Dags att möta Kanada igen – dags att förstöra festen
Och vad kan passa bättre än att göra det i deras eget vardagsrum.
MONTREAL. En åtta år lång väntan är äntligen över.
Dags att möta Kanada igen.
Dags att vinna.
Dags att förstöra festen.
Och vad kan passa bättre än att göra det i deras eget vardagsrum.
Kanada hade en hel del problem med Tjeckien i natt, de kunde till slut vinna med 5–3
Juniorkronorna gjorde sitt några timmar tidigare, gjorde processen kort med Slovakien
Eller, det var inte ens någon process.
Joel Eriksson Ek & Co drev upp farten direkt och inte i ett enda byte under första perioden slog man av på farten.
Slovakerna blev så sönderstressade att jag befarade magsår på hela bunten.
Eriksson Ek och Grundströms prickskytte samt Tim Söderlunds speed såg till att det var 3–0 efter den första perioden.
Utan Adam Huska och hans stolpar hade det varit 7–0.
Bortsett från avslutande fem minuterna i mittperioden var det här ett riktigt styrkebesked. Inte minst från Tim Söderlund som flög fram och gjorde två mål. Framför allt 6–3, då slovakerna plötsligt hade blåst liv i den här matchen.
Jobbiga finalen i Ottawa
Det har gått åtta långa år sedan vi mötte Kanada i en slutspelsmatch.
Då, 2009, handlade det om final i Ottawa inför drygt 20 000 kanadensare.
Jacob Markström blev knockad. Jordan Eberle satte 4–1-målet i tom kasse.
Hemska minnen, och nu är det dags igen.
Klyschan stämmer inte
Och jag ser verkligen fram mot matchen, och jag hoppas verkligen de svenska spelarna också gör det.
Jag har hört svenskar här i Montreal som tycker det är är en nackdel om Sverige tvingas möta Kanada redan i semifinalen.
Jag ser det inte alls så.
Klyschan att man måste slå alla lag stämmer givetvis inte. Man behöver (oftast) vinna mot två topplag för JVM-guldet.
Så vad säger att det är svårare att slå Kanada i en semifinal än i en eventuell final?
Ingenting.
Och vad säger att Kanada är svårare än Ryssland eller USA?
Kanada fick kämpa hårt i natt. Det Lönnlöven visade upp mot Tjeckien imponerade stundtals, men inte som helhet.
Nu var det en match som Kanada bara skulle vinna och det är möjligt att det påverkade framför allt inledningsvis.
Jag vill inte måla upp att vi bara går ut och vinner mot Kanada. Inte alls.
Det krävs snudd på personbästa av samtliga spelare för att vinna mot hemmanationen inför en kokande (?), fullsatt (??) Bell Centre. Det var bara halvfullt i kvartsfinalen. Precis som för två år sedan är publiksiffrorna i Montreal en besvikelse.
Som lag är Juniorkronorna definitivt på samma nivå som Kanada och ska inte gå in i en sån match med något loser-perspektiv.
För det här svenska laget bra. Det är i alla fall min känsla efter fem matcher utan något riktigt test. Dessutom finns det mer att ta ut.
Eriksson Ek och Asplund driver det här laget
Talangmässigt är Juniorkronorna fullt i höjd med Kanada lag. Vi har ett bättre målvaktspar. Sedan får vi se vilket mentalt virke det här laget är av.
Sånt är alltid svårare att bedöma. Känslan är i alla fall god även runt det mentala. Och ett bättre test än att möta Kanada på hemmaplan finns inte.
Och mot Kanada både tror och hoppas jag att det här laget gillar läget.
Joel Eriksson Ek och Rasmus Asplund driver det här laget, både med sin attityd och produktion. De här två värmlänningarna vill inget hellre än att sabba festen för hemmanationen. För att inte tala om Carl Grundström.
Jag hoppas de får med sig de övriga, för då vinner vi mot Kanada.
USA visade hur man gör. I en fullsatt Air Canada Center monterade de ganska enkelt ner Kanada i den sista gruppspelsmatchen.
Jag vet att stora delar av det svenska laget satt och följde den matchen via tv.
Tror de struntar i historien
Men historien är inte direkt på vår sida.Vi har visserligen vunnit mot Kanada i de två senaste gruppmötena.
Men vi har aldrig slagit Kanada i en slutspelsmatch i Nordamerika.
Senast vi vann mot Kanada i en slutspelsmatch var 1994, då avgjordes turneringen i Ostrava.
Jag tror Eriksson Ek, Asplund och Grundström struntar ganska hårt i historien.
De är här för att skriva sin egen historia.