Dubbelt så hård start i SDHL än i SHL

Wennerholm: Aldrig hänt tidigare

Moras Michael Haga, här i en incident mot FBK, är en av bara två som stängts av i SHL i höst.

Antalet avstängningar i SHL har fullkomligt rasat sedan förra säsongen.

Det går vildare till i damernas SDHL än i herrarnas högsta serie.

Där har redan fyra tjejer blivit avstängda.

Dubbelt så många som i SHL.

Följ ämnen

Jag är inte förvånad över att antalet avstängningar gått ner så markant.

Snällare hockeymatcher än i inledningen av den här säsongen har jag sällan sett.

Det har knappt varit en tackling värd namnet.

Jag anser ju att hockey ska vara en sport som ligger på gränsen till det tillåtna och då händer det med automatik att spelare då och då går över den gränsen och blir ett fall för Disciplinnämnden.

Men den här säsongen har den gränsen inte ens varit nära.

Det syns i statistiken.

Två avstängda spelare mot femton samma tid i fjol.

”Aldrig förut”

Disciplinnämnden har haft sin lugnaste höstinledning på länge och har bara dömt ut totalt fyra matchers avstängning, mot 48 i fjol.

Det är en dramatisk nedgång.

Samtidigt har det varit dubbelt så många avstängningar i damernas SDHL, där det råder tacklingsförbud.

Det har aldrig hänt förut.

Djurgårdens Hanna Olsson fick fyra matcher för en huvudtackling.

Jag har min tolkning av de här siffrorna från SHL och den heter snällare hockey.

Mindre kroppskontakt och mindre tävlande där ute på SHL-isarna.

Det är naturligtvis bra på ett sätt, speciellt att huvudtacklingarna minskat, men det får inte bli så att tacklingarna och riktiga tävlingsinstinkten uteblir nästan helt.

Det är fortfarande tillåtet att smälla på i nord-sydlig riktning, men jag har sett försvinnande få av de tacklingarna den här säsongen.

Väldigt lite kroppskontakt.

Då förlorar hockeyn också en dimension.

Nu vill jag inte låta som Niklas Wikegård, men han var inne på det här ämnet i CMore-studion i lördags och jag måste ge honom rätt.

Det har blivit tamare.

Det betyder inte att jag vill se fler knätacklingar, spearingar, slew footing eller tacklingar mot huvudet. Det som de flesta blev avstängda för i inledningen av förra säsongen.

Det är bra att spelarna visar hänsyn mot varandra i utsatta situationer.

Och det är kanske den här hockeyn och de här regeltolkningarna hockeyn ska eftersträva för att bli så riskfri som möjligt. Jag håller inte med om det, men jag håller frågan öppen för debatt. Och jag tycker inte att hockeyn – ens i sin ”snällaste” form – är på väg att förvandlas till innebandy.

Foppa var en mästare

Men jag är orolig för att den sköna konsten att tackla är på väg att försvinna nästan helt. Delvis på grund av oron för att bli utvisad eller avstängd.

Ibland tänker jag på en stjärna som Peter Forsberg, som mest är känd för sitt spelgeni, men som också var en mästare på att använda kroppen.

Speciellt när han delade ut sina offensiva tacklingar.

Det var konst på en lika hög nivå som hans dragningar eller öppnande passningar.

Eller ta Niklas Kronwall och hans tacklingar.

Att bli ”Kronwalled” har blivit ett begrepp i NHL. Visst, han har gått över gränsen ibland, men hans tacklingar har fått publiken i Detroit att resa sig i bänkarna fler än en gång.

Frågan är om kunskapen att både ge och ta emot en tackling är på väg att gå förlorad.

Jag hoppas verkligen inte det.