”Hockeyn i dag gör det fanimej inte lätt”
MALMÖ. Oljig is, Van Halen-synthen och en holmgång mellan de svurna fienderna Malmö och Rögle.
På det berömda pappret är det svårt att föreställa sig en bättre SHL-premiär än så.
Hur det var i verkligheten?
Så där, faktiskt.
Sommaren är kort men ändå alldeles för lång för att man inte ska bli helt jävla HIALÖS i väntan på lite riktig och viktig ishockey.
Men nu är den äntligen här, säsongen, och allt vad som följer med den.
”2-4-6-8 Motorway” i ”Sportextra”, Kari Eloranta-kaffe i pappmugg, Örebro sparkar nio tränare och Anders ”Ankan” Parmström som, lätt salongs, sågar gamla C More-kollegor på Facebook.
Ah, gamla minnen, nya förväntningar.
De som lagt spelschemat hade varit generösa och skissat fram ett Skånederby redan under öppningsdagen och vi var förstås en del (vi återkommer till publiksiffran) som tagit oss till Percys Plejs för att se ett av SHL:s få riktiga rivalmöten med en historik som sträcker sig längre tillbaka än till 2009.
Gjorde som de ville
Fjolårets succélag Malmö mot fjolårets sumpgäng Rögle och efter tre spelade perioder kändes det som att vi sett precis det.
Årets succélag Malmö mot årets sumpgäng Rögle.
Det är förstås alldeles för tidigt att dra några större växlar efter EN match men vi kan åtminstone tillåta oss att dra några små.
Malmö kom ut i sin hemmaborg och gjorde precis som de ville, förutom några svajiga minuter i inledningen av matchen var Malmö laget som ville, orkade och klarade av att göra några av de sakerna som är så viktiga i ishockey.
Åka skridskor, passa en puck, skjuta ett skott.
Andy Miele styrde in 1-0 (godkändes efter videokväll hos situationsrummet) med 27 sekunder kvar av första perioden efter att Malmö bombarderat duktige Emil Kruse som fick spela i stället för sjuke Ville Kolppanen.
Rögle hade några möjligheter, vid ett tillfälle träffade de ramen bakom Oscar Alsenfelt och nye Juhamatti Aaltonen var på vippen att bända in en puck, men så mycket mer än så mäktade Bandyklubben från Ängelholm inte med den här eftermiddagen.
I andra och tredje perioden var Rögles offensiva spel lika menlöst och osynligt som ett hockeyallsvenskt tv-avtal.
Malmö gjorde 2-0 sent i andra perioden, en period där de definitivt borde punkterat matchen, men där Kruse fortsatte att spela bra i sin blott andra SHL-match i karriären.
Är lite fundersam ändå
Det blev 5-0 till slut, en utskåpning som heter duga, en derbysmäll som folk inte kommer att glömma på år och dar.
Eller?
9268 åskådare kom till matchen och det är en fin siffra, absolut, men samtidigt sitter jag här och är lite fundersam.
Vi är många som älskar svensk ishockey, inga kan älska som vi, men hockeygudarna ska ha klart för sig att den moderna hockeyn fanimej inte gör det lätt för oss.
Ett exempel.
Rögle för mig, född sent 70-tal, är väldigt mycket Elvenes.
Först pappa Björn, sedan pojkarna Tord, Roger och Stefan, och nu en tredje generation Elvenesare i Ludvig och Lukas.
I Oskarshamn.
ALSENFELT & NILSTORP: ”Utan den hade jag inte spelat hockey”
Ett annat exempel.
51 grundseriematcher återstår för Malmö och Rögle innan svensk ishockey går in i ett annat spänningsläge och hand upp den som inte tror att känslan av passionslös lunk kommer att infinna sig under åtminstone 30 av dessa omgångar.
I veckan har revisionsbyrån ”Ernst & Young” presenterat alarmerande siffror kring SHL och i rapporten konstaterar de att Sveriges bästa hockeyliga ”inte har en affärsmodell som är sund”.
Dalande publiksiffror är ett av problemen och i veckan ”intervjuades” också SHL-bossen Jörgen Lindgren i tidningen Expressen.
Vad ska då dra fulla hus?
Lindgren tycker inte det är för många matcher i SHL, man får snarare känslan att han tycker att det är för få, och han betonar vikten av att klubbarna måste bli bättre på att dra folk till arenorna.
Han menar, och nu citerar jag Jörgen här, att lockelser i form av ”bilvisningar”, ”rida hästar” och ”vad det nu kan vara” ska göra så att folk strömmar till matcherna och att det blir ordning (och fullsatt) på torpet.
Jag vet inte jag.
Om inte ens ett premiärderby mellan Malmö och Rögle en lördagseftermiddag klockan 15.15, efter nästan fem månaders väntan, drar fulla hus – vad ska då göra det?
När? Och hur?
Är det en shetlandsponny och en ny Opel som är lösningen här?
Kanske kan vi slå ihop Skånederbyt med ”Garnisonens dag” och låta fulla fallskärmshoppare från Åkarp släppa puckarna vid tekning?
Precis före nedsläpp här i Malmö sprang jag på den gamle guldtränaren Timo Lahtinen som, förstås, kommer och går lite som han vill här nere efter SM-gulden 1992 och 1994.
Timo berättade att han ser ”80 procent av matcherna” men att det blivit några färre sedan han började som assisterande förbundskapten – i det svenska kälkhockeylandslaget.
På tal om den moderna hockeyvärlden, alltså.
