Abrahamsson: Helt otroligt facit, Sverige

Uppdaterad 2016-12-31 | Publicerad 2016-12-30

MONTREAL. Tre segrar på tre matcher räckte.

Rätt spelare klev återigen fram och ordnade en ny seger.

I första perioden tänkte jag på Verner von Heidenstam.

När matchen var slut tänkte jag på Alexander Nylander.

Sportbladets Hans Abrahamsson.

Juniorkronorna har redan vunnit gruppen och kan förbereda sig för slutspel. Den mäktiga sviten av gruppspelssegrar är nu uppe i 39 matcher.

Ett helt otroligt facit. Och det här svenska laget hittar definitivt vägar att vinna matcher.

Men precis som mot Schweiz var det en seger som satt hårt inne.

Och precis som mot Schweiz var det våra ledande spelare som visade vägen.

Framför allt Joel Eriksson Ek och Alexander Nylander.

Naturliga ledaren

Eriksson Ek fortsätter att vara den naturliga ledaren och Nylander fortsätter att både spela fram och göra de viktiga målen.

Hans framspelningen till Lias Anderssons kvittering var lika läcker som det matchavgörande 2–1-målet som Nylander själv satte i krysset. Elegant framspelad av Eriksson Ek och Carl Grundström.

Ni börjar känna igen namnen nu.

Även Felix Sandström kom upp stort. Inte minst hans monsterräddning i slutminuterna på Joona Luotos skott.

De flesta hockeymatcher går i vågor, där lagen turas om att ha initiativet. Den som kontrollerar helheten bäst vinner till slut.

Därför vann också Sverige den här matchen. Återigen imponerades jag av lugnet och metodiken.

Nu betyder inte avslutningen mot Tjeckien någonting. Juniorkronorna har vunnit gruppen och får vara kvar i Montreal. Förmodligen väntar Slovakien i kvartsfinal.

Borde stått 0–2

Men mötet med Finland började allt annat än bra.

I den första perioden satt jag och tänkte på författaren och poeten Verner von Heidenstam av alla människor. Han som i dikten ”Åkallan och löfte” skrev: ”Bättre lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna bågen”.

Så kände jag med det svenska spelet.

Spela hockey utan risk blir sällan bra. Framför allt om man har kapacitet att vara ett offensivt lag som på egen kraft ska skapa sina målchanser.

Jag vet inte om det taktiska kopplet hade lindats ett varv för mycket runt spelarna eller om de själva var tyngda av stundens allvar.

Man ska alltid respektera sin motståndare. Finland är en motståndare man ska ha all respekt för.

Men spelare för spelare är de inte bättre än Juniorkronorna i den här turneringen. Speciellt inte då Finland saknar sin fyra största offensiva stjärnor.

Efter ytterligare ett insläppt mål i box play av Sverige i den här turneringen hade Finland gjort det så viktiga första målet.

Det kunde, och borde, ha stått 0–2 när Finland fick chansen i fem mot tre i närmare två minuter.

Men två korkade svenska utvisningar följdes upp av ett tappert tre-mot-fem-spel i 1.55.

Finland riskerar nedflyttning

I stället för 0–2 kvitterade Lias Andersson strax efter till 1–1.

Där vände den här matchen.

De regerande mästarna Finland riskerar nu att tvingas kvalspela för att undvika nedflyttning till B-gruppen. En skräll i klass med då ett favorittippat USA tvingades till samma sak 2012.

Om det är dystert i vårt östra grannland är det betydligt muntrare i sydväst.

Sveriges poäng betyder också att Danmark är klart för sin tredje raka kvartsfinal. Efter premiärförlusten mot Sverige har Danmark radat upp segrar mot först Finland och nu Tjeckien.

Det är bara att sluta kalla danska segrar i junior-VM för skrällar. Danmark är bra och har varit det i några år nu.

Danmark är ett landslag att räkna med i de här sammanhangen.

Förra året pressade man Ryssland rejält i kvartsfinalen. Nu kan de få chansen till revansch och numera räknar jag aldrig bort Danmark.