma, det klappar för Luleå hockey.

Eva Sandberg berättar att i det ögonblicket förstod hon hur mycket Filip hade funderat på hur hans kärlek för hockeyklubben kunde transporteras till hans nya hjärta. Och vilken lättnad som uppstod för honom när han kände att allt fanns kvar.

Skridskor igen

När Sportbladet får tag på Eva Sandberg har hon precis kommit till Coop Arena i Luleå. Filip var där tillsammans med sin syster och åkte skridskor för första gången. Tidigare har han inte orkat, men med ett nytt hjärta kommer nya möjligheter och nya förutsättningar att sporta igen.

Det var på hans eget initiativ han åkte till ishallen. Innan hjärttransplantationen hade Filip pausat att spela ishockey ett tag. Så istället för att spela hockey själv, hejade han på sitt favoritlag och tog plats på ståläktaren.

– Han blev väldigt fort introducerad i den stora klacken – i det riktiga gänget. De tog väl hand om honom. Att stå längst fram med dem och att få vara med i det sammanhanget har betytt oerhört mycket för honom, säger Eva Sandberg.

– Där behövde han inte utöva sporten för att bli accepterad för den han är. Han hade ett Luleå Hockeyhjärta, så då spelade det ingen roll om man är frisk eller sjuk, lång eller kort.

Under veckorna på sjukhuset i Göteborg följde Filip matcherna från datorn istället för från läktarhåll.

– Vi satt i sjukhussängen och såg. Vi missade inte en enda match.

Ledins klubba på väggen

Första gången Filip Sandberg fick möjlighet att se Luleå hockey live igen var i lördags. Tack vare organisationen Min Stora Dag fick hans familj en egen loge på arenan. Det gjorde att han kunde se sin första hockeymatch redan nu. Filip är infektionskänslig och hade inte räknat med att kunna se en match live förrän till nästa säsong.

– Vi hade sådan tur så vi fick en loge i lördags, hela familjen. Vi fick njuta och Filip tyckte att det var jättekul. Robin Jonsson, som är skadad, kom upp i pausen och hälsade. Sedan blev Filip inbjuden till omklädningsrummet. Han var helt lycklig, helt salig.

I omklädningsrummet fick Filip Sandberg träffa alla sina stora idoler, de frågade hur han mådde och Eva Sandberg säger att han blev väl omhändertagen. Som ytterligare ett minne fick han med sig idolen Per Ledins signerade klubba hem. Den är nu upphängd ovanför hans säng.

– Han blir så överväldigad så att han bler tyst. Det är hans idoler, som han ser upp till. Sen helt plötsligt står han där. Det känns som att han är värd det, efter allt han har gått igenom.

"Kul att träffa honom"

När Luleå-ikonen först fick reda på Filip Sandbergs kamp spelade han tillsammans med Filips morbror in en peppande videohälsning till honom. Och i lördags fick de alltså ses.

– Det var fantastiskt kul att träffa honom och krama om honom, säger Per Ledin till Sportbladet.

För honom var det en självklarhet att kunna ge bra upplevelse och goda minnen till Filip som har gått igenom något svårt.

– Det är lika hemskt varje gång det drabbar någon inom familjen, släkt, vänner eller någon annan människa. Så som pappa, spelare och människa kändes det självklart att kunna ställa upp och stötta Filip.

För Filip gäller nu långsam rehabilitering, att bygga upp kroppen igen och det yttersta målet är att kunna ta plats på ståplatsläktaren i Coop Arena. Med sådant tungt som Filip fått uppleva är det den yttersta belöningen.

– Men det underlättar, de här guldmomenten, säger Eva Sandberg.

Läs mer om organdonation på merorgandonation.se