– Vi håller på att bestiga ett berg
Uppdaterad 2017-02-27 | Publicerad 2016-11-18
Almen Bibic och hans familj har klarat flera motgångar
På nätterna stenades familjen Bibic lägenhet i Rättvik.
Almen och Alen fick inte ens leka i sandlådan för rädslan för rasism och attacker från illasinnade.
– Ingen har trott på oss. Men vi håller på att bestiga ett berg och den resan fortsätter, säger Almen Bibic i Hockeystudions podd.
Vi backar bandet till 1993. Jugoslavien var i krig, misären var stor och folk valde att fly från sina hem.
Släkten Bibic hade dragits in i kriget och det fick Mujo Bibic att agera.
Familjen bestämde sig för att fly landet. Lämna hem, nära och kära och huset i serbiska Ugao. Mujo, med sonen Alen och hustrun Ajkuna, gravid med Almen, valde mellan två skyltar – en som det stod Holland på och en annan som visade vägen till Sverige.
– Pappa Mujo hade hört att det var fint i Sverige, så det blev det Sverige, säger Almen i Hockeystudions podd.
Börjar i Leksand
Familjen Bibic avverkade flyktingförläggning efter flyktingförläggning, från Skåne i söder till Örnsköldsvik i norr, där Almen föddes.
Det blev inte ro förrän de hamnade i Rättvik i Dalarna, inledningsvis i alla fall. Men lugnet revs snabbt upp.
De fick uppleva det fula tryne som rasismen visar upp. Något som finns överallt och sprider en blöt trasa över samhället.
Elaka individer kastade sten och andra saker in i lägenheten på nätterna och det gick så långt att Alen och Almen inte fick leka i sandlådan på grund av rädslan för attacker.
– Pappa jobbade på pizzerian på dagarna och som bilmekaniker på nätterna. Han jobbade för att vi skulle ha det bra. Den grund som han lade då har vi att tacka mycket för.
Alen och Almen började spela hockey i Leksands IF.
En utmaning som hette duga.
En resa genom klassamhället.
– Vi var tvärsämst. Vi kunde ingenting. Vi hade ingen pappa som kunde berätta hur man höll i klubban eller hur man böjer på benen när man åker skridskor. När de andra föräldrarna stod med fina dunjackor på läktaren kom Mujo med adidas-overallen, ”juggestilen”. Alen hade bandygrejer på sig i början och folk skrattade åt oss.
I dag är både Alen och Almen ordinarie i SHL.
Almen leder till och med tacklingsligan, överlägset.
”Överfall och våld”
Gigantiska steg för bröderna och för hela hockeysverige som behöver få fler invandrare att börja med ishockey.
– Det där är svårt. Många av mina vänner har en negativ syn på ishockey, en bild de fått av media. Det är överfall och våld. Mammor och pappor vill inte att sönerna, eller döttrarna, ska börja med ishockey. Sedan är det dyrt att spela ishockey. Kollar man i omklädningsrummen i dag har många grabbar nyaste och värsta grejerna. Då är det tufft att komma med begagnat och sämre grejer.
Almen pratar mycket om att bestiga ett berg.
Det är så han ser sitt liv.
Svåra förhållanden har kantat bergsklättringen.
Rasism, klasskillnader, kultur- och religionskrock och år av anpassningsproblem har i dag skapat två bröder med goda hockeykvalitéer.
Målet?
NHL.
– Ja, det hade varit stort. Bibic i NHL. Enormt. Då är berget besegrat.
