Wennerholm: Dags att sätta ner foten
Jag vet inte hur många gånger jag skrivit att svensk hockey är på väg åt helt fel håll.
Hur SHL roffat åt sig, isolerat sig och fullkomligt skitigt i övriga hockey-Sverige och de gräsrötter som göder dem.
Det är dags att sätta ner foten och det finns bara en att gå:
Inför direkt upp- och nedflyttning igen.
Sportbladets granskning av de enorma klyftorna mellan SHL och övriga hockey-Sverige visar vart svensk hockey är på väg.
Det är inget nytt fenomen, utan en utveckling som pågått i flera år och där faktiskt SHL velat gå ännu längre än de redan gjort.
Det är bara tre år sedan de ville införa wild card till högsta serien och ge en friplats de lag de tyckte hade bäst ekonomiska förutsättning och högst marknadsvärde.
När det förslaget blev känt blåste det upp till storm och det åkte i papperskorgen samma dag.
Men det visar ändå hur de styrande i SHL tänker.
De är vi och dom.
Nu ökar klyftorna ännu mer med det nya tv-avtalet som skapat skilda världar mellan SHL och HockeyAllsvenskan.
Klubbarna går på knäna
De allsvenska klubbarna går på knäna och är på väg att förlora allt hopp.
Och vi är på väg att förlora ett av de viktigaste och mest grundläggande fundamenten i svensk idrott.
Chansen att gå hela vägen i seriesystemet. Möjligheten att gå upp. Det som hållit drömmen vid liv hos idrottsklubbar i decennier.
Det är det jag vänder mig mot. Att SHL tjänar pengar är en sak, men att de stänger dörren för alla andra är som att vrida om kniven en extra gång.
Fotbollen har insett hur vikigt det är att hoppet måste leva. De har direkt upp- och nedflyttning. Det hedrar dem.
Inte ens världens rikaste liga - engelska Premier League - har stängt den dörren.
Där åker tre lag ut direkt varje säsong och nytt blod kommer in.
Där han man förstått hur viktigt det är att inte stänga några dörrar.
Premier League har dessutom en mycket sundare fördelningspolitik för sina tv-pengar - mest i världen med motsvarade 100 miljarder kronor - där mer plöjs ner i underliggande serier.
Jag tror SHL underskattar den betydelse det har.
Nu är vi på väg mot en framtid där HockeyAllsvenskan bara blir svagare. För att inte tala om division I. De klubbar långt ner i seriesystemet där resan en gång börjat för de flesta svenskar som idag spelar i NHL. Hjälpta av tusentals frivilliga hockeyentusiaster och ungdomsledare som är den grund svensk hockey vilar på.
Basen i pyramiden.
En bas som får det allt tuffare ekonomiskt och som krymper för varje år i en tid där SHL-klubbarna bara blir rikare.
Jag förstår att många tappar intresset. Jag förstår att många ger upp.
Det brukar vara så när man vet att dörren ändå är stängd där i slutet av vägen.
SHL tvekade inte ens att lägga ner en av hockeyns populäraste serier - Kvalserien - för att göra det ännu ”trögare” att gå upp.
Risken för SHL-lagen att åka ur ansågs för stor.
Men jag anser att det bara finns en väg att gå i framtiden.
Direkt upp- och nedflyttning. Jumbon åker ner i HockeyAllsvenskan där segraren går direkt upp.
Det skulle ge energi åt alla lag i de underliggande serierna, det skulle få allsvenskan att blomstra igen och det skulle skapa nerv i båda serierna.
Och framförallt:
Det skulle skapa sportslig rättvisa.
Det ska alltid löna sig att vinna en serie och det ska alltid straffa sig att komma sist.
Det är något som är sjukt när du som idag bara behöver vinna fyra matcher på en hel säsong för att hänga kvar i SHL.
Och jag har aldrig förstått varför SHL-klubbarna varit så paniskt rädda för att åka ur.
Med det här systemet behöver de inte vara så rädda längre eftersom de kan ta sig tillbaka säsongen därpå.
Nej, det är dags att höja rösten mot ett SHL som fått härja fritt alltför länge nu. Till och med fått bestämma seriesystemet.
Svenska Ishockeyförbundet måste också bli en röst i debatten, även om de känner sig överkörda och står inför SHL:s ständiga hot att dra sig ur och bilda en helt egen liga, utanför seriesystemet.
Sedan måste alla klubbdirektörer i SHL också inse vad som är på väg att hända.
Vidga vyerna och slita blicken från de egna kassaböckerna.
Innan det är för sent.