– Jobbigt att se andra med bucklan, jag blir svartsjuk

Per Bjurman

Niklas Hjalmarsson jagar tredje segern i Stanley Cup

helskärm

TAMPA. Han har redan vunnit Stanley Cup två gånger och säger att han inte tar allting på samma dödliga allvar som för några år sedan.

Samtidigt är Niklas Hjalmarsson hunger efter en tredje triumf lika glupande som någonsin tidigare.

– Jag tycker det är riktigt jobbigt att se andra med bucklan. Jag blir svartsjuk, förklarar den 27-årige smålänningen för Sportbladet inför första finalen mot Tampa.

Det finns inte många svenskar som spelat lika många Stanley Cup-finaler som Niklas Hjalmarsson – och ännu färre som vunnit fler.

Han har samma antal inristningar i den mytomspunna bucklan – två – som Peter Forsberg, Tommy Albelin, Ulf Samuelsson, Willy Lindström och Tomas Jonsson.

Och skulle Chicago gå segrande även ur den finalserie som inleds mot Tampa i Amalie Arena i natt finns det det plötsligt bara fyra legendarer framför honom i de blågula Stanley Cup-legendernas kö.

Anders Kallur, Stefan Persson, Nicklas Lidström och Tomas Holmström, alla med fyra ringar inlåsta i bankfacket.

Vill inte jämföras med legendarerna

Fast ”Hammer” vill knappt höra talas om att han har chansen att bli en av de verkligt stora nu.

– Nej, säger han med ett lätt förskrämt leende när vi träffar honom under den sedvanligt kaotiska mediadagen innan första finalen, det där känns lite läskigt att tala om.

– Vi har sju matcher kvar och de matcherna måste vi spela som om de vore de sista i livet. Mötena med Tampa kommer utan tvekan vara svåraste utmaningen i år.

Samtidigt kan den till synes outslitlige Karl-Oskar-epigonen från lilla Russnäs på småländska höglandet inte förneka att det är något väldigt speciellt att få uppträda på hockeyvärldens allra största scen vid tre tillfällen.

Det finns gott om superstars som inte vet hur det känns att vara med i matcher som de Niklas nu ska spela – igen.

Mats Sundin är en, Börje Salming ytterligare en och Markus Näslund en tredje.

– Jag vet inte riktigt om jag förstår det där, att jag ska spela tredje finalen medan andra haft hela, storartade karriärer utan att ens nå konferensfinalen, säger han.

– Det är förstås en hel del tillfälligheter som spelat in, framförallt att det var just Chicago som draftade mig och att jag hittat en roll som passar mig bra just vid en tidpunkt när klubben också lyckades drafta en väldig massa bra spelare. Sedan har ju jag spelat mig till en plats och tillför det jag känner att jag kan göra.

Känner inte samma press

Niklas beskriver det som att han är mindre nervös i år än vid tidigare finaler, inte tar allting på samma dödliga allvar längre och därför kan njuta mer av den euforiska upplevelsen.

Däremot har hungern efter seger inte stillats.

Det minsta.

– Jag är egentligen inte alls självisk, men när det kommer till Stanley Cup-bucklan vill jag verkligen inte dela med mig, säger han och ler.

– När jag ser bilder på andra som vunnit är det faktiskt riktigt jobbigt, jag blir förbannad över att det inte är vi som firar seger och känner mig svartsjuk.

Well, det finns nog de som är svartsjuka på Niklas Hjalmarsson också.

För säg inget åt honom, men han kan bli en av de stora svenskarna i Stanley Cup-historien.