Chocken: Luleåbacken tvingas lägga av

Publicerad 2015-02-16

Ryggen sätter stopp för fortsatt spel

Robin Jonsson, 31, har tagit sina sista skär som Luleå-spelare.

Backen tvingas lägga skridskorna på hyllan.

Ryggen håller inte längre för hockey på elitnivå.

– Det har varit en hel del tårar, säger Jonsson till Norrbottens Kuriren.

Efter sex säsonger i Luleå Hockey tar Robin Jonsson det tunga beslutet att lägga av med hockeyn. Ryggen sätter stopp för fler matcher. Som i år bara blivit fyra.

”Inte färdig med hockeyn”

Backen som för bara för en dryg månad sedan berättade för hockeysverige.se att han inte var klar med hockeyn, tvingas nu lämna hockeyn på grund av ryggproblemen som han försökt bli kvitt med. Detta meddelar Luleå Hockey på sin hemsida.

– Jag kan inte spela på den nivån och det är beslut som måste tas. Förhoppningsvis har jag glädje av det längre fram, säger Jonsson till Norrbottens Kuriren.

31-åringen har hela tiden hoppats på en comeback och har aldrig tvivlat på sin förmåga att kunna ta steget ut på isen igen. Men nu fick han beskedet från läkarna att det en återkomst inte är aktuell.

– Jag har inte tvivlat på mig själv. Jag har trott att jag ska greja det. Jag är besviken på mig själv att jag inte kan klara av det, men alla möter sin överman någon gång och den här gången var det inget jag kunde kämpa mig igenom. Kroppen säger nej och då är det nej, säger Jonsson.

"Fruktansvärt tråkigt"

Klubbens sportchef, Lars "Osten" Bergström säger till klubbens hemsida att Jonsson meddelade klubben under måndagen om sitt beslut.

– När vi mottog beskedet från Robin om att hockeykarriären är över kändes det fruktansvärt tråkigt. Vi har dock största respekt för Robins beslut för hälsans är i alla lägen det viktigaste vi har och går alltid före allt annat.

Det var på fredag förra veckan som backen hade ett möte med sina läkare och fick då beskedet att de såg en för stor risk med att fortsätta spela och då tog han det tuffa beslutet att lägga skridskorna på hyllan.

– Egentligen inte så tufft i lördags när vi satt och diskuterade det vid middagsbordet. Betydligt tuffare i dag när det blir en verklighet. Det har varit en hel del tårar. Självklart är det jobbigt, men samtidigt skönt att få det överstökat, säger 31-åringen.

Följ ämnen i artikeln