Att tycka synd om sig själv leder ingenstans
Publicerad 2015-12-28
HELSINGFORS. Vi kan spekulera hur mycket som helst om William Nylanders vara eller inte vara i den här turneringen.
Det finns två vägar att gå: antingen gillar man läget eller så gör man det inte.
Juniorkronorna måste välja rätt väg och jag vill se det redan i dag mot USA.
Dag två av junior-VM och Helsingfors mötte oss i vacker vinterskrud. Några minusgrader hade vårdat de få centimetrar med snö som föll under annandagen. Solen sken från en klar himmel och marken var dekorerad av ett vitt täcke, om än väldigt tunt.
Det var en vinterdag som gav energi och just energi lär det svenska laget behöva inför mötet med USA.
På grund av kaoset runt William Nylander och en presskonferens som egentligen inte gav mer än fler frågetecken missade jag stora delar av USA:s möte med Kanada. USA vann och USA imponerade. Så mycket fick jag i alla fall med mig.
Inget konstigt egentligen. Ron Wilsons lag tillhör förhandsfavoriterna och gör det ofta väldigt bra i gruppspelet.
Det här blir en utmaning och ett riktigt test för vad det här svenska laget går för.
För efter tre träningsmatcher och en match i turneringen har jag inte fått något riktigt svar.
Två närstående exempel
Juniorkronorna tränade i går och inför den träningen fick vi en ny presskonferens utan några riktiga svar om statusen för William Nylander. Helt klart är i alla fall att Toronto Maple Leafs noggrant följer vad som händer med deras guldklimp. Som jag varit inne på tidigare: vad de tycker och tänker om Nylanders eventuella medverkan väger väldigt tungt.
I den andra vågskålen ligger William Nylanders starka vilja att spela den här turneringen, inte minst nu när lillebror Alexander är med i laget.
Tilltänkta lagkaptenen Sebastian Aho är borta för resten av turneringen och det är ett stort frågetecken kring Williams Nylanders medverkan. Det svenska laget har åkt på ett par riktigt tuffa besked redan innan andra matchen är spelad.
Men skador på nyckelspelare tillhör spelet och det är definitivt inte första gången det händer.
Vi kan ta två närstående exempel.
Först JVM för tre år sedan.
I Ufa 2013 tvingades spelare som Jonas Brodin, Oscar Klefbom, Hampus Lindholm och Mika Zibanejad tacka nej.
Fyra av de absolut största stjärnorna som i dag är respekterade NHL-spelare. Hur det gick utan den kvartetten? Sverige gick till final där det blev knapp förlust mot USA.
Sedan OS i Sotji året efter.
Där var det snudd på ännu värre. Först Johan Franzén, sedan Henrik Sedin och till slut Henrik Zetterberg. Tre världsspelare.
Hur det gick?
Final mot Kanada, en match där inte heller Nicklas Bäckström kom till spel.
Oerhört stor skillnad
Det här läget är absolut inte tuffare än de två exempel jag har räknat upp. Givetvis har Sverige, även utan Nylander och Aho, ett lag som kan vara med och slåss om guldet.
För det handlar inte så mycket om Aho och Nylander utan om vad övriga spelare gör.
Höjer de sig några procent eller sänker de sig några procent nu när två av lagets största stjärnor är/kan vara borta för resten av turneringen?
Alla förstår att skillnaden mellan de två alternativen är oerhört stor.
Att gå runt och tycka synd om sig själv och om William Nylander leder definitivt ingenstans. Då tar den här turneringen slut snabbt för svensk del. Men jag hoppas inte, och tror heller inte, att det är något alternativ för den här truppen.
Jag har betydligt högre förväntningar än så på det här laget.
