Smörgårdsbord för alla hockeyälskare!
Publicerad 2016-03-14
Ingen brunsås någonstans – det kan bli fyra riktigt härliga matchserier
Så var det klart.
Och jag måste citera Gert Fylking:
Äntligen!
De här fyra kvartsfinalerna är ett smörgåsbord för alla hockeyälskare.
Efter 52 mer eller mindre sevärda omgångar och två åttondelsfinaler är vi äntligen där.
Kvartsfinaler.
Jag kan villigt erkänna att jag inte har gått i spinn över det som numera kallas åttondelsfinaler. Som tidigare hette play in och är lite förlorarnas chans till revansch.
Som en sämre variant av en bronsmatch. Jag har svårt för sånt, även om Djurgården, Brynäs och inte minst Hovet-publiken bjöd på en värdig avslutning.
Men nu, nu jäklar.
Det är bara att slafsa i sig från det smörgåsbord som har dukats upp.
Jag hittar ingen brunsås någonstans.
Måste jag (och jag har egentligen ingenting emot det) välja ut två matchserier som ser lite intressantare ut blir det Luleå–Färjestad och Frölunda–Djurgården.
Äntligen ett storstadsmöte i slutspelet. Jag kan ärligt erkänna att jag har saknat det. Dessutom handlar det inte om Brommapojkarna mot Häcken, om man säger så. Frölunda och Djurgården är verkligen respektive stads hockeyklubb. AIK får ursäkta, men de är tvåa i Stockholm när det gäller hockeyintresse. I Göteborg finns det bara Frölunda.
”Osten” och Loob huvudpersoner
Luleå mot Färjestad…
Herregud, här blir det åka av. Både på isen och vid sidan om. Något säger mig att Lars ”Osten” Bergström och Håkan Loob blir minst lika viktiga aktörer som Joel Lassinantti och Milan Gulas.
Räkna med långsittningar i domarrummet och en hel del telefonsamtal till både domarchef, disciplinnämnd och Riksidrottsförbund. Någon anmälning hit, någon överklagan dit. Allt kan hända.
Det är också ett möte mellan seriens mest påkostade spelartrupper, åtminstone om vi frågar Mike Helber. Sportcheferna Carlsson och Bergström har en helt annan bild av verkligheten.
Men hjälp av Minecraft-mlijoner har Luleå verkligen försökt vässa till truppen, det har varit minsta sagt blandade resultat när det gäller spetsvärvningarna.
Och nu när slutspelet drar igång på allvar ser jag inget annat än att det är tyngd, fysik och djävulskap som ska ta Luleå vidare från den här duellen. Mer Granström än Rajala om jag säger så.
Allt talar för Skellefteå, men…
HV 71 drog Svarte Petter och ställs mot Skellefteå. Klart att ett möte med Frölunda hade varit en bättre resa, både sportsligt och geografiskt. Nu talar allt för att HV 71 åker ut i kvartsfinal för sjätte året i rad.
För Skellefteå är givetvis storfavoriter att gå vidare, men jag tror inte det blir i fyra raka matcher.
Den här HV-upplagan har definitivt inte imponerat i grundserien. Men den innehåller trots allt så mycket erfarenhet och så pass många skickliga spelare, en revanschsugen Tedenby tillbaka, att de har goda möjligheter att stjäla en eller till och med två matcher. Håve Blå lär i alla fall inte sakna publikstöd i Kinnarps Arena.
Hallams stora utmaning
Till sist Linköping mot Växjö. Smålänningarna har jag varnat för den senaste månaden och visst är det slutspelets stora outsider. Något säger mig att det här kan bli den mest taktiska kvartsfinalen. Två unga moderna tränare ställs mot varandra: Dan Tangnes mot Sam Hallam. Växjötränare Hallam har under sina två tidigare slutspel visat sig vara en skarp taktiker och skicklig bänkcoach. Det fick vi prov på i kvartsfinalen mot Örebro och finalen mot Skellefteå för ett år sedan.
Nu blir nyckeln för Hallam och Växjö att stänga ner Linköpings flygande nordamerikaner: Roe, Gordon, Rakhshani och Little. Jag tror de lyckas och då har Växjö tillräckligt med offensiv spets för att knuffa bort Linköping från den här matchserien.
Växjö har dessutom ett imponerande facit under sin korta slutspelshistoria. Man har vunnit fyra av de fem matchserier klubben varit inblandad i.
På onsdag drar det igång.
Ursäkta uttrycket: men jävlar vad jag längtar.