”Ser mig som ett odjur”

Jonathan Hedström om sin känsliga personlighet, galna ryssar och skellefteåbråket

helskärm

SANDVIKEN. Han har gått ut hårt

under försäsongen, Jonathan Hedström.

Kallat staden Skellefteå för ”stendöd” och spelarna i ryska Salavat för ”sjuka i huvudet”.

Räkna med fler kontroversiella uttalanden nu när en av elitseriens största profiler är

tillbaka igen.

Men Jonathan Hedström, 31, vill visa att han fortfarande kan leverera på isen.

Lika bra att ta det med en gång: Jonathan Hedström ser nästan otäckt harmonisk och vältränad ut.

Han avböjer bestämt att bli fotograferad i bar överkropp med motiveringen: ”Du vet, det blir bara ett jäkla liv då”.

Vi slår oss ner i skuggan av gigantiska Göransson Arena – multiarenan i Sandviken som invigdes i somras. Hedström och Luleå är ute på en kortare försäsongsturné, som bland annat innefattar två matcher i Sandviken.

Hur vill du sammanfatta dina två senaste säsonger?

– Fiasko. Ärligt, det har varit fiasko. Tungt... framför allt svårt att motivera mig.

Varför har det varit svårt?

– Äh, det är som jag har sagt tidigare. Jag fick jävla problem med mat för några år sedan och mådde dåligt mentalt helt enkelt. Då blir inte hockey prio ett och jag hade varken kraft eller motivation att prestera.

Kraften gick åt till att läka dig själv?

– Exakt. Det var för mycket strul vid sidan om för att hockeyn skulle gå bra.

Vad säger du till dem som hävdar att du är slut?

– Jag kan förstå att folk har den uppfattningen. Men jag hoppas verkligen att det här blir en vändpunkt, för jag vet vad jag kan. Det är inte så att allt mitt hockeykunnande bara har försvunnit.

– Men sedan är det där med självförtroendet. Det är som med allt här i livet, det gäller att tro på sig själv och det har jag alltid gjort. Jag har aldrig tvivlat.

Hur känns det inför den här säsongen?

– Mycket bättre, måste jag säga. Nu har jag energin tillbaka. Framför allt är det kul med hockeyn igen, det är roligt med träningarna. Sedan får resultatet ta den tid det tar, jag har ingen brådska.

Hoppas på fler år i Luleå

Du är 31 år nu. Hur länge kommer du att spela på elitnivå?

– Jag hoppas några år till, jag hoppas verkligen det. Jag skrev ettårskontrakt med Luleå, men hoppas att det blir längre än så. Dels för att hela familjen trivs i Luleå, dels för att jag hoppas få en bra säsong. Framför allt hoppas jag få vara hel, det är vad allt handlar om. Fan, är du skadad hela tiden fungerar det inte.

I en tidningsintervju gick du hårt åt din tidigare hemstad. Ärligt talat, var det speciellt smart att kalla Skellefteå för Twin Peaks?

– Alltså. Det blir ofta en höna av en fjäder, är det så man säger? Jag sa att stan var stendöd, att den var tråkig och att det inte händer något där. Att repportern sedan formade det till Twin Peaks får stå för honom.

Du sa aldrig Twin Peaks?

– Nej, det blev en lite annan historia, tyvärr. Jag har mina föräldrar, min bror, min syster och många polare där så det är inte så att jag vill förstöra för någon. Allt har blivit väldigt upphaussat kring mig och Skellefteå, vilket är skittråkigt. Men så har det egentligen varit ända sedan jag kom till Timrå. Dockor och allt skit, det har inte varit någon positiv bild direkt. Det ska ju vara roligt att komma hem och spela.

Men uttalanden som du gjorde i den intervjun gör väl inte direkt saken bättre?

– Jo, absolut. Okej, att jag säger att stan är död, så är det ju. Det är min uppfattning, och att den är tråkig är det många fler än jag som tycker. Men det där med Twin Peaks får stå för reportern som skrev.

Gick över gränsen

I samband med en träningsmatch kallade du spelarna i Salavat Ufa ”sjuka i huvudet”?

– Jo, men det var de ju, det var inget snack. När jag var i Ryssland var det inte i närheten av att hålla på så där. Nu skulle de tydligen kaxa upp sig, eller vad det var. Ryssar är ju annorlunda och har alltid varit speciella, men när de crosscheckar en i bakskallen har det gått över gränsen.

”En annan värld”

En helt annan sak: vem är elitseriens mest överskattade spelare?

– Haha. Fan vad jag hatar de här frågorna. Mest överskattade... ge mig en stund.

Okej, med några månaders distans, hur var egentligen tiden i Ryssland?

– Nyttig. Framför allt för att förstå hur jävla bra vi har det i Sverige med resor och kost... ja, med allting. Ryssland är en helt annan värld. Omark och Harju frågade mig hur det var och jag svarade att jag inte kan berätta, ni måste uppleva det för det är en helt annan värld. Ja, det hände verkligen mycket roliga saker alltså.

Några av dina lagkamrater spottade inte direkt i glaset har jag förstått.

– Det var en del som var törstiga om vi säger så, men jag vill inte berätta för mycket.

Någon episod kan du väl bjuda på?

– Ja, du. Vi hade spelat borta i Magnitogorsk en lördag och skulle hem och ha lite lagfest. Vi klev på planet och alla hade köpt med sig whiskey, konjak och bira, vi skulle ha en rolig kväll när vi kom till Moskva. Men motorerna hann bara starta innan de stängdes av igen. Sedan blev vi stående på startbanan, men fick inte reda på någonting. Till slut gick (Oleg) Saprykin fram och frågade vad som var problemet. Då hade inte klubben betalat hemresan. Fattar du! Tror du det skulle hända i Sverige?

– Tre timmar satt vi i planet innan vi fick lyfta. Klockan två på natten var vi hemma, så den lagfesten blev det ingenting av med.

”Challe gillar att ta plats”

Du hamnade i konflikt med tränaren Charles Berglund i Timrå. Vad säger att det inte blir samma sak med Roger & Roger i Luleå?

– Det var ju en rolig fråga. Jag har aldrig i hela mitt liv haft problem med någon tränare. Jag och Challe kom inte överens bara. Vi var två starka viljor. Jag hade lite problem vid sidan om och tog för stor plats, och Challe gillar också att ta stor plats.

Berätta något vi inte känner till om Jonathan Hedström?

– Oj, det finns mycket det. Att jag är himla omtänksam som människa, känslig faktiskt. Det är det kanske inte så många som tror, de ser mig som något jäkla odjur. Men jag är en känslig och omtänksam människa.

Slutligen, har du kommit på vem som är elitseriens mest överskattade spelare?

– Nu kom vi dit igen. Jag kan inte säga det, jag har inte tillräckligt bra koll på de andra lagen. Men det kanske är jag (skratt).