Abrahamsson: En medaljlös turnering är aldrig okej

Hans Abrahamsson

HALIFAX. Nej, inte den här gången heller. 

Juniorkronorna tvingas lämna medaljlösa, efter en match som var underhållande eller bara galen.

Och jag sitter här och känner mig som en papegoja.

Filip Bystedt kvitterade till 7–7 (!) med 21 sekunder kvar. Efter 14 mål på tre perioder skulle allt avgöras genom förlängning och det så omdiskuterade tre mot tre-spelet. 

Jag kan hålla med om det är lite parodi att avgöra medaljmatcher i mästerskap med bara sex utespelare på isen, men det är så att säga lika för båda lagen.

Nu blev det USA som avgjorde.

Sverige är långt ifrån den stormakt på JVM-scenen som var fallet för några år sedan. 

Jag har påpekat det ett flertal gånger och kan återigen lyfta fram att den svenska medaljskörden de nio senaste åren stannar vid ett silver och två brons. 

That’s it. 

Under samma period har Kanada vunnit fyra guld och totalt sex medaljer, plus att de spelar final i kväll. Finland har vunnit två guld och fyra medaljer. USA har vunnit två guld och sex medaljer. Ryssland har inget guld men fem medaljer, trots att man inte fått vara med i den två senaste  turneringarna.

I takt med allt fler draftval har Sverige som lag bara tappat mer och mer mark sett till de övriga toppnationerna. 

Även det har jag påpekat några gånger. 

Skickliga individer har inte lyckats formas till effektiva lag, samtidigt som konkurrensen i toppen också är stenhård. 

Nu skrivs ytterligare en medaljlös turnering in i historieböckerna. Den tredje på de fem senaste åren.

Man kan säga att Juniorkronorna bara var 37 sekunder från en finalplats. Att man var centimeter från att avgöra i förlängningen mot Tjeckien.

Det är sant. 

Samtidigt var Sverige bara minuter från att åka ut redan i kvartsfinal. 

USA var hetare och snabbare

Det här var Juniorkronornas sjätte bronsmatch på nio år. Efter tre raka förluster hade man vunnit de två senaste, nu blev det ny förlust.

Men vilken match det blev. Det var hela havet stormar i den andra perioden med nio (!) mål.

Jag har sett några riktigt kollapser i bronsmatcher av Juniorkronorna. Toronto 2015 och Helsingfors 2016 är två som spontant dyker upp i minnet, även om jag försökt stuva in dessa längst in i någon garderob.

Precis som i Helsingfors var det USA som stod för motståndet nu.  

Inledningsvis var det en hel del som påminde om 3–8-kollapsen i Helsingfors. 

USA var hetare och snabbare.

Victor Sjöholm var inte vaken bakom eget mål, Jimmy Snuggerud snodde pucken och serverade poängkungen Logan Cooley som hamrade in ledningsmålet. 

Fabian Lysells mardrömsturnering kunde tydligen bli än värre. Petad till trettonde forward i bronsmatchen och matchstraff efter åtta minuter när han fick göra sitt första byte.

Nio mål på 17 minuter

Just svenska utvisningar präglade den första perioden.

Under det fjärde boxplayet kunde inte ens turneringens bästa boxplay-lag stå emot. Backen med det coola namnet Ryan Ufko sköt och pucken gick in bakom en skymd Lindbom till 2–0. 

Det var inledningen på en målexplosion med nio mål på 17 minuter. Det var som att mentalt trötta spelare struntade fullständigt i alla taktiska direktiv och bara körde på.

Jag blev både åksjuk och sjösjuk.

Och det var sannerligen ingen stor målvaktsmatch från något håll.

USA hade ledningen med både 3–1 och 5–3, men Juniorkronorna kom tillbaka två gånger om.

Då skanderade den fullsatta arenan (90 procent höll på Sverige): ”Let’s go Sweden”. 

En medaljlös turnering får aldrig vara okej

När Noah Östlund i tredje perioden spräckte sin målnolla i turneringen var det 6–5 och svensk ledning för första gången.

Men USA vände tillbaka och gjorde 7–6 i powerplay då 1.37 återstod, innan Filip Bystedt tryckte in ännu en kvittering.

Jag ser mycket hellre ett lag som förlorar bronsmatchen, men som har tömt sig helt i en semifinal än ett lag som gör en svag prestation i semifinalen och sedan vinner en bronsmatch.

Om jag nu måste välja…

Mina förväntningar på det här laget var rätt låga inför turneringen och de blev ännu lägre under turneringens gång fram till slutminuterna mot Finland. 

Jag tycker att laget gjorde sin klart bästa insats i semifinalen mot Tjeckien. 

Det är på det positiva kontot. 

Men en medaljlös turnering är en medaljlös turnering. Det får aldrig vara okej. 

Då är Sverige som hockeynation riktigt illa ute.