Abrahamsson: Timrå lurade döden – tack vare sina grovjobbare

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-06

TIMRÅ Timrå hade två val.

Vinna första matchen eller ge upp hela matchserien.

Tack, Timrå för att ni valde bort det andra alternativet.

Det utskällda matchupplägget ger lagen på undre halvan en möjlighet att sätta tryck på topplagen.

Samtidigt kan det betyda plötslig död.

Förlust i den första hemmamatchen innebär att allt mer eller mindre är över. Fråga bara Brynäs.

Timrå kände till förutsättningarna och var berett att betala priset.

De gick ut och spelade Timrå­hockey, med allt vad det innebär, i den första perioden.

Hög intensitet i skridskoåkning, mycket energi och en andragubbe som hela tiden drev stenhårt mot mål.

Grova misstag

Enda problemet var att hemmalaget samtidigt passade på att bjuda HV 71 på en handfull riktigt heta lägen.

Tränare Challe Berglund pratade om övermod i offensiven.

Tyckte mer att det handlade om grova individuella misstag – och de är svåra att försvara sig mot oavsett hur väl balanserat laget är.

Nu räddades Timrå av Johan Backlund.

Han var ruskigt bra, precis som Stefan Liv.

När stjärnorna svek – Pyörälä (för??en gångs skull) och Wandell (igen!) var det grovjobbarna som klev fram i Timrå.

Oscar Sundh, Björn Svensson och Anton Axelsson var några som visade vägen. Mikko Lehtonen och Pär Styf var exakt så bra som de måste vara för att hålla ihop en allt annat än solid backuppsättning.

Idiotisk tackling

HV då?

Ja, det brukar sällan sprudla om Jönköpings­laget i inledningarna av matchserierna.

Det gjorde det inte i går heller.

Ändå var de regerande mästarna på väg att få matchen precis dit de ville. Fram till Martin Thörnbergs vårdslösa – och fullständigt idiotiska – bentackling på Kimmo Lotvonen.

Den gav Timrå ny energi och förändrade matchbilden.

Gör om kedjan!

Till sist: Jag kan köpa hur Kenta Johansson formerar sitt lag fram till fjärdekedjan.

Men en överbetald och petad back (Angell), en bekväm tjeck (Piros) och en spelare som varit skadad i princip hela säsongen (Staal) pumpar inte in den energi som en fjärdekedja måste göra under sina ströbyten i ett slutspel.

Här vill jag se Ullström och Önerud i stället. Något som betyder att Kenta måste trampa på några redan ömma tår.

Följ ämnen i artikeln