”Sampa”: Min familj är ur-gnagare

Marcus Leifby

”Vi har goda möjligheter att slå ut Karlskrona”

Christian Sandberg har spelat i AIK sedan han var tolv år.

Nu ska lagkaptenen leda klubben tillbaka till SHL ännu en gång.

– Vi har goda möjligheter att slå ut Karlskrona. De har haft en tuff säsong, vår har varit raka motsatsen, säger AIK-kaptenen.

Han är bara 28 år, ”Sampa”.

Ändå känns det som att han har spelat i AIK i evigheters evigheter.

Vilket han har.

Christian Sandberg var bara tolv år när han kom till AIK efter pojklagsspel i IK Bele och Järfälla HC.

16 år och tio A-lagssäsonger senare är han fortfarande kvar.

För två veckor sedan, i samband med den första finalmatchen hemma mot Tingsryd, gjorde han sin 500:e match för klubben och han tillhör nu en exklusiv skara AIK-ikoner.

David Engblom, Dick Tärnström, Anders Gozzi, Peter Gradin och Rikard Franzén. Och du.

– Det är coolt. Det är inga dåliga spelare som är där. Samtidigt… det gör mig ödmjuk på något sätt.

David Engblom spelade 705 matcher för AIK. Fyra–fem säsonger till och du är ikapp?

– Mm, vi får se.

Mycket mer än så går det inte att få ur en hockeyspelare som gått in i den berömda ”en match i taget”-bubblan.

Gjorde resan tidigare

Efter en lång grundserie och en tuff bäst-av-fem-finaldust mot Tingsryd är AIK framme i ännu en finalbatalj – den här gången mot Karlskrona.

Vinnaren spelar i SHL nästa säsong och slitvargen, målskytten, tekaren och ledaren Sandberg har gjort samma resa förut.

2010 var han med och förde AIK tillbaka till det som då hette elitserien.

– Det är nog det häftigaste ögonblicket jag varit med om som AIK:are. När vi slog Växjö hemma på Hovet. Vi gjorde 1–0 med åtta minuter kvar och avgjorde i öppen kasse. Det är svårt att beskriva den känslan. Det vill jag gärna uppleva igen.

Varför blev det AIK för dig?

– För att jag är AIK:are. Det fanns inget annat alternativ. Min familj är ur-gnagare.

Men din brorsa (Filip) spelar i HV71.

– Ja, det stämmer. Det är svårt att svara på varför det blev som det blev, men jag är AIK:are i grund och botten. Och för mig har det betytt så oerhört mycket att få stanna i klubben så länge. Jag har spelat med A-pojkarna, J-lagen, och nu i A-laget, och så alla faser vi har gått igenom. Tuffa tider och härliga tider. I AIK har jag verkligen fått känna att jag lever.

”Jag gjorde allt”

Vad hade du för förebilder när du var yngre?

– Man såg väl upp till de stora, ”Foppa” och ”Sudden” och de där, men jag hade ingen speciell. Jag lyssnade mycket till farsan.

Vad sade han?

– Att jag skulle köra på det som var roligt. Och jag gjorde allt. Spelade hockey, fotboll, tennis, golf. Jag fick välja själv och träna så mycket jag ville. Det var ett jäkla körande för morsan och farsan och de har alltid sett till att man har haft roligt.

Brorsan är sju år yngre så ni har kanske inte gnuggade så mycket ihop?

– Jo då! Han var med när vi lirade landhockey och så. Han fick bita i kan man säga. Den skolningen gjorde nog nytta.

Du är kapten i år. Hur är det?

– En stor ära och jäkligt kul. Jag har varit assisterande tidigare och det är inte så stor skillnad. Jag försöker alltid föregå med gott exempel på och utanför isen.

Du behövde aldrig fundera ett extra varv när frågan kom?

– Nej.

Vem var den första du ringde och berättade det för?

– Farsan. Han tyckte det var sjukt stort. Och det tyckte jag också. Stort och jävligt roligt.

Hur påverkas du i ditt spel med det där C:et på bröstet?

– Det blir väldigt viktigt att vara på tå varje kväll, på varje träning, från sommarträningen och hela vägen fram. Och det försöker jag vara. Sedan har alla olika sätt att leda. En del håller brandtal i omklädningsrummet, andra är tysta och leder laget på isen.

Du?

– Jag pratar när det behövs men framför allt försöker jag gå i bräschen på isen.

Kontraktet går ut

Vad är klubbkänsla för dig?

– Att man sätter klubben före sig själv. Jag vill ge klubben framgång samtidigt som jag vill nå framgång själv. Är man ödmjuk i den situationen tror jag att man kan lyckas med båda.

Du har spelat i AIK hela ditt liv. Har du blivit så mycket AIK att det blir svårt att spela någon annanstans? Att du blir svår att värva för andra klubbar?

– Lite grann är det nog så. Det kände nog folk redan för några år sedan. Men jag kan inte tänka på det. Jag representerar AIK och man vet aldrig var som händer.

Nej, ditt kontrakt går ut ju efter säsongen.

– Precis.

Men ni har börjat prata förlängning?

– … (skratt)… det behöver vi inte ta nu.

Är det inspirerande att spela på ett utgående kontrakt?

– Jag tänker inte så mycket på det. Det är mer inspirerande att spela ett SHL-kval. Att njuta av de sista två-tre veckorna.

Är du förvånad att det har gått så bra som det har gjort för AIK i år?

– Lite grann faktiskt. Jag visste att vi hade ett ungt och bra lag. Vi har kommit in i ett bra flyt och då är det lätt att spela, när man inte behöver fundera så mycket. Och sedan är vi grymt starka. Vi har tränat oerhört hårt, hårdare än någonsin tidigare. Det har vi nytta av nu. Det är en skön känsla att ha, att man är i form och känner sig stark.

Vad är AIK:s främsta vapen i den här serien?

– Offensiven. Vi har gjort väldigt mycket och är i fysiskt bra form. Vi är ofta starka i sista perioden.

”Vi har kapaciteten”

Vad är det som är så bra i ert offensiva spel?

– Kreativiteten skulle jag säga. Att vi är många som försöker göra saker hela tiden. Att vi vågar och inte är rädda för att testa saker hela tiden.

Det låter som Roger Melin-style?

– Ja, han pratar mycket med oss spelare, ger oss bra feedback och uppmuntrar oss att hela tiden göra saker. Det är okej att misslyckas. Jag tror att det är viktigt när man har ett så pass ungt lag som vi har. Han får oss att njuta av situationen i stället för att känna press.

Är ni redo för SHL?

– Svårt att säga. Det lär bli ett stentufft möte i bäst av sju nu. Men att vi har kapaciteten att slå ut Karlskrona, det är jag övertygad om. Sedan är det svårt att veta hur stor skillnaden är mellan lagen, om det nu är någon skillnad. Det känns som att alla kan slå alla i den här typen av matchserier, den lever sitt eget liv. Det blir mer en inställningsfråga tror jag.

Vad är det sista du säger till laget innan ni går ut på ett fullsatt Hovet för din 505:e match och mötet med Karlskrona i kväll?

– Jag säger nog ingenting. Jag bara vrålar. Eller vi vrålar tillsammans. Det räcker.