Abrahamsson: Luleå sköt sig i foten rejält
Publicerad 2016-03-19
Färjestad behövde studsa tillbaka – och som man gjorde det.
Luleå?
Jag saknade ödmjukheten.
Grisigt och stundtals brutalt senast. Nu handlade det till stora delar (nåja, allt är relativt mellan de här två lagen) om ishockey. Färjestad hanterade det bäst.
En hel del talar för att den här matchserien går till sju matcher.
Samma antal som de berömda dödssynderna. En av dem är högmod.
Det blev Luleås fall den här eftermiddagen. Jag menar givetvis inte att man går in och tar lätt på en slutspelsmatch, men är man inte riktigt mentalt påkopplad blir det kostsamt.
Och jag tänker definitivt inte devalvera Färjestads insats och 4–1-seger. Karlstadslaget visade verkligen att man vill vara med och göra avtryck i det här slutspelet. Mer om det senare.
Måste spela med större marginaler
För Luleå sköt sig i foten. Rejält.
Det spelades tre perioder i Löfbergs Arena, men det här kommer till stor del handla om första 20 minuterna.
Av den enkla anledningen att matchen avgjordes då. Och det var enkelt att se vad som gick fel för Luleå.
Offensivt fanns det precis som i torsdags väldigt goda intentioner när norrbottningarna var i anfallszonen, inte minst under matchinledningen.
Sedan gick egentligen det mesta fel.
Toni Rajala försökte lite halvhjärtat dribbla en bit in i offensiv zon. Det gick inte alls. Niklas Arell kunde hur enkelt som helst bryta och skicka upp pucken i banan.
Ingen Luleåback hade tagit djup för att säkra upp.
Milan Gulas och Mikael Johansson kom ensamma mot Joel Lassinantti.
Jag menar: man bör spela med större marginaler. Med större ödmjukhet.
Är man dessutom inne när Färjestad har sin klart farligaste kedja på isen ska det vara ännu större marginaler.
Kunde ha varit 5–0 efter 20 minuter
Fyra minuter senare small det igen.
Craig Schira förlorade en duell vid kortsargen. Jonathan Granström åkte vilse bakom eget mål och en fri Rickard Wallin kunde raka in pucken från två meter. Enkla moment som Luleå inte klarade av.
Några minuter senare drog Anton Hedman på sig en korkad utvisning.
Färjestads fruktade power play-uppställning naglade fast pucken i Luleås zon och skapade ett enormt tryck mot Lassinantti.
3–0 där och matchen hade varit mer eller mindre avgjord.
Tomas Skogs kunde gjort det målet strax efteråt sedan Luleå ännu en gång gått bort sig högt upp i banan.
Men 3–0 kom. Christian Jaros skickade i blindo pucken mot passningsfickan, där Luleå inte hade någon spelare. Där stod i stället Mikael Johansson som serverade Joakim Nygård.
3–0 efter en period. Det kunde ha varit 5–0.
Första 20 minuterna satte prägel på övriga 40 minuter. Luleå tvingades jaga och hittade rytmen först i tredje perioden. Flytten av Wallmark till förstakedjan blev lyckad, men det räckte bara till en reducering.
Stjärnorna levererade för Färjestad
Sedan finns det alltid en motståndare. Efter matchen i torsdags skrev jag: ”Färjestad måste studsa tillbaka med en bättre insats över 60 minuter i Löfbergs Arena. Jag tror de kan göra det”.
Och Färjestad studsade verkligen tillbaka. Bra balans mellan hård press när det var lägen och samlat försvarsspel, även om jag tycker de föll lite väl lågt i tredje perioden.
Nyckelspelare som Mikael Johansson och Milan Gulas levererade.
Ole-Kristian Tollefsen regerade i både det fysiska och mentala spelet.
Juniorkedjan, som var inne på tre mål senaste, fick nytt förtroende. Modigt av Tommy Samuelsson och han fick betalt i form av en hel del tid i Luleås försvarszon och väldigt mycket energi. Speciellt gäller det Oskar Steen, som han tävlar i varje situation.
I Rickard Wallin, Martin Røymark och John Persson har man definitivt en av slutspelets bästa fjärdekedjor.
Nu är det 1–1 i matcher. Den här kvartsfinalen känns precis lika öppen som tippades på förhand.