”Är det bästa beslut jag någonsin tagit”

Publicerad 2015-10-15

Att räkna med – både i poängligan och skolbänken

LINKÖPING. Garrett Roe har bäst ­poängsnitt i hela SHL – trots

vissa skadeproblem.

För Sportbladet berättar LHC:s stjärna om pressen att producera, vänskapen till sina kedjekamrater och stoltheten över sin finansexamen.

– Att fullfölja studierna är det bästa beslut jag någonsin tagit, säger 27-åringen.

Följ ämnen

Garrett Roe har haft en rätt strulig start i Linköping. Han missade stora delar av försäsongen på grund av ryggbesvär och när Sportbladet träffar amerikanen har han fortfarande ont i nacken efter huvudtacklingen från Jimmie Ericsson.

– Det suger, om jag ska vara ärlig. Jag brukar vara en av de skadefria spelarna. Om du tittar på min statistik brukar jag missa två, tre matcher per säsong, men nu har det hänt något hela tiden. Det är frustrerande, säger Roe.

”Pressen är en del av jobbet”

Mellan skadorna har 27-åringen dock levererat. På sex matcher har han gjort nio poäng (4+5) och har tillsammans med Brynäs succéforward Anton Rödin bäst poängsnitt per match (1,50) i SHL. Men det vill inte Roe lägga något större fokus på.

– Spelar du bra kommer poängen. Missade lägen är det jag kommer ihåg och kollar på. Jag missade ett bra backhandläge mot Skellefteå i tredje perioden. Det är något jag tänker på, men jag tänker inte på ­poängen

i tidigare matcher. Det ­betyder ­ingenting. Jag hade en bra chans att kliva fram och göra ett ­viktigt mål, men missade och det tänker jag på.

Är det sunt att fokusera så ­mycket på det negativa?

– Jag tror det är bra att kritisera och analysera sitt eget spel. Annars tror jag att du alltid kommer att tycka att du är bra. Jag gav bort pucken ­innan (Terry) Broad­hurst gjorde 2–2 senast. Jag gjorde fel, och det är det jag kommer ihåg, säger Roe.

Känner du press att producera poäng?

– Alla känner press tror jag. Vi har ett jobb där vi får betalt för att prestera och alltid när man har ett sådant jobb tror jag att man känner press. Jobbar man hårt, tror på sig själv och gör rätt grejer kommer framgången att komma. Pressen är där, och kommer alltid att vara där, men det är en del av jobbet, säger Roe, som enligt Sportbladets hockey­expert Hans Abrahamsson är SHL:s näst bästa import så här långt.

Träffades som tonåringar

Tillsammans med Andrew G­ordon och Rhett Rakhshani har Roe bildat en av SHL:s farligaste kedjor, även om Rakhshani är ­knäskadad nu. Roe känner både Gordon och Rakhshani sedan t­onåren och tror att det hjälper dem på isen.

– Jag vet hur de är och hur de s­pelar. Jag vet deras personligheter. Vi behöver inte tänka särskilt mycket när vi spelar ihop, och det är väldigt skönt, säger Roe.

Han och Rhett Rakhshani träffades redan som 14-åringar.

– Vi spelade mot varandra på någon camp då och sedan har jag mött honom på college. Det är inte så att jag åker och hälsar på honom tre månader under sommaren, men vi känner varandra från att ha spelat mot varandra, säger Roe.

– (Andrew) Gordon och jag t­räffades på en Capitals-camp. Jag var ung, bodde i området och blev inbjuden att vara med, och Gordon var draftad av dem. Sedan gick vi på samma college, även om han hade slutat när jag började. Men när jag besökte skolan första gången visade han mig runt, säger Garrett

Roe.

Och han visade dig de bästa ­barerna?

Roe ler och håller upp både händerna luften.

– Inga kommentarer på den.

”Är stolt över mig själv”

Garrett Roe gick på St. Cloud State University och efter fyra år på skolan tog han 2011 sin finansexamen.

– Jag hade kunnat lämna efter tre år, men jag stannade i fyra. När k­arriären är över har jag alltid en ­finansexamen från college i bakfickan. Jag är stolt över mig själv att jag klarade det. Att fullfölja studierna är det bästa beslut jag någonsin tagit, säger Roe

– En del lämnar efter tre år och säger att de ska komma tillbaka, men det är inte alla som gör det. De satsar på hockeyn, men vad händer om man inte kan fortsätta spela ­efter fem år? Jag tycker det är skönt att vara klar och ha min examen.

Var det tufft att både plugga och spela hockey?

– Nej, man blir van. Om vi är vid rinken i sex timmar har man ändå rätt många timmar kvar på dygnet och då hinner man plugga. Skolan kom

i första hand och hockeyn i andra.

”Svårt att sluta”

Vad vill du göra ­efter karriären?

– Jag vill göra flera saker, och det är förmodligen det som är problemet. Men när jag lagt av känner jag förhoppnings vad jag vill göra. Förmod­ligen gör min ­examen övergången från hockeyn lättare. För det är svårt att ­sluta med ­något som man älskar, säger Garrett Roe.

Rankar: De är SHL:s fem bästa importer

1) Julius Hudacek – mv, Örebro

Hans förstärkningar och påstådda filmningar har hamnat i fokus. Men om vi bortser från det är slovaken en otroligt duktig målvakt som levererar topprestationer i snudd på varje match.

Att han även är en av SHL:s största profiler gör inte saken sämre.

2) Garrett Roe – f, Linköping

Fanns vissa frågetecken inför säsongen,­ men den lille har levererat stort i inledningen. Spelskicklig och bra blick, har en förmåga att hela tiden hitta lösningar i anfallszonen.

Väldigt viktig för Linköpings ­offensiva spel.

3) Ryan Lasch – f, Frölunda

Jag har ifrågasatt Ryan Laschs förmåga att växla upp i tuff slutspelshockey. Möjligt att jag har fel där. I grundserien är det  i alla fall inget snack: där är Lasch tveklöst en poängmaskin och underhållare av ­högsta klass.

4) Greg Scott – f, Brynäs

Anton Rödin har – med all rätt – nästan drunknat i superlativer under säsongsinledningen. Men i de senaste matcherna är det kedjekompis Scott som har varit vassast.

Bidrar definitivt inte bara med poäng, utan även med hårt jobb och ledaregenskaper.

5) Milan Gulas – f, Färjestad

Känns pålitlig som en klocka, åtminstone för att vara en tjeck – om jag nu för en gång skull får vara fördomsfull. Nej, men Gulas  har varit viktig för Färjestad under sina år i klubben och den här säsongsinledningen är inget undantag.