Wennerholm: Ge mig en lika helgalen SHL-säsong som den förra
Festen är här – öppet, spännande och stjärnfyllt
I dag startar hockeysäsongen på allvar och det finns mycket jag gillar med årets SHL.
Det känns mer öppet, spännande och stjärnfyllt än på länge.
Och går det som i fjol möts Luleå och Malmö i SM-final - och Luleå tar guldet.
DREAM TEAM: Skapa till SHL-lag - utmana polarna och vinn fina priser
Det är så det ser ut när jag tittar på Svenska Spels ranking inför säsongen 2016/17 och jämför med hur de rankat lagen inför den säsong som startar på lördagen.
Fjolåret gick inte alls som de flesta förutspått.
Favoriterna Växjö och Skellefteå åkte ut redan i kvarten, Frölunda i en stenhård semifinal mot Brynäs.
När allt var över hade vi en av de mest otippade SM-finalerna någonsin.
För vem hade satt pengarna på HV71 och Brynäs i en SM-final? Räck upp handen!
Nej, tänkte väl det.
...då möts Luleå-Malmö i final
Det fanns väl några inbitna hemmafans och en och annan lycksökare som tippat SM-guld till HV71, men de fanns inte på kartan hos 99 procent av alla experter då fjolårssäsongen startade.
Hos Svenska Spel var HV71 rankat tia och gav 25 gånger pengarna för ett SM-guld.
Brynäs var sjua till sjutton gånger.
Skulle samma sak upprepa sig den här säsongen, skulle alltså Luleå och Malmö mötas i en SM-final framåt vårkanten och norrbottningarna skulle ta SM-guld.
Men vem tror på SM-guld till Luleå just nu utan att klassas som en fullkomlig galning?
Jag har själv blivit idiotförklarad på sina håll bara för att jag tippat dem sexa i min sluttabell.
Men om man vänder på det:
De få som tippade HV71 som guldvinnare redan inför seriestart förra säsongen - som Sportbladets Emil Karlsson Lagnelius - kan kalla sig genier när säsongen är över. De som såg vad ingen annan såg.
Kan bygga något stort
Men allt visar hur svårt det blivit att tippa en sluttabell och en SM-segrare redan inför första nedsläpp.
Det har bara blivit svårare med åren, då nästan alla lag byter ut halva trupperna från en säsong till en annan numera.
Men ge mig gärna en ny och lika helgalen säsong som den förra. Det blev trots allt en av de roligare jag varit med om. Även om publiksiffrorna var alarmerande låga i grundserien och de sämsta på fjorton år, så exploderade allt i SM-slutspelet.
Där var det makalösa målfester, vansinniga vändningar, skrällsegrar, det var kamp, spruckna suspensoarer och fullt på läktarna.
Och det där med Luleå-Malmö i en SM-final.
Det kanske inte låter så tokigt ändå.
Själv åker jag för att se regerande mästarna HV71 i premiären mot Djurgården.
Stockholmarna som jag valt som ett skrällag i vinter och lagt på en fjärdeplats i tabellen.
Det är jag ganska ensam om.
Varför fyra?
Jag har en känsla av att tränaren Robert Olsson kan vara på väg att bygga upp något stort under sitt andra år som huvudansvarig.
HV71 tror jag däremot nästan lika lite på som förra säsongen, trots SM-guldet. Över hälften av de jublande spelare jag stod och såg spruta champagne på varandra i omklädningsrummet efter SM-guldet är borta.
Det är bara fyra och en halv månad sedan.
Det märkliga är att det inte är något märkligt alls i dessa tider.
Det ser i stort sett likadant ut i alla klubbar. SM-guld eller ej.
Frölunda är mina favoriter till både seriesegern och SM-guldet. Jag tycker de har den perfekta mixen av gammalt och ungt och har fått tillbaka den spets som saknades i fjol.
Återvändaren Ryan Lasch lär har varit grym på försäsongen.
I premiären möter de min jumbo Mora och det känns ju som det bara kan sluta på ett sätt.
Eller?
Går det att vara säker på ens det?
Jo, jag tror det trots att jag inte glömt bottentippade Karlskronas sensationella start förra året, då de ledde serien inför landslagsuppehållet för Karjala Cup.
Eller också blir det en lika galen säsong den här gången, då inget går som man trott.
Det finns en tjusning i det också.
Något säger mig också att det kommer att handla extra mycket om målvakter i vinter. Inte bara för att Viktor Fasth är tillbaka i Växjö och Jonas Gustavsson i Linköping. De är båda potentiella förstemålvakter i OS.
Utan mer för att det här med pååkningar i målgården ska avgöras av domarna på isen i första hand. Situationsrummet får inte ens lägga sig i om inte domarna själva bestämmer sig för att ringa.
Det tackar jag för. Det dömdes tydligen bort 70 mål för att målvakterna stördes i målgården förra säsongen. Minsta touch gav ”no goal”. Väntetiderna på situationsrummets beslut var oändliga.
Nu är det högre krav på vad som ska kallas kroppskontakt och det ska bli intressant att se hur domarna tacklar sitt nya ansvar.
Det kommer definitivt att bli en av vinterns största snackisar.
