Sverige har skrattat färdigt – Skellefteå går upp... tror jag

SKELLEFTEÅ

Ja, jag vet att Malmö sannolikt är klart för elitserien nu.

Ja, jag vet att Skellefteå AIK med ännu större sannolikhet är klart för elitserien också.

Ja, jag vet att ingenting är så osannolikt i Västerbotten som att vara sannolikt klar för elitserien.

Jag inser att man inte ska döma två lag efter en avgörande kvalmatch.

För om man skulle göra det skulle jag skriva:

Det här var den fulaste hockeymatchen jag sett. Om man med ful menar att det inte presterades mer än sammanlagt en handfull passningar värda namnet på hela matchen och att inte en enda spelare klarade av att göra en enda åkning med full puckkontroll på hela matchen.

Det är faktiskt sant.

Det var en match med så många tekniska fel att jag satt och tänkte på min gamla bil av märket VW 411 Variant med elektronisk bränsleinsprutning. Den var en katastrof, den gick sönder på första resan, motorn var så hoppressad att den inte gick att laga, allt var ett gytter av tekniska fel.

Så såg Skellefteå ut i går.

Det var lite gräsligt att se.

Bortsett från en strålande start där hemmalaget under Andreas Falks ledning under de fem första minuterna skapade fyra, fem riktigt bra målchanser och etablerade en fantastisk offensiv med hårt fysiskt spel och skridskoåkning och tog ledningen med 1-0.

Men sen var det slut.

Inte ens Magnus Wernblom var bra.

Sen återstod bara en oändlig rad av pucktransporter där otekniska spelare

alltid valde att passa några sekunder för sent. Sen återstod Anders Söderberg som gjorde uppåkning efter uppåkning som slutade i Malmös köttmur på blå linje.

En mycket primitiv hockey

Det var kort sagt en mycket primitiv hockey som spelades. Med det tillägget att Malmös defensiv var mycket utvecklad. När den väl fått stopp på Skellefteå släppte den inte till mer.

Som de här lagen spelade i går skulle de inte ta många poäng i elitserien.

Varken Malmös Osten Bergström-signerade defensiv eller Skellefteås vilja-men-inte-kunna-offensiv.

Men jag tror ändå att båda lagen går upp i elitserien.

Jag tror inte att Södertälje slår Rögle borta i morgon medan både Malmö och Skellefteå tar poäng mot Leksand respektive Bofors.

Det känns ganska bra med två nya lag i elitserien. Båda lagen har visioner.

Malmö satsar verkligen. Laget hade eget plan med sig i går och flög hem direkt efter matchen. Inget lämnas åt slumpen. Osten Bergström är en av Sveriges bästa tränare, även om han nog försvinner till nästa år. Man har en ny hall på gång. Man har muskler, även om jag blev lite förvånad över den usla publiksiffran i senaste matchen, bara

3 000 mot Rögle.

Men Skellefteå har ännu större visioner.

Spelare från hockeyns bakgårdar

Laget saknar konkurrens om sponsorer i en hockeytokig bygd. De har ett stort upptagningsområde i en hyfsat expansiv bygd. Jag var här för ett par år sen och då hade klubben en klar strategi som den arbetade efter. Den vet hur man drar in pengar, den vet att man måste ha en ny och modern hall och den står klar hösten 2007 och då blir det det vanliga racet med schlager-SM och sånt som får en hel bygd att leva upp.

Och ett elitserielag.

Det jag verkligen gillar med Skellefteås satsning är att den fortsatt trots fiaskona i kvalserien. Hela Sverige har skrattat åt den numera stora och vitt berömda elitseriedarren, som värst skrattade Sverige 2004. Just när det var klart gick det åt helvete. Tre gånger i rad har de tappat på slutet.

3–3–4 är en bra och dålig svit.

Men satsningen har ändå fortsatt med några spelare från hockeyns bakgårdar som fåtts att fungera ihop.

Några unga talanger. På det sättet påminner Skellefteå och Malmö om varandra.

Men ändå var isens bästa spelare i går Mister Skellefteå – urstockholmaren Johan Åkerman som alltmer pratar en mycket vacker västerbottniska. Han var matchens artist – ett slags pistvaktsnollåtta och en lightversion av Nicklas Lidström med lugn, timing och smarta skott. Han var den enda som höll elitserieklass i går.

Jo, en sak till höll elitserieklass.

Det var hemmapubliken.

Klacken North power var magnifik och det här var det bästa publikstödet jag hört sen jag såg LHC spela sig upp i elitserien första gången.

Lasse Anrell