JOBBET – SPELA
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-02-04
Proffset berättar: Så lever du på din hobby
Yrke: sportspelsproffs.
Men storspelare?
–?Absolut inte. För mig är en storspelare en kille som slänger in 50 000 vinnare på en häst på Solvalla. Jag är en ”gnetspelare”, säger 30-årige Kalle som har levt som spelproffs under de senaste fem åren.
Kalle heter egentligen något annat, men vill varken gå ut med sitt riktiga namn eller vara med på bild.
Det av två anledningar.
– I det här landet är det onödigt att dra på sig för mycket uppmärksamhet, det finns för mycket avundssjuka och jantelagen styr en hel del. Jag vill heller inte att spelbolagen ska veta vem jag är. Det är svårt nog ändå att få lägga mina spel, säger han.
Kalle har ett digert sport-intresse och var själv en talangfull idrottsutövare. Men talangen räckte inte för att leva på sin sport och han stakade i stället ut sin framtid som vanlig lönearbetare. Och han var framme vid sitt yrkesmässiga mål – sportjournalist – när han valde att plötsligt avbryta det.
– När jag pluggade till journalist så hade jag mycket ”dötid” och la den tiden till att leta spelinformation och lägga allt fler spel. Jag rörde aldrig mitt studiemedel – det skulle gå till mat och hyra – men mina besparingar spelade jag för. Samtidigt började jag med att bokföra alla mina spel. Det var då jag upptäckte att det här var något för mig, att jag faktiskt gjorde bra resultat, säger Kalle.
Men han valde att ge journalistiken lite tid – en sommar.
– Det var roligt, men jag upptäckte att jag tjänade mer pengar när jag var ”ledig”. Då fanns det ingen anledning att jaga fler jobb.
Efter den sommaren har Kalle sedan fem år jobbat som sportspelsproffs. För det är precis ett jobb det här är.
– Många tror att det bara är glamour, drinkar och mycket semester. Men jag jobbar extremt mycket. Framför allt under mästerskapen. Som under OS i somras. Jag snittade nog 18–20 timmar om dygnet framför datorn och tv:n. Jag är helt slut efter ett sådant mästerskap.
Hur ser en ”mästerskapsdag” ut?
– Jag spelar till exempel mycket på friidrott och sitter med papper och penna i soffan under alla dagarna. Skriver upp hur de ser ut i försöken, avstannar de sista biten, eller går de för fullt? Synintrycket är viktigt och jag noterar det mesta. Sedan sitter jag och väntar till bolagen släpper oddsen. När oddssättarna sedan kommer till sitt jobb scannar de ibland bara av tiderna på favoriterna och kan sätta helt jämna odds på en head-to-head utifrån försökstiderna. Det är i de lägena jag som spelare i längden slår oddssättarna, säger Kalle.
Friidrott, speedway, längd, och alpint – det är de lite mer ”smalare” sporterna som Kalle lägger sitt största krut på.
Fotbollen då?
– Då spelar jag bara på Lag A mot Lag B. Jag är aldrig inne och letar information på lagens hemsidor. Utan letar bara ”utstick”. Alltså odds som sticker ut från mängden, så kallade överodds. Jag har en kompis som inte alls är överdrivet intresserad av sport, men som lever på spelet för att han hittar just ”överodds”.
Förenklat sett har Kalle – som så många andra proffsspelare – en ganska bra måttstock i vadslagsningsbörsen Betfair. När andra bolag har högre odds än Betfair så är det ett så kallat ”utstick”. Ett odds som sticker ut och som det därmed bör finns ett spelvärde i.
Ibland går det dessutom att göra så kallade surebet – spela till ett högt odds på ett traditionellt bolag för att sedan sälja av spelet på en vadslagningsbörs – och därmed göra en liten vinst på vilket resultat det än blir.
–??Man lär sig ganska snabbt, och ser oddsrörelserna. Det går att ha is i magen och vänta ganska länge innan man säljer av spelet till ett betydligt lägre odds än det man själv har spelat till.
Kalle spelar ytterst sällan på Champions League eller de allra största ligorna.
– Spelbolagen är för bra pålästa, informationsflödet är för stort, och spelartrupperna är för bra i de största ligorna. Även om tre nyckelspelare saknas så kan lagen ändå ta poäng. Jag hittar väldigt sällan spelvärde i de serierna även om det ibland dyker upp godbitar. Som när Sjachtar slog Barcelona till sju gånger pengarna i CL-gruppspelets sista match.
