”Han var stukad – och vingklippt”

Pär Arlbrandts väg från fiasko till SHL:s poängkung och Tre Kronor: 'Inget att hymla om, jag var osäker'

helskärm

Han toppar SHL:s poängliga och är en av nyckelspelarna i Pär Mårts lag i Karjala Tournament.

Men Pär Arlbrandts väg till toppen har varit allt annat än spikrak.

Efter två misslyckade försök att etablera sig i högsta ligan fick han som 27-åring sin tredje chans.

Tvivlarna var många.

Inte minst han själv.

Pär Arlbrandt, som fyller 31 år om några veckor, har på 19 matcher sprutat in 30 poäng. Snacket om att han kan slå Håkan Loobs över 30 år gamla rekord på 76 poäng har tagit fart.

Hur stor sporre är det?

– Inte ett skit, om jag ska vara ärlig. Jag tror verkligen att det blir väldigt väldigt svårt. Och Loob gjorde det på 36 matcher så det är inte ens rättvist om jag nu skulle slå det.

Ett svar jag normalt snabbt skulle avfärda som en klyscha, men efter att ha suttit ner med Arlbrandt är jag inte lika säker. Han är öppen och ärlig och tvekar inte att berätta om hur han brottats med sina mentala spöken.

Han hymlar heller inte om att han ofta följer de andra SHL-­lagens matcher:

– Det här snacket om att spelarna inte ha koll på varandra tror jag inte på. Många sitter och tittar fast de inte skyltar med det, säger Arlbrandt, som slukar det mesta i sportväg på tv:

– Jag tycker det är härligt att se, vad ska jag säga…, Almtuna–Karlskoga en onsdagskväll.

”Inte tillräckligt bra”

Notorisk poänggörare i allsvenskan men inte tillräckligt bra för elitserien. Det var under många år det allmänna omdömet.

Som junior gjorde han ett första försök i moderklubben HV 71:

– De hade ett jättebra lag och jag var inte tillräckligt bra helt enkelt. Det går inte att skylla på tränaren eller något annat.

Fem år senare, 2007, gjordes nästa försök. Då kom han som hyllad poängkung i allsvenskan till nykomlingen Södertälje.

Du hade gjort 72 poäng din sista säsong Rögle, var glödhet i allsvenskan men i Södertälje blev det…

– Fiasko. Ja, men så var det. Just då var det skit, man mådde dåligt. Det var helt klart den tyngsta säsongen i karriären. Det var innan man hade barn också, hockeyn var verkligen allt. Jag låg och grubblade mycket och hade dåligt självförtroende när jag väl fick chansen. Men i efterhand var det nyttig, jag lärde mycket om mig själv.

”Jag låg sömnlös”

Arlbrandt matchades sparsamt och gjorde bara två poäng på 26 matcher. Han ville därifrån och klubben svarade med att skicka ner honom i junior­laget.

Det slutade med utlåning till österrikiska Klagenfurt. Säsongen efter återvände han till Sverige igen och valet stod mellan två allsvenska klubbar:

– Västerås och Malmö, jag låg sömnlös några nätter. Till slut blev det Västerås, ett beslut jag verkligen inte ångrar.

Västerås tränades av Johan Tornberg, numera expertkommentator på Viasat:

– Pär var stukad och vingklippt när han kom, inget snack om saken. Vi ville ha tillbaka honom på rätt spår igen, berättar Tornberg och fortsätter:

– Jag kommer mycket väl ihåg våra första samtal. Vi satt både i ishallen och på golfklubben i Västerås. Vi berättade hur vi tänkte använda honom. Men vi ville också veta vad han tyckte, om själva uppbyggnaden av powerplay och vilka spelartyper han ville ha runt sig. Från början var han trevande och tyckte inte det var hans sak att ha åsikter om det.

– Men vi stod på oss: ”Nu ska du säga vad du tycker”. Plötsligt bubblade allt fram och han hade jättemånga tankar om hur han ville att det skulle se ut.

Året i Västerås blev en stor succé, både för laget och framför allt Arlbrandt. Han producerade rekordnoteringen 77 poäng och klubben var nära att ta klivet upp i dåvarande elitserien.

Hösten när Arlbrandt skulle fylla 27 år fick han sin tredje möjlighet att etablera sig i elitserien. Både Arlbrandt och radarpartnern Niklas Olausson skrev på för Luleå.

Succé i två allsvenska klubbar, men de två försöken i högsta ligan hade floppat.

Många var minst sagt skeptiska.

Kände du likadant?

– Ja, absolut. Att jag var rätt osäker är inget att hymla om. De här åren lyssnade jag för mycket på vad alla andra sa och skrev i stället för att skita i det och det kan jag fortfarande ångra. Jag var inte direkt jättestark när jag kom till Luleå. Samtidigt var det en jäkla trygghet att jag fick Niklas (Olausson) med mig. Han var lite hårdare mentalt och drog med mig. ”Nu kör vi, liksom”.

”Tabu att prata om det”

För honom var det mer självklart att ta för sig?

– Ja, han var mer framåt medan jag var mer osäker. Niklas hjälpte mig väldigt mycket och det är jag tacksam för.

Att erkänna att pressen utifrån påverkade är det inte många idrottare som gör.

– Det är lite tabu att prata om det i Sverige. Jag tror att väldigt många spelare har eller har haft prestationsångest. Det är mer snack om vad man ska äta eller inte äta eller hur många intervaller man ska köra. Att träna hjärnan, där finns det mycket att hämta för svenska klubbar.

Bortsett från de två misslyckade elitserieförsöken har Pär Arlbrandt producerat varje säsong i alla klubbar han har varit.

En stor del av förklaringen är smartness, noggrannhet och ett välutvecklat hockeysinne.

– Han ser saker som andra inte ser och är otroligt intresserad och mån om att allt ska fungera. I Västerås lämnade han absolut ingenting åt slumpen. Var det något som inte fungerade i powerplay var han direkt inne och kollade på video för att hitta lösningar, säger Johan Tornberg.

Drivkraften: producera

Tekniskt tycker Tornberg att det finns mer att hämta:

– Ibland har han ett bra skott, men oftast är det ganska dåligt. Han har ingen speciellt bra tajming. Däremot har han en förmåga att träffa mål och är dessutom väldigt pricksäker. Samma med passningar, kan vara fladderpass från hans klubba men pucken kommer alltid till rätt adress. Han är en mästare på att hitta hålen vid exempelvis klubba skridsko på motståndaren. Hans absoluta styrka är att vinna över sin motståndare från sarghörnet.

För Arlbrandt är viljan att producera en viktig drivkraft:

– Det blir lite som en vana att göra poäng. Se på killarna i NHL, de ligger i toppen år efter år och det är ingen slump. Får du in drivkraften att aldrig vara nöjd sitter det till slut.

Och vi avslutar där vi började. Kommer Arlbrandt bli den som suddar ut Håkan Loobs ”omöjliga” rekord?

– Det är lätt att svara nej på den frågan, men jag säger att han lyckas. Jag hoppas verkligen det, rekord är till för att slås, säger Johan Tornberg.