Ingen går oberörd: Jag kommer alltid sakna dig, Stefan

helskärm

JÖNKÖPING/NORRAHAMMAR. Håkan Johansson, 44, från Stefan Livs hemby Norrahammar tog av sig sin blåa HV-halsduk. Knöt fast den intill den saknade målvaktens bild vid minnesplatsen, tog av sig kepsen och sa:

– Tack så mycket. Jag kommer alltid att älska dig.

Under hela gårdagen strömmade människor till Kinnarps arena för att hedra den älskade målvakten.

Spelarfruarna grät. Höll om varandra. Tände ljus. En av dem kastade en röd ros på bädden av blommor framför ett porträtt med den store Jönköpingssonen.

’Tänker på familjen’

Birgitta Karlsson, 71, var rödgråten. Torkade sig med en vit, skrynklig näsduk:

– När jag fick höra det i går satt jag ensam i soffan och grät. Det känns så fruktansvärt. Jag tänker på hans hustru och familj.

Vännerna Olivia Ekedahl, 17, Sofia Ericsson, 18 och Patricia Dahrén, 17, från Nässjö, lade skolarbetet åt sidan för att komma till arenan.

– Han var den som livade upp stämningen, som dansade på isen. Jag kan inte fatta det, sa Olivia.

I Stefan Livs hemby Norrahammar utanför Jönköping öppnade kyrkan upp i går kväll på begäran av privatpersoner. Efter en och en halv timme hade ett 50-tal besökare tittat förbi. Tänt ljus. Barn hade ritat teckningar med blågula hjärtan.

– Det märks att det har berört människor väldigt djupt, sa Peter Wiberg, musiker i församlingen.

’Jönköping i sorg’

Han träffar Stefan Livs mamma dagligen och har varit med och konfirmerat hans lillebror.

– Man tänker ju mycket på familjen nu, sa han.

Det var ingen vanlig skoldag i går, berättade läraren Ann-Marie Liw.

– Vi tog en stund på morgonen och pratade med barnen om det här. Alla vet ju vem Stefan var.

Håkan Johansson kände sig tvungen att åka ner till arenan för att ge Stefan Liv sin oanvända HV-halsduk från guld­året 2004.

– Hela Jönköping är i sorg. Jag kommer att sakna honom så länge jag lever. Jag kommer aldrig att glömma honom, sa han.