Wennerholm: Det är ren galenskap, Luleå
Publicerad 2017-12-02
Knockad och utslagen för några sekunder i torsdags.
Men tillbaka på isen tre dagar senare.
Vad håller ni på med, Luleå?
Jag trodde inte det var sant när jag såg Einar Emanuelsson på isen i matchen mot Linköping.
Han borde ha vilat.
Han borde ha legat på soffan hemma och inte ens sett matchen på tv.
Det var ju hur tydligt som helst att han fick en hjärnskakning i torsdagens bortamöte mot Växjö, då backen Daniel Rahimis axelkåpa träffade honom i huvudet.
Föll som knockad boxare
Den 20-årige forwarden föll som en knockad boxare och blev liggande på isen. Disciplinnämden var stenhårda och dömde Rahimi till fem matchers avstängning och rekordhöga 48 300 kronor i böter.
Man behöver inte vara hjärnforskare för att se att den smällen tog.
Ändå var Emanuelsson på isen knappt tre dagar senare.
Jag tycker det är obegripligt.
Det är obegripligt att ingen stoppade honom. Att Luleå och klubbens medicinska team lät honom spela. Det är inget beslut han själv ska ta. En 20-åring vill alltid spela.
Luleå är ju den klubb som gått i fronten i kampen mot hjärnskakningar.
Tidigare lagläkaren Yelverton Tegner, som slutade 2014, har ju kämpat för en större vaksamhet i massor av år. Han väckte en fråga som alla blundade för.
En frontfigur mot tidigare vanföreställningar, där det räckte med att kunna räkna till två efter en smäll för att anses fullt återställd och få klartecken till spel igen.
Kan ge oanade konsekvenser
Idag vet vi att det inte är så.
Vi vet att den mest oskyldiga smäll kan ge oanade konsekvenser.
Jag såg Timrå–Modo på fredagen, där Timrås Sebastian Lauritzen intervjuades i en av periodpauserna.
Han har inte spelat på hela säsongen, då han åkte på sin sjunde hjärnskakning på träning.
En lätt smäll på hakan som han knappt reagerat över för tio år sedan, men som nu däckade honom som en följd av alla hjärnskakningar han haft innan.
Som det lät på Lauritzen är hockeykarriären över.
Ett klokt beslut i så fall.
Vi lever i en tid då ingen längre kan blunda för riskerna med alla dessa hjärnskakningar och får föräldrar väljer bort hockeyskolan av rädsla för att ungarna ska få bestående men i en sport som går allt fortare och smällarna blir allt brutalare.
Är minerad mark
Jag läste om ett fall om en boxare som blivit knockad och blivit medvetslös i fem sekunder.
Han mådde bra direkt och hade inte ens huvudvärk efteråt.
Men enligt de forskare som undersökte honom tog det fyra månader innan han var helt återställd.
Det här är minerad mark.
Det mest oskyldiga smäll kan ge ohyggliga efterverkningar.
Speciellt om man utsätts för risken att få en ny smäll bara tre dagar efter den första.
Därför skulle Einar Emanuelsson gjort allt annat än spelat hockey den här lördagseftermiddagen.
Det finns ju ett färskt exempel från NHL också.
En ren parallell.
Mika Zibanejad åkte på en smäll i Rangers match mot Detroit Red Wings förra veckan, men kände sig okej efteråt och var på isen redan nästa match mot Vancouver Canucks.
Men två dagar efter den matchen, i tisdags, kom symptomen krypande.
Nu har läkarna konstaterat den hjärnskakning de borde upptäckt direkt och svensken är borta på obestämd tid.
Jag hoppas innerligt att samma sak inte drabbar Emanuelsson.
Men bara att utsätta sig för risken är ren galenskap.
0 0 0
Mora var dagens stora vinnare efter imponerande 4–3 hemma mot Djurgården och drygade ut avståndet till Karlskrona till fyra poäng.
Men tabellen ljuger lite i Moras fall.
I den evigt haltande tabellen har de en match mindre spelad än både Karlskrona och Rögle. Dessutom har de bara spelat tio hemmamatcher mot tretton borta. Nej, Mora är bättre än raden som man säger inom travet.