Anton Rödin berättar om skadehelvetet

Av: Hans Abrahamsson

Publicerad:

Dubbla knäoperationer, fotledsbrott, hjärnskakning och nu dubbla fotoperationer.

Anton Rödin, 29, har sedan 2016 varit igenom ett sällan skådat skadehelvete – men har ändå försökt att tänka positivt.

– Det finns alltid någon stackare som har det värre. Jag har kompisar vars föräldrar har drabbats av cancer, säger Brynäskaptenen som nu äntligen är tillbaka på isen.

I lördags gjorde Anton Rödin en minst sagt efterlängtad comeback. Brynäs nummer 18 missade avslutningen på förra säsongen och även årets premiär. Men i lördags mot Färjestad presenterade sig den skicklige forwarden direkt genom att vara inblandad i de två första målen – och utöver det bjuda på den ena läckra passningen efter den andra.

– Anton är jätteviktig för laget, kapten och allt. Han har haft otroligt tufft med skador under försäsongen och jobbat hårt för att komma tillbaka så snabbt som möjligt. Vi är alla otroligt glada att han var med på isen och han gör en otroligt bra första match, säger stjärnförvärvet Patrik Berglund.

Huvudpersonen själv var mer än klädsamt ödmjuk:

– Jag hade bra kedjepolare som gjorde mycket skit åt mig.

Det var blygsamt, du var inblandad i de två första målen och spelade fram tre lagkamrater till jättelägen.

– Ja, men i spelet överlag fick de hjälpa mig. Det var tufft idag, men jag tycker ändå att jag kom in i det skapligt, säger Rödin.

Vad är hemligheten till att du kan hålla den här nivån när du knappt tränat på is med laget på nio månader?

– Haha, jag vet inte…, jag har inget bra svar på det. Jag har kört annan träning, man får göra det man kan. Jag har kört hårt i gymmet hela sommaren och nu under försäsongen. Sedan fick jag några träningar på is med laget före den här matchen.

Bäst i serien – på sprutor

För att få spela match var Rödin dock tvungen att klara tränare Peter Anderssons konditionstest på isen. Långåkning från ena mållinjen och tillbaka två gånger efter varandra under en speciell tid.

En procedur som dessutom ska genomföras fyra gånger.

– Då känner man att man lever kan jag lova. Det är tufft, jag har gjort liknande test förut och brukar ändå ha hyfsat lätt för såna grejer, säger han.

Anton Rödin har varit extremt skadeförföljd sedan i början av 2016 då en lagkamrats skridsko skar av en sena i knäet. Hans 2020 har inte varit något undantag.

Tvärtom.

Året har kantats av ständiga problem med fötterna. Under vårsäsongen tränade han i princip inte alls med övriga laget utan spelade bara matcher – något som var möjligt enbart på grund av smärtstillande sprutor.

Trots de minst sagt bristfälliga förberedelserna gjorde Rödin flest poäng i hela SHL från nyår fram till serien avslutades, hela 28 stycken på endast 20 matcher.

Men ytterligare en säsong under de premisserna var helt uteslutet:

– Det gick inte, jag var tvungen att spela på mycket sprutor förra säsongen. I år kände jag efter fem minuter på is att det inte skulle gå.

Tvingades operera båda fötterna

Under sommaren opererades högerfoten. När Rödin fått sina specialtillverkade skridskor och gick på is igen – i slutet av augusti – började den vänstra foten att visa upp liknande symptom. Då beslutades det om samma operation även på den foten. Nytt uppehåll och Rödin tränade knappt under hela försäsongen och spelade inga matcher. 

Roten till det onda tros vara skridskor som under hela karriären knutits så hårt det bara går för att få bästa stabilitet. Något som slitit på en sena på fotens överkant där själva knuten dras åt.

– Läkarna hade ingen riktigt bra förklaring, men förmodligen år av slitage av för hårt knutna skridskor. Till slut gav senorna upp, antar jag, säger Rödin.

Hur känns fötterna nu?

– De känns bra, annars hade jag aldrig spelat.

Balansen i de specialtillverkade skridskorna då?

– Jag har fått ändra lite saker, så lite ovant är det. Dessutom har jag bara varit på is med laget någon dag. Det kommer, men det är lika bra att kasta sig in i hetluften direkt för det finns inget bättre test än det här. Oavsett hur många tester du kör på isen är match det ultimata testet.

”Finns alltid någon stackare som har det värre”

Redan under förra säsongen övergav Rödin de vaxade skridskosnörena som går att dra åt hårdare för de betydligt mjukare i bomull.

Knyter du lösare nu?

– Det kan man lugnt säga… Det är knappt att jag knyter skridskon alls. Jag tejpar i stället och det funkar väldigt bra.

Men det måste vara en stor omställning?

– Ja, lite är det. Tejpen stabiliserar upp lite grann, men det är lite ovant, men det får man lära sig. Under en säsong kommer man nog bara in i det.

Hur har du rent mentalt hanterat alla skador du drabbats av de fem senaste åren?

– Jag har alltid försökt tänka positivt i alla lägen. Det kan var väldigt jobbigt mentalt, men man får tänka på andra saker. Det finns alltid någon stackare som har det värre. I samband med mina knäoperationer var jag väldigt nere ett tag, samtidigt hade jag kompisar vars föräldrar drabbades av cancer. Det ger perspektiv. Man får försöka tänka så. Och när man är i gymmet är det bara att gasa, jag blir nästan manisk i stället. Jag har varit där varje dag, lediga dagar har jag varit där och kört ändå.

Känner du någon oro nu att problemen ska komma tillbaka?

– Jag känner mig ganska positiv, eller väldigt positiv ska jag säga. Nu känns det verkligen som att jag har hittat det jag behöver. Jag har gjort två operationer, fått göra om skridskorna, knyter och tejpar lösare och allt möjligt, så nu känner jag verkligen ingenting.

Publicerad:

LÄS VIDARE