Forsberg: ”Bengan” lärde mig mycket
Publicerad 2017-05-29
PITTSBURGH. I natt går Filip Forsberg upp i sin första Stanley Cup-final.
I Nordamerika alltså.
Hemma på Wallénvägen på Åkerö utanför Leksand har han redan spelat ett oändligt antal...
– Och då avgjorde jag givetvis alltid, säger den svenske Nashville-stjärnan med ett brett leende till Sportbladet.
Alla pojkar och män som vid 02-tiden i natt, svensk tid, halkar ut på isen i PPG Paints Arena i centrala Pittsburgh för första ronden i Stanley Cup-finalen 2017 förverkligar en dröm de burit med sig sedan de var små knattar.
För Filip Forsberg, Predators poängkung i slutspelet, föddes den ett par månader innan han skulle fylla sju år – våren 2001..
– Ja, mina tidigaste minnen av Stanley Cup-finalen är när Colorado slog New Jersey 2001. Den såg jag mycket av, berättar han när vi träffar honom dagen innan karriärens hittills största ögonblick.
– Och...tja, sedan dess har jag drömt om att själv spela Stanley Cup-final. Det började där och då.
”Blir fruktansvärt kul”
Nu är väntan alltså över.
– Det är ju en vecka sedan vi blev klara och ju närmare vi kommit första matchen, desto mer har det börjat sjunka in, fortsätter han.
– Nu när det är mediadag och bara ett dygn kvar känns det verkligen att det är nära. Det ska bli fruktansvärt kul, vi är alla taggade på att få komma i gång nu.
Någon nervositet går inte att spåra.
Men så har den 22-årige masen också, egentligen, redan spelat en oändlig mängd Stanley Cup-finaler.
Bara inte på NHL-rinkar...
– Jo, jag spelade väldigt många Stanley Cup-finaler med brorsan (Fredrik) och kompisarna och grannarna hemma på gatan utanför huset på Åkerö under uppväxten, ler han.
– Likaså på rinken på Åkerö skola. Självfallet avgjorde jag alla de matcherna...
Tackar ”Bengan”
Gör han det även i verkligheten sker det mot en gammal vän.
Patric Hörnqvist, numer Pittsburgh-pingvin, spelade i Nashville när ”Flipper” först kom över till Nordamerika och den mer ärrade målgårdsmarodören tog den unge landsmannen under sina vingar.
– Ja, Patric och hans hustru Malin var verkligen otroligt vänliga och hjälpte mig på alla sätt det första året. Det är jag väldigt tacksam för, berättar Filip.
– Jag lärde mig väldigt mycket av ”Bengan” också hockeymässigt, om hur man ska förbereda sig och hur man måste älska hockey. Det blir speciellt att möta honom på isen nu, helt klart. Men samtidigt... i en final har man inga vänner i det andra laget.
Det vet man om man redan har hunnit utkämpa några Stanley Cup-draman på gatan utanför mammas och pappas hus!
