”Lägger av efter OS”

Publicerad 2012-08-30

Kim Martin om landslaget,
skadeproblem, framtiden
och elitseriecomebacken

MOT SISTA STORA MÅLET Kim Martin börjar se slutet på en lång karriär som började med landslagsgenombrott redan som 14-åring. Nu, tolv år senare, har skador gjort sig allt mer påminda. ”Just nu är satsningen till OS, sen lutar det åt att lägga av”, säger landslagets stjärnmålvakt.

Kärleken finns där.

Pengarna finns där.

Nu saknas bara guldmedaljen innan målvakten Kim Martins hockeykarriär är över.

– Som det känns nu lägger jag av efter OS 2014 och det finns tankar på att bli målvakts- tränare i USA och Kanada efteråt, säger hon.

Efter OS 2006 valde Kim Martin att lämna Sverige för studier på Minnesota-Duluth universitetet och spel med deras college­lag. Ett beslut som hon inte ångrar i dag.

– Både utbildningen och upp- levelsen var gratis så det kändes som varför inte. Det är det bästa du kan uppnå som tjej inom hockeyn. Lagen var jämna och hockeykunniga, som NHL:s motsvarighet, säger hon.

Kim fick känna på lyxen av att flyga till vissa matcher, bo på bra hotell och få full hjälp utanför planen med utrustning och allt som hör till.

– En gång när vi åkte och träffade presidenten eller vid de tillfällen då vi hade viktiga matcher så hade vi ett privatplan och det skulle aldrig hända i Sverige.

Förutom att spela hockey var det också sporten som förde samman Kim och hennes pojkvän Jay Hasson.

– Jays kompis spelade i samma collegelag som mig och när vi var och lirade i St. Laurent så kom han och tittade på. Efteråt bodde vi på samma hotell och då blev det snöstorm. Alla var instängda och det ena ledde till det andra. Sedan dess har vi varit ett par.

”Skönt att tjäna pengar”

Jay och Kim har varit tillsammans i 4,5 år och det har fungerat bra – trots att de både har bott ihop och långt från varandra.

– Vi har gjort det bästa av situationen och flugit fram och tillbaka för att träffas. Nu i sommar kör vi halva tiden i Kanada och halva tiden i Sverige. Förhoppningsvis flyttar han hit nästa år och stannar ett år i alla fall.

Kims sejour i USA varade i fyra år och under tiden studerade hon ekonomi och marknadsföring. Eftersom hockeyn var genom college fick spelarna inga löner utan allt skulle vara lika och hade man inte bra betyg blev man kickad.

– Vi fick en klumpsumma som skulle räcka till hyra och det var aldrig några jättepengar. Jag klarade mig bra och tillsammans med CSN-bidrag så gick det precis jämt ut.

Efter studierna valde Martin ett år som proffs i den ryska klubben Tornado Moskva. Dels för att spela i ett nytt land men mycket på grund av pengarna.

– Alltid skönt att tjäna pengar när man vart student. Jag betalade inget i Moskva förutom middag och frukost. Resten stod klubben för så det blev mycket fickpengar. Det är många som säger att pengar inte spelar roll men det gör de faktiskt.

Ville flytta hem

Vad hade du för lön i Ryssland?

– Jag vill inte säga det men man kan relatera det till ett vanligt jobb i Sverige eller kanske lite bättre till och med. Den ligger mellan 25 000 och 50 000 kronor i månaden så jag har kunnat spara ganska mycket.

Varför har du valt att flytta hem till Sverige?

– Jag funderade på att spela i Kanada men jag kände inte för att spendera alla pengar som jag har tjänat ihop. Det skulle ha gått mycket till egen lägenhet, visum och flygresor. Dessutom tränar deras liga bara två gånger i veckan och jag har hört ganska mycket negativt om dem från internationella spelare. Kände att det var bättre att komma hem till Sverige då.

Varför valde du Linköping?

– Jag kände inte för att bo i Stockholm och Linköping kunde erbjuda bra saker. Sen verkar klubben vara bra och seriös i valet av att gå framåt ännu mer så därför skrev jag på ett år där.

Kim Martin kommer inte kunna leva på hockeyn i Linköping, klubben håller därför på att ordna ett deltidsjobb åt henne som förmodligen landar inom marknadsföring då hon är utbildad inom det.

– Vi får ingen lön men det visste jag om innan. Det finns inga pengar inom damhockeyn i Sverige.

Det var hennes bror och pappa som inspirerade henne att börja som hockeymålvakt och redan som 14-åring tog hon en plats i landslaget. Det är tolv år sedan och karriären har sedan dess kantats av skador.

– Jag har opererat båda knäna och haft andra stora skador från 2003 och framåt. Det har gjort att jag tvingats köra rehabilitering i stället för hockey. Det är därför man drar sig tillbaka ännu mer. Jag har fått börja om och kämpa från noll varje gång.

Är du skadefri nu?

– Nej, jag lider fortfarande efter en muskelbristning i låret som jag ådrog mig i november. På grund av det har jag fått en överbelastning på foten på andra sidan så det är de två grejerna just nu.

Längtar efter guld

Hur sommartränar du?

– Rehab och fys runt två timmar om dagen ungefär och sen är jag ledig på helgen, en eller två dagar beroende på hur kroppen känns om den måste vila. Förut tränade jag mer kvantitet medan nu är det mer kvalitet och jag lyssnar på kroppen.

Kim har de senaste åren tampats med Sara Grahn om platsen som förstemålvakt i damkronorna. Nästa år väntar VM i Kanada och 2014 är det OS i Ryssland. Kim har redan medaljer från VM, OS, ryska ligan, USA och Sverige men hon saknar ett stort mästerskapsguld.

– Det är bara guldet man längtar efter nu sen är allt fixat. Jag kan inte uppnå mer än det så det får gärna inträffa under kommande VM eller OS, säger hon.

Hur länge vill du hålla på?

– Just nu är satsningen till OS. Sen lutar det mer åt att lägga av. Det är så jag känner just nu. Jag har haft så mycket problem med skador och så jag vet inte hur länge min kropp kommer hålla men jag hoppas till efter OS 2014.

Vad ska du göra efter karriären?

– Just nu är tanken att flytta till Kanada med pojkvännen och bo där. Vi har börjat prata om att jag ska vara målvaktstränare på olika hockeyläger i både USA och Kanada. Det är inget som är ute än men vi diskuterar det. Jag kan inte själv hålla på med hockey för alltid men fortsätter gärna genom att hjälpa andra.

Följ ämnen i artikeln