Han extraknäcker – på ett pensionat

”Det är viktigt att koppla bort hockeyn”

helskärm

KUNGSHAMN. I en gammal prästgård bland Bohusläns klippor laddar Niklas Andersson, 39, för ännu en säsong i Frölunda.

Vid familjens pensionat.

– Här går pulsen ner, säger veteranen som ännu inte vill se slutet på karriären.

helskärm

Den vitmålade Prästgården i centrala Kungshamn sägs vara mer än 150 år gammal. För fyra år sedan köptes den av Niklas och Jessica Andersson, tillsammans med några vänner. De driver den som pensionat och har ett lummigt trädgårdskafé där det ofta är livemusik på den nybyggda altanen.

– Vi kan nog ha upp till 300 personer här när det är fullt, berättar Niklas och visar runt.

Jessica är från trakten och familjen har ett sommarhus precis vid infarten till Kungshamn, inte långt från bron till Smögen.

Det är här Niklas Andersson hämtar kraft och lugn, alldeles intill västerhavet.

– Pulsen går ner när jag kommer hit. Lediga dagar känns dubbelt så långa. Det är hur vackert och avkopplande som helst, säger han.

– Jag tycker att det är viktigt att kunna koppla bort hockeyn.

Efter bland annat nio år i Nordamerika är det Jessicas dröm som nu uppfylls. Trots att hon har ett ordinarie jobb vid sidan av, just nu på SVT för inspelningarna av ”På Spåret”, är det pensionatet som är det stora intresset under ledig tid. Prästgården har fyra rum med bäddar, och serveringen erbjuder både mat och fullständiga rättigheter.

”Naturligt att stötta Jessica”

– Jessica har hängt med mig så många år att det är naturligt att stötta det här, säger Niklas som hjälper till.

– Jag har lagt golv och öppnat upp valv och gjort annat hobbysnickeri. Sen klipper jag gräs och sånt. Men jag tar inte emot gäster eller serverar i kaféet.

När sommaren nu är över ligger Niklas Anderssons fokus på ännu en säsong i Frölunda. Han debuterade som 16-åring redan 1987 i ett lag med spelare som Benny Westblom, Janne Karlsson och Christer Kellgren – födda på 1950-talet.

Närmar sig 40

Till våren fyller Niklas Andersson 40 år.

Än orkar han fortsätta.

Och han är fortfarande en av lagets allra bästa anfallare.

– Man är ju till åren och det blir mer och mer matcher, men jag orkar. Det gäller bara att vara förberedd fysiskt. Jag tycker fortfarande att det är skoj att träna, säger han.

Hockeyn går fortare i dag än när du slog igenom?

– Det går fortare och alla är mer vältränade. Det kan smälla hårdare än förr, men det är vi tränade för.

Vad säger kroppen?

– Vissa dagar kan det vara segare att komma igång, men det går i perioder. Jag har haft tur som varit fri från skador.

Och det är lika skoj som förr?

– Ja, absolut, och det är få förunnat att leva ut sin dröm. Jag är tacksam att kroppen håller och att jag får spela i min egen hemstad.

Tittar hellre på fotboll

– Men jag tittar inte på hockey, då blir det för mycket. Du vet hur det är, snickaren orkar inte sätta upp sina egna lister och bagaren har inget eget bröd där hemma.

– Jag ser hellre på fotboll. Gärna Barcelona.

Tomi Kallio har kallat dig Superman

i en intervju. Är du det?

– Jag såg det. Det var lite roligt. Vi har varit ett gäng som drar varandra framåt. Det gäller att få de unga att ge det lilla extra om det finns några som är lite smålata, hehe.

– Men jag undrar om dagens unga killar orkar spela tills de är nästan 40, de börjar ju satsa så hårt så tidigt.

Gör du din sista säsong?

– Jag vill inte ta de orden i min mun. Jag kanske tycker det är lika kul om ett år och fortsätter. Men slutet på karriären närmar sig, det är en sak som är säker.