"Flygis" nya karriär
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-09-13
”Jag hade gärna följt Mårts till juniorkronorna”
Gävle. Från tränarställ till blåställ. Göran ”Flygis” Sjöberg fick inte fortsätta i HV71 när coachen Pär Mårts fick gå. Nu är ”Flygis” tillbaka där allt började – som snickare åt Kossan & Kalven Bygg.
– Jag hade gärna följt med Pär Mårts till juniorkronorna, säger Göran ”Flygis” Sjöberg.
”Flygis” och Mårts har varit som Emil och Alfred i många år och hängt ihop i alla väder. De har jobbat väldigt nära varandra med AIK, Västerås och HV71. Mårts har stått för det lugna och kontrollerade medan ”Flygis” skrikit, svurit, gestikulerat och drivit på. Men efter att HV71 åkte ut i den täta semifinalserien mot Modo var det tack och hej.
Klassisk hockeymark
Och medan Pär Mårts tagit över juniorlandslaget hittar vi Göran ”Flygis” Sjöberg på annan klassisk hockeymark klädd i svarta blåställ, orange-färgade Foppa-tofflor och ett koben i högsta hugg. I Strömsbro i Gävle, en stadsdel som bland annat fostrat legendarerna Leif ”Honken” Holmqvist och Wille Löfqvist. ”Flygis” är tillbaka på mammas gata och jobbar som snickare igen.
– Det här är lika roligt som att träna ett hockeylag, men det är kanske inte lika roligt när lönekuvertet kommer, säger Göran ”Flygis” Sjöberg som är i färd med att byta fönster i ett hus på Storgatan i Strömsbro.
Är det inte en prestigeförlust att gå från ett jobb som högavlönad tränare på elitserienivå till att bli en vanlig arbetare igen?
– Absolut inte, jag är prestigelös och stämningen på det här jobbet påminner en hel del om att vara i omklädningsrummet med spelarna. Det är så Pär Mårts och jag jobbat hela tiden också – att vara just prestigelösa.
Så hur hamnade du hos Kossan & Kalven Bygg AB?
– Jag gick bygg- och anläggningsteknisk linje med Kossan (Bo Persson) efter grundskolan och har länge haft ett stående anbud från honom. Jag brukar få sms:s när vi förlorat någon match där det stått saker som ”Snart får du sparken, behöver du ett jobb?”. Den här gången behövde jag ett jobb och samtidigt få göra något annat.
Om du köper in dig i Kossan & Kalven skulle ni få ett ganska roligt namn; Flygis, Kossan & Kalven.
– I och för sig, men några sådana planer har jag inte.
Blir det inte väldigt tomt efter att ha avslutat en intensiv elitserie med 55 grundserie- och 14 slutspelsmatcher?
– Jo, det är därför det var så bra för mig att omedelbart börja hos Kossan & Kalven. Så jag fick saker att göra omgående.
Hur gick det till när du fick gå från HV71?
– Det var helt odramatiskt. Både Pär Mårts och jag fick reda på det i januari av sportchef Fredrik Stillman.
Hade du velat vara kvar?
– Jag vet inte, på ett sätt var det här bättre eftersom jag nu själv slapp ta något beslut. För jag hade en hel del hemlängtan. Man blir lite asocial av att pendla så länge som jag gjort, till slut vet man inte ens vad det är för dag. Jag har fått spelat 14 semifinaler med HV, men visst hade det varit kul att få ha vunnit ett SM-guld. Nu blev det inte så.
Var det aktuellt för dig att följa med Mårts till juniorlandslaget?
– Ja, det var det, Pär Mårts ville det. Men det finns redan en organisation kring laget och det var klart att Peter Sundström skulle ha den rollen redan när Mårts tillträdde. Men om Peter Sundström inte kan eller någon annan fattas är jag beredd att hoppa in.
Göran ”Flygis” Sjöberg bor två slagskott bort från Brynäs nya Läkerol Arena och skulle med sin rutin och erfarenhet kunna vara en tillgång för klubben som han spelat i och varit huvudtränare för mellan åren 1996 och 1998. Men intresset från föreningen är iskallt.
– Jag har inte hört ett dugg från Brynäs, mer än att jag har kontakt med några av de gamla spelarna privat förstås. Men Brynäs verkar inte vara intresserade av mina tjänster längre, säger Göran ”Flygis” Sjöberg.
Skulle du vilja det?
– Ja, det vill jag nog, hockeyn kommer jag aldrig att släppa, jag hade ju till exempel hand om Brynäs B-juniorer för något år sedan och det var väldigt kul.
Rubrikernas man
Göran ”Flygis” Sjöberg har alltid varit rubrikernas man, både som spelare och tränare. Många gånger har det handlat om hans tuffa stil och humör. Han är till exempel en av endast fem spelare genom elitseriehistorien som dragit på sig mer än 30 utvisningsminuter i en match och 1989 polisanmälde Peter Ekroths pappa ”Flygis” efter att han slagit sonen med klubban i ansiktet in en match. Och som tränare för norska Storhammar slogs ”Flygis” bland annat med Vålerengens spelare Øysten Olsen och fick lämna laget samma dag.
– Ekroths pappa var väl inte riktig klar över vad man gör på isen under match. Men jag har lugnat ner mig genom åren. Och i Norge verkar de också ha förlåtit mig eftersom jag fick ett erbjudande före midsommar om att träna ett elitlag från Halde, Comet.
Varför nappade du inte på det?
– Det var bra pengar och många svenskar i laget, det var lockande och intressant, men jag vill vara hemma ett tag nu.
Varför förlorade HV71 mot Modo?
– Vi lyckades inte få ut max av laget, det hände aldrig att alla var bra samtidigt och vi fick jobba hårt för varje mål. Och den där förlustpucken vi fick i baken uppe i Ö-vik när det bara återstod 44 sekunder i match sex avgjorde till deras fördel. De fick hela tiden målen lite lättare än oss.