Historiskt uselt, LHC

Abrahamsson: 60 mål på 32 omgångar är pinsamt

helskärm

Högst upp på Djurgårdens önskelista stod en större jämnhet i spelet.

På Linköpings stod ett effektivare målskytte.

Vi kan bara konstatera att de här två lagen kan sluta hoppas på tomten.

Mötet mellan Djurgården och Linköping på Hovet visade egentligen bara upp det vi har sett under hela den första halvan av elitserien.

Djurgården fortsätter att ha oförklarliga dippar i matcherna (de har de ju även haft från match till match) medan Linköping inte klarar av att göra mål.

Om vi börjar med Linköping: bara 60 mål på 32 matcher är ju direkt pinsamt.

En historiskt sett usel notering.

Jag har gått igenom elitserien under 2000-talet och det är bara Leksands lag 2005/06 som vid omgång 32 har gjort färre mål än den här upplagan av Linköping.

Då har Linköping dessutom fått fem extramål på grund av förlängning och straffläggning.

Tränaren Hans Särkijärvi fortsätter att prata om hur många målchanser hans lag skapar och att det förr eller senare att lossna.

Han har både rätt och fel.

Linköping skjuter mycket och skapar en del målchanser, men det är ju så vansinnigt petigt när lägena dyker upp.

Bara en kedja som producerar

I går hade skyttekungen Pär Arlbrandt åtminstone tre riktigt bra lägen att göra mål. Han var obegripligt vek när pucken skulle in.

Arlbrandt såg mer ut som en osäker junior än en spelare som faktiskt gjort 44 mål på två och en halv elitseriesäsong. Värst var det vid friläget i slutet av den första perioden när Djurgården hade en avvaktande utvisning.

Gör Arlbrandt mål på någon av sina chanser vinner Linköping den här matchen.

Till hans försvar ska ändå sägas att han trots allt har producerat under säsongen.

Andra har helt slutat med det.

Jaroslav Hlinka har varit mållös i nio matcher nu och hans landsman Jan Hlavac har ett mål på de senaste 13 matcherna.

De här två var tänkta att leda Linköpings andra poängproducerande formation.

Nu är det bara en kedja som producerar. Arlbrandt, Carl Söderberg och Andreas Jämtin har svarat för nästan hälften av målen – 28 av 60.

Djurgården har lite av samma problem. Lagets förstakedja har hittills stått för nästan en tredjedel av hela lagets målproduktion – 25 av 81 mål.

Mittperioden – en offensiv katastrof

Topplagen i elitserien – som HV 71, Brynäs och Skellefteå – har i princip tre kedjor som kan gå ut och leverera offensivt.

Både Djurgården och Linköping är alldeles för beroende av att deras toppkedjor står för produktionen.

Det håller naturligtvis inte i längden.

Men stockholmarnas största problem är ojämnheten – både från period till period och från match till match.

Efter en riktigt bra inledning var mittperioden en offensiv katastrof. De sköt ett enda skott på 20 minuter. På hemmaplan.

Nu gick det trots allt vägen, men mot en offensivt vassare motståndare än vad Linköping är just nu hade det blivit dyrbart.

Djurgården börjar ändå allt mer att se ut som ett slutspelslag. Med en match mindre spelad skiljer det för övrigt bara åtta poäng upp till Luleå på andraplats.

I morgon mot Timrå kan Djurgården bryta en psykologisk barriär genom att äntligen lyckas vinna två raka matcher under ordinarie tid.

När sjukdomar och junior-VM stör som mest öppnar det samtidigt upp för doldisarna.

Med backarna Jonas Brodin och Oscar Klefbom på junior-VM fick Färjestads Johan Larsson mer istid. Han tackade för det genom att dundra in säsongens första mål.

Djurgårdens 19-årige back Erik Gustafsson tog verkligen chansen när han ersatte sjuke Andreas Holmqvist i det första backparet.

Och uppe i Luleå stod Modos 18-årige målvakt Linus Ullmark länge på huvudet när han med kort varsel ersatte sjuke (?) Mikael Tellqvist.

Larsson, Gustafsson och Ullmark.

Hur många hade egentligen koll på de namnen?