Kalle lägger som sagt sina flesta spel på de ”smalare” sporterna där han kan sitta på bättre information än vad spelbolagen gör. Det med hjälp av datorn, tv-bilder, men även av telefonen.
– Jag började med att ringa upp speedwayledarna. I början tummade jag lite på sanningen jag och sa att jag var en journalist. Men efter tag frågade jag mig själv, varför inte säga som det är? Så jag berättade att jag var en spelare och ville höra om kvällens lag. Speedwayledarna är ett trevligt släkte och det är oftast inget problem för dem att berätta det. Efterhand har mitt speedwayintresse – tack vare spelet – blivit så stort att jag känner en hel del folk i klubbarna. Så nu är det ännu enklare att få fram just den informationen.
Hur gör du med skidsporterna då? Du bor ju i ett landskap där snön faller väldigt sällan…
– Jag följer SVT:s vinterstudion varje helg, det ger en hel del. Sedan surfar jag mycket med. Är till exempel inne på Vittoz blogg för att kolla om han skriver något av värde. Men visst skulle jag vilja ha kontakt med någon på ”insidan”. Tänk om man kunde få Blomkvist eller Hårds MSN… Då hade man ju kunnat få en och annan förkylningsinformation.
Kalle säger att han inte har några som helst problem att hitta bra spelobjekt. Tvärtom – han kan lägga hur många som helst. Problemet för ett spelproffs är att få igenom sina spel. Det är i princip bara oddsbörserna som numera välkomnar ett proffs. De vanliga bolagen limiterar de allra skickligaste spelarna så de får spela allt mindre belopp ju mer de vinner.
– Visst har man lånat en kompis konto en och annan gång. Bolagen vet ju om det här fenomenet, det är ungefär som gå mot röd gubbe. Så inför ett mästerskap styr jag ofta upp lite nya konton, det tar i alla fall fem, sex spel innan bolagen upptäcker att det är en spelare de inte vill ha, säger Kalle.
Men du verkar inte reta dig på bolagen. Att de inte vill ha er spelproffs?
– Nä, jag orkar inte lägga någon negativ energi på det. Bolagen får välja vilka spelare de vill och det accepterar jag.
Hur lyckas du få igenom dina spel?
– För att inte balansen mellan spelen ska bli skev så är ett medelspel för mig på runt 2 500 kronor. För så mycket vet jag att jag får igenom när man har olika konton och spelar på olika bolag. Skulle jag istället ha ett medelspel på runt 15 000 kronor skulle det inte fungera. Då kanske jag skulle få igenom 15?000 ibland och bara 2 000 ibland. Och så vill jag inte spela, då blir inte insatsen relaterad till spelvärdet. Men sedan trycker jag naturligtvis på när jag hittar överlägsen information. Då handlar det bara om att få igenom så mycket spel som det går.
Kalle berättar att han allra mest använder sig av Svenska Spel som inkomstkälla. Där ”limiteras” ingen och har man något extra tipskort och om man kombinerar lite så går det att spela för belopp som räcker även för ett spelproffs.
– Svenska Spel är bra och kommer oftast ut först med oddsen först. Numera har de dock börjat sänka sina odds allt snabbare. Så mina sovmornar blir allt färre, säger han och skrattar.
Så att vara ett spelproffs det handlar om att hitta viktig information snabbt och försöka ”gneta” till sig framgången.
– Precis. Det här är ett nötande, många bäckar små. Och jag vill inte romantisera bilden av vårt yrke. Det är ju inte så att vi kliver in och spelar på CL-fotboll och sedan ser matchen med champagne på en pub. Utan när kompisarna är ute och röjer på puben sitter jag och väntar på att bolagen ska släppa morgondagens skidodds. Låter kanske inte så glassigt.
Vad är fördelarna med jobbet?
– Jag tjänar betydligt mer än som sportjournalist. På de här fem åren har jag bara gått back någon enstaka månad. Sedan är det ju skönt att inte ha någon chef över sig som gnäller. Jag har också råd att åka på flera semestrar, åker och ser väldigt mycket idrott i Europa. Det här livet passar mig perfekt, sedan underlättar det nog lite att jag är singel.
När vi gör intervjun ”jobbar” Kalle samtidigt in ett handbollsspel och när vi avslutar den ska han sätta sig och vänta in skid-oddsen.
Alltså en helt vanlig kväll i ett spelproffs liv